¹Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.

¹Figliuol mio, ritieni le mie parole, e fa’ tesoro de’ miei comandamenti.

²Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.

²Osserva i miei comandamenti e vivrai; custodisci il mio insegnamento come la pupilla degli occhi.

³Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.

³Legateli alle dita, scrivili sulla tavola del tuo cuore.

⁴Säg till visheten: »Du är min syster», och kalla förståndet din förtrogna,

⁴Di’ alla sapienza: "Tu sei mia sorella", e chiama l’intelligenza amica tua,

⁵så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.

⁵affinché ti preservino dalla donna altrui, dall’estranea che usa parole melate.

⁶Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;

⁶Ero alla finestra della mia casa, e dietro alla mia persiana stavo guardando,

⁷då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.

⁷quando vidi, tra gli sciocchi, scorsi, tra i giovani, un ragazzo privo di senno,

⁸Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,

⁸che passava per la strada, presso all’angolo dov’essa abitava, e si dirigeva verso la casa di lei,

⁹skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde

⁹al crepuscolo, sul declinar del giorno, allorché la notte si faceva nera, oscura.

¹⁰Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.

¹⁰Ed ecco farglisi incontro una donna in abito da meretrice e astuta di cuore,

¹¹Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.

¹¹turbolenta e proterva, che non teneva piede in casa:

¹²Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.

¹²ora in istrada, ora per le piazze, e in agguato presso ogni canto.

¹³Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:

¹³Essa lo prese, lo baciò, e sfacciatamente gli disse:

¹⁴»Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.

¹⁴"Dovevo fare un sacrifizio di azioni di grazie; oggi ho sciolto i miei voti;

¹⁵Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.

¹⁵perciò ti son venuta incontro per cercarti, e t’ho trovato.

¹⁶Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.

¹⁶Ho guarnito il mio letto di morbidi tappeti, di coperte ricamate con filo d’Egitto;

¹⁷Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.

¹⁷l’ho profumato di mirra, d’aloe e di cinnamomo.

¹⁸Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.

¹⁸Vieni inebriamoci d’amore fino al mattino, sollazziamoci in amorosi piaceri;

¹⁹Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.

¹⁹giacché il mio marito non è a casa; è andato in viaggio lontano;

²⁰Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»

²⁰ha preso seco un sacchetto di danaro, non tornerà a casa che al plenilunio".

²¹Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.

²¹Ella lo sedusse con le sue molte lusinghe, lo trascinò con la dolcezza delle sue labbra.

²²Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;

²²Egli le andò dietro subito, come un bove va al macello, come uno stolto è menato ai ceppi che lo castigheranno,

²³ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.

²³come un uccello s’affretta al laccio, senza sapere ch’è teso contro la sua vita, finché una freccia gli trapassi il fegato.

²⁴Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.

²⁴Or dunque, figliuoli, ascoltatemi, e state attenti alle parole della mia bocca.

²⁵Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.

²⁵Il tuo cuore non si lasci trascinare nelle vie d’una tal donna; non ti sviare per i suoi sentieri;

²⁶Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.

²⁶ché molti ne ha fatti cadere feriti a morte, e grande è la moltitudine di quelli che ha uccisi.

²⁷Genom hennes hus gå dödsrikets vägar, de som föra nedåt till dödens kamrar.

²⁷La sua casa è la via del soggiorno de’ defunti, la strada che scende ai penetrali della morte.