¹Därefter tog Job till orda och sade:

¹Ayub menjawab, "Dengarkan apa yang akan kukatakan; hanya itu yang kuminta sebagai penghiburan.

²Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.

²(21:1)

³Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.

³Izinkanlah aku ganti bicara, setelah itu boleh lagi kamu menghina!

⁴Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?

⁴Bukan dengan manusia aku bertengkar, jadi tak mengapalah jika aku kurang sabar.

⁵Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.

⁵Pandanglah aku, maka kamu akan tercengang, kamu terpaku dan mulutmu bungkam.

⁶Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.

⁶Jika kupikirkan keadaanku ini gemetarlah aku karena ngeri.

⁷Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?

⁷Mengapa orang jahat diberi umur panjang oleh Allah, dan harta mereka terus bertambah?

⁸De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.

⁸Mereka hidup cukup lama sehingga melihat anak cucu mereka menjadi dewasa.

⁹Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.

⁹Rumah tangga mereka aman sentosa; Allah tidak mendatangkan bencana atas mereka.

¹⁰När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.

¹⁰Ternak mereka berkembang biak, dan tanpa kesulitan, beranak.

¹¹Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.

¹¹Anak-anak orang jahat berlompatan dengan gembira, seperti domba muda yang bersukaria.

¹²De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.

¹²Diiringi bunyi rebana, seruling dan kecapi, mereka ramai bernyanyi dan menari-nari.

¹³De förnöta sina dagar i lust, och ned till dödsriket fara de i frid.

¹³Hari-harinya dihabiskan dalam kebahagiaan, dan mereka meninggal penuh kedamaian.

¹⁴Och de sade dock till Gud: »Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.

¹⁴Padahal mereka telah berkata kepada Allah, "Jauhilah kami dan pergilah! Kami tak peduli dan tak ingin mengerti maksud dan kehendak-Mu bagi hidup kami."

¹⁵Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?»

¹⁵Pikir mereka, "Melayani Allah tak ada gunanya, dan berdoa kepada-Nya tiada manfaatnya.

¹⁶Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!

¹⁶Bukankah karena kekuatan kita saja, tercapailah segala maksud dan tujuan kita?" Akan tetapi aku sama sekali tidak setuju dengan jalan pikiran dan pendapat begitu.

¹⁷Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?

¹⁷Pernahkah pelita orang jahat dipadamkan, dan mereka ditimpa bencana dan kemalangan? Pernahkah Allah marah kepada mereka, sehingga mereka dihukum-Nya?

¹⁸De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.

¹⁸Pernahkah mereka seperti jerami dan debu yang ditiup oleh badai dan oleh angin lalu?

¹⁹»Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska.» Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.

¹⁹Kamu berkata, "Anak dihukum Allah karena dosa ayahnya." Tapi kataku: Orang berdosa itulah yang harus dihukum Allah, agar mereka sadar bahwa karena dosa mereka, maka Allah mengirimkan hukuman-Nya.

²⁰Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.

²⁰Biarlah orang berdosa menanggung dosanya sendiri, biarlah dirasakannya murka Allah Yang Mahatinggi.

²¹Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?

²¹Jika manusia habis masanya di dunia, masih pedulikah ia entah keluarganya bahagia?

²²»Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?»

²²Dapatkah manusia mengajar Allah, sedangkan Allah sendiri yang menghakimi makhluk di surga?

²³Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;

²³Ada orang yang sehat selama hidupnya; ia meninggal dengan puas dan lega. Matinya tenang dengan rasa bahagia, sedang tubuhnya masih penuh tenaga.

²⁴hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.

²⁴(21:23)

²⁵Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.

²⁵Tapi ada pula yang mati penuh kepahitan, tanpa pernah mengenyam kebahagiaan.

²⁶Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.

²⁶Namun di kuburan, mereka sama-sama terbaring; dikerumuni oleh ulat dan cacing.

²⁷Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.

²⁷Memang aku tahu apa yang kamu pikirkan dan segala kejahatan yang kamu rancangkan.

²⁸I spörjen ju: »Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?»

²⁸Tanyamu, "Di mana rumah penguasa yang melakukan perbuatan durhaka?"

²⁹Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:

²⁹Belumkah kamu menanyai orang yang banyak bepergian? Tidak percayakah kamu berita yang mereka laporkan?

³⁰att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?

³⁰Kata mereka, "Pada hari Allah memberi hukuman, para penjahat akan diselamatkan."

³¹Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?

³¹Tak ada yang menggugat kelakuannya; tak ada yang membalas kejahatannya.

³²Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.

³²Ia dibawa ke kuburan, dan dimasukkan ke dalam liang lahat; makamnya dijaga dan dirawat.

³³Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.

³³Ribuan orang berjalan mengiringi jenazahnya; dengan lembut tanah pun menimbuninya.

³⁴Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.

³⁴Jadi, penghiburanmu itu kosong dan segala jawabanmu bohong!"