¹Falsk våg är en styggelse för HERREN, men full vikt behagar honom väl.

¹La bilancia falsa è un abominio per l’Eterno, ma il peso giusto gli è grato.

²När högfärd kommer, kommer ock smälek, men hos de ödmjuka är vishet.

²Venuta la superbia, viene anche l’ignominia; ma la sapienza è con gli umili.

³De redligas ostrafflighet vägleder dem, men de trolösas vrånghet är dem till fördärv.

³L’integrità degli uomini retti li guida, ma la perversità dei perfidi è la loro rovina.

⁴Gods hjälper intet på vredens dag men rättfärdighet räddar från döden.

⁴Le ricchezze non servono a nulla nel giorno dell’ira, ma la giustizia salva da morte.

⁵Den ostraffliges rättfärdighet gör hans väg jämn, men genom sin ogudaktighet faller den ogudaktige.

⁵La giustizia dell’uomo integro gli appiana la via, ma l’empio cade per la sua empietà.

⁶De redligas rättfärdighet räddar dem, men de trolösa fångas genom sin egen lystnad.

⁶La giustizia degli uomini retti li libera, ma i perfidi restan presi nella loro propria malizia.

⁷När en ogudaktig dör, varder hans hopp om intet; ja, ondskans väntan bliver om intet.

⁷Quando un empio muore, la sua speranza perisce, e l’aspettazione degl’iniqui e annientata.

⁸Den rättfärdige räddas ur nöden, och den ogudaktige får träda i hans ställe.

⁸Il giusto è tratto fuor dalla distretta, e l’empio ne prende il posto.

⁹Genom sin mun fördärvar den gudlöse sin nästa, men genom sitt förstånd bliva de rättfärdiga räddade.

⁹Con la sua bocca l’ipocrita rovina il suo prossimo, ma i giusti sono liberati dalla loro perspicacia.

¹⁰När det går de rättfärdiga väl, fröjdar sig staden, och när de ogudaktiga förgås, råder jubel.

¹⁰Quando i giusti prosperano, la città gioisce; ma quando periscono gli empi son gridi di giubilo.

¹¹Genom de redligas välsignelse varder en stad upphöjd, men genom de ogudaktigas mun brytes den ned.

¹¹Per la benedizione degli uomini retti la città è esaltata, ma è sovvertita dalla bocca degli empi.

¹²Den är utan vett, som visar förakt för sin nästa; en man med förstånd tiger stilla.

¹²Chi sprezza il prossimo è privo di senno, ma l’uomo accorto tace.

¹³Den som går med förtal, han förråder din hemlighet, den som har ett trofast hjärta döljer vad han får veta.

¹³Chi va sparlando svela i segreti, ma chi ha lo spirito leale tien celata la cosa.

¹⁴Där ingen rådklokhet finnes kommer folket på fall, där de rådvisa äro många, där går det väl.

¹⁴Quando manca una savia direzione il popolo cade; nel gran numero de’ consiglieri sta la salvezza.

¹⁵En som går i borgen för en annan, honom går det illa, den som skyr att giva handslag, han är trygg.

¹⁵Chi si fa mallevadore d’un altro ne soffre danno, ma chi odia la mallevadoria è sicuro.

¹⁶En skön kvinna vinner ära, och våldsverkare vinna rikedom.

¹⁶La donna graziosa ottiene la gloria, e gli uomini forti ottengon la ricchezza.

¹⁷En barmhärtig man gör väl mot sig själv men den grymme misshandlar sitt eget kött.

¹⁷L’uomo benigno fa del bene a se stesso, ma il crudele tortura la sua propria carne.

¹⁸Den ogudaktige gör en bedräglig vinst, men den som utsår rättfärdighet får en säker lön.

¹⁸L’empio fa un’opera fallace, ma chi semina giustizia ha una ricompensa sicura.

¹⁹Den som står fast i rättfärdighet, han vinner liv, men den som far efter ont drager över sig död.

¹⁹Così la giustizia mena alla vita, ma chi va dietro al male s’incammina alla morte.

²⁰En styggelse för HERREN äro de vrånghjärtade, men de vilkas väg är ostrafflig behaga honom väl.

²⁰I perversi di cuore sono un abominio per l’Eterno, ma gl’integri nella loro condotta gli sono graditi.

²¹De onda bliva förvisso icke ostraffade, men de rättfärdigas avkomma får gå fri.

²¹No, certo, il malvagio non rimarrà impunito, ma la progenie dei giusti scamperà.

²²Såsom en gyllene ring i svinets tryne, så är skönhet hos en kvinna som saknar vett.

²²Una donna bella, ma senza giudizio, è un anello d’oro nel grifo d’un porco.

²³Vad de rättfärdiga önska får i allo en god fullbordan, men vad de ogudaktiga kunna hoppas är vrede.

²³Il desiderio dei giusti è il bene soltanto, ma la prospettiva degli empi e l’ira.

²⁴Den ene utströr och får dock mer, den andre spar över hövan, men bliver allenast fattigare.

²⁴C’è chi spande liberalmente e diventa più ricco, e c’è chi risparmia più del dovere e non fa che impoverire.

²⁵Den frikostige varder rikligen mättad, och den som vederkvicker andra, han bliver själv vederkvickt.

²⁵L’anima benefica sarà nell’abbondanza, e chi annaffia sarà egli pure annaffiato.

²⁶Den som håller inne sin säd, honom förbannar folket, den som lämnar ut sin säd, över hans huvud kommer välsignelse.

²⁶Chi detiene il grano è maledetto dal popolo, ma la benedizione è sul capo di chi lo vende.

²⁷Den som vinnlägger sig om vad gott är, han strävar efter nåd, men den son söker vad ont är, över honom kommer ock ont.

²⁷Chi procaccia il bene s’attira benevolenza, ma chi cerca il male, male gl’incoglierà.

²⁸Den som förtröstar på sin rikedom, han kommer på fall, men de rättfärdiga skola grönska likasom löv.

²⁸Chi confida nelle sue ricchezze cadrà, ma i giusti rinverdiranno a guisa di fronde.

²⁹Den som drager olycka över sitt hus, han får vind till arvedel, och den oförnuftige bliver träl åt den som har ett vist hjärta.

²⁹Chi getta lo scompiglio in casa sua erediterà vento, e lo stolto sarà lo schiavo di chi ha il cuor savio.

³⁰Den rättfärdiges frukt är ett livets träd, och den som är vis, han vinner hjärtan.

³⁰Il frutto del giusto è un albero di vita, e il savio fa conquista d’anime.

³¹Se, den rättfärdige får sin lön på jorden; huru mycket mer då den ogudaktige och syndaren!

³¹Ecco, il giusto riceve la sua retribuzione sulla terra, quanto più l’empio e il peccatore!