1Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
1La sapienza non grida ella? e l’intelligenza non fa ella udire la sua voce?
2Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
2Ella sta in piè al sommo dei luoghi elevati, sulla strada, ai crocicchi;
3Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
3grida presso le porte, all’ingresso della città, nei viali che menano alle porte:
4Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
4"Chiamo voi, o uomini principali, e la mia voce si rivolge ai figli del popolo.
5Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
5Imparate, o semplici, l’accorgimento, e voi, stolti, diventate intelligenti di cuore!
6Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
6Ascoltate, perché dirò cose eccellenti, e le mie labbra s’apriranno a insegnar cose rette.
7Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
7Poiché la mia bocca esprime il vero, e le mie labbra abominano l’empietà.
8Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
8Tutte le parole della mia bocca son conformi a giustizia, non v’è nulla di torto o di perverso in esse.
9De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
9Son tutte piane per l’uomo intelligente, e rette per quelli che han trovato la scienza.
10Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
10Ricevete la mia istruzione anziché l’argento, e la scienza anziché l’oro scelto;
11Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
11poiché la sapienza val più delle perle, e tutti gli oggetti preziosi non la equivalgono.
12Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
12Io, la sapienza, sto con l’accorgimento, e trovo la scienza della riflessione.
13Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
13Il timore dell’Eterno è odiare il male; io odio la superbia, l’arroganza, la via del male e la bocca perversa.
14Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
14A me appartiene il consiglio e il buon successo; io sono l’intelligenza, a me appartiene la forza.
15Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
15Per mio mezzo regnano i re, e i principi decretano ciò ch’è giusto.
16Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
16Per mio mezzo governano i capi, i nobili, tutti i giudici della terra.
17Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
17Io amo quelli che m’amano, e quelli che mi cercano mi trovano.
18Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
18Con me sono ricchezze e gloria, i beni permanenti e la giustizia.
19Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
19Il mio frutto e migliore dell’oro fino, e il mio prodotto val più che argento eletto.
20På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
20Io cammino per la via della giustizia, per i sentieri dell’equità,
21till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
21per far eredi di beni reali quelli che m’amano, e per riempire i loro tesori.
22HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
22L’Eterno mi formò al principio de’ suoi atti, prima di fare alcuna delle opere sue, ab antico.
23Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
23Fui stabilita ab eterno, dal principio, prima che la terra fosse.
24Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
24Fui generata quando non c’erano ancora abissi, quando ancora non c’erano sorgenti rigurgitanti d’acqua.
25Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
25Fui generata prima che i monti fossero fondati, prima ch’esistessero le colline,
26när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
26quand’egli ancora non avea fatto né la terra né i campi né le prime zolle della terra coltivabile.
27När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
27Quand’egli disponeva i cieli io ero là; quando tracciava un circolo sulla superficie dell’abisso,
28när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
28quando condensava le nuvole in alto, quando rafforzava le fonti dell’abisso,
29när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
29quando assegnava al mare il suo limite perché le acque non oltrepassassero il suo cenno, quando poneva i fondamenti della terra,
30då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
30io ero presso di lui come un artefice, ero del continuo esuberante di gioia, mi rallegravo in ogni tempo nel suo cospetto;
31jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
31mi rallegravo nella parte abitabile della sua terra, e trovavo la mia gioia tra i figliuoli degli uomini.
32Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
32Ed ora, figliuoli, ascoltatemi; beati quelli che osservano le mie vie!
33Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
33Ascoltate l’istruzione, siate savi, e non la rigettate!
34Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
34Beato l’uomo che m’ascolta, che veglia ogni giorno alle mie porte, che vigila alla soglia della mia casa!
35Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
35Poiché chi mi trova trova la vita, e ottiene favore dall’Eterno.
36Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.
36Ma chi pecca contro di me, fa torto all’anima sua; tutti quelli che m’odiano, amano la morte".