¹Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

¹Venu, ni kantu al la Eternulo; Ni gxoje kriu al la rifugxejo de nia helpo.

²Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

²Ni venu antaux Lian vizagxon kun glorado, Per psalmoj ni gxoje kriu al Li.

³Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

³CXar granda Dio estas la Eternulo Kaj granda Regxo super cxiuj dioj,

⁴Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

⁴Kiu havas en Sia mano la profundajxojn de la tero, Kaj al kiu apartenas la altajxoj de la montoj;

⁵hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

⁵Al kiu apartenas la maro, kaj Li gxin faris, Kaj la sekteron Liaj manoj kreis.

⁶Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

⁶Venu, ni klinigxu, ni jxetu nin teren, Ni genuu antaux la Eternulo, nia Kreinto.

⁷Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

⁷CXar Li estas nia Dio, Kaj ni estas la popolo de Lia pasxtejo kaj la sxafoj de Lia mano. Hodiaux, se vi auxskultas Lian vocxon,

⁸O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

⁸Ne obstinigu vian koron, kiel en Meriba, Kiel en la tago de Masa en la dezerto,

⁹där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

⁹Kiam viaj patroj Min incitis, Esploris kaj vidis Mian faron.

¹⁰I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.»

¹⁰Kvardek jarojn Mi indignis kontraux tiu generacio, Kaj Mi diris:Ili estas popolo kun koro malgxusta, Kaj ili ne volas koni Miajn vojojn;

¹¹Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.»

¹¹Tial Mi jxuris en Mia kolero, Ke ili ne venos en Mian ripozejon.