¹Min son, om du har gått i borgen för din nästa och givit ditt handslag för en främmande,

¹¶ E taku tama, ki te mea ko tau hei whakakapi mo ta tou hoa, ki te mea kua papaki tou ringa mo te tangata ke,

²om du har blivit bunden genom din muns tal, ja, fångad genom din muns tal,

²Kua oti koe te mahanga e nga kupu a tou mangai, kua mau koe i nga kupu a tou mangai.

³då, min son, må du göra detta för att rädda dig, eftersom du har kommit i din nästas våld: gå och kasta dig ned för honom och ansätt honom,

³Meinga tenei inaianei, e taku tama, kia ora ai koe, he mea hoki kua taka koe ki roto ki te ringa o tou hoa; haere whakaiti i a koe, a ka tohe ki tou hoa.

⁴unna dina ögon ingen sömn och dina ögonlock ingen slummer.

⁴Kei tukua iho te moe ki ou kanohi; kei tunewha ou kamo.

⁵Sök räddning såsom en gasell ur jägarens våld, och såsom en fågel ur fågelfängarens våld.

⁵Whakaora i a koe ano he anaterope i roto i te ringa o te kaiwhai, ano he manu i roto i te ringa o te kaihopu.

⁶Gå bort till myran, du late; se huru hon gör, och bliv vis.

⁶¶ Haere ki te popokorua, e te tangata mangere, matakitakina iho ona ara, kia nui ai ou whakaaro:

⁷Hon har ingen furste över sig, ingen tillsyningsman eller herre;

⁷Kahore nei ona kaitohutohu, ona kaitirotiro, ona rangatira,

⁸dock bereder hon om sommaren sin föda och samlar under skördetiden in sin mat.

⁸Heoi e mahi kai ana mana i te raumati, e kohikohi ana i te kai mana i te kotinga witi.

⁹Huru länge vill du ligga, du late? När vill du stå upp ifrån din sömn?

⁹Kia pehea ake te roa o tau takoto, e te tangata mangere? A hea koe maranga ai i tau moe?

¹⁰Ja, sov ännu litet, slumra ännu litet, lägg ännu litet händerna i kors för att vila,

¹⁰Kia iti ake nei te wahi e parangia ai, kia iti ake nei te moe, kia iti ake te kotuinga o nga ringa i a koe e takoto na:

¹¹så skall fattigdomen komma över dig såsom en rövare och armodet såsom en väpnad man.

¹¹Na ka rite ki te kaipahua te putanga mai o te muhore ki a koe, tou rawakore, ano he tangata he patu nei tana.

¹²En fördärvlig människa, ja, en ogärningsman är den som går omkring med vrånghet i munnen,

¹²¶ Ko te tangata kahore ona painga, ko te tangata hara, e haereere ana me te mangai tu ke;

¹³som blinkar med ögonen, skrapar med fötterna, giver tecken med fingrarna.

¹³E whakakini ana ona kanohi, e korero ana ona waewae, e tuhi ana ona maihao;

¹⁴Svek bär en sådan i sitt hjärta, ont bringar han alltid å bane, trätor kommer han åstad.

¹⁴Kei roto te whanoke i tona ngakau, e whakatakoto ana ia i te kino i nga wa katoa; e rui ana ia i te ngangare.

¹⁵Därför skall ofärd plötsligt komma över honom; oförtänkt varder han krossad utan räddning.

¹⁵Mo reira ka huaki tata te aitua ki a ia; e kore e aha ka whatiia ia, te taea te rongoa.

¹⁶Sex ting är det som HERREN hatar, ja, sju äro styggelser för hans själ

¹⁶E ono nga mea e kino ana ki a Ihowa; ae ra, e whitu nga mea e whakariharihangia ana e ia:

¹⁷stolta ögon, en lögnaktig tunga, händer som utgjuta oskyldigt blod,

¹⁷Ko te kanohi whakakake, ko te arero teka, ko nga ringa whakaheke i te toto harakore;

¹⁸ett hjärta som hopsmider fördärvliga anslag, fötter som äro snara till att löpa efter vad ont är,

¹⁸He ngakau e whakatakoto ana i nga whakaaro kikino, he waewae e hohoro ana te rere ki te hianga;

¹⁹den som främjar lögn genom falskt vittnesbörd, och den som vållar trätor mellan bröder.

¹⁹He kaiwhakaatu teka e korero teka ana, ko te tangata hoki e rui ana i te ngangare ki waenganui i nga tuakana, i nga teina.

²⁰Min son, bevara din faders bud, och förkasta icke din moders undervisning.

²⁰¶ E taku tama, puritia te whakahau a tou papa, kaua hoki e whakarerea te ture a tou whaea:

²¹Hav dem alltid bundna vid ditt hjärta, fäst dem omkring din hals.

²¹Kia mau tonu te takai ki tou ngakau, heia ki tou kaki.

²²När du går, må de leda dig, när du ligger, må de vaka över dig, och när du vaknar upp, må de tala till dig.

²²Ko tou kaiarahi ano tera ina haere koe; mana koe e tiaki ina takoto koe; ka korero mai ano ki a koe; ina ara koe.

²³Ty budet är en lykta och undervisningen ett ljus, och tillrättavisningar till tukt äro en livets väg.

²³He rama hoki te whakahau; a he marama te ture; ko nga riringa hoki, e whakaako ana, he ara ki te ora;

²⁴De kunna bevara dig för onda kvinnor, för din nästas hustrus hala tunga.

²⁴Hei tiaki i a koe kei he i te wahine kino, i te whakapati a te arero o te wahine ke.

²⁵Hav icke begärelse i ditt hjärta till hennes skönhet, och låt henne icke fånga dig med sina blickar.

²⁵Kei hiahia koe ki tona ataahua i roto i tou ngakau; kei mau ano koe i ona kamo.

²⁶Ty för skökan måste du lämna din sista brödkaka, och den gifta kvinnan går på jakt efter ditt dyra liv.

²⁶Ko te tukunga iho o te tangata he wahi taro, he mea mo te wahine kairau; ko ta te wahine purema e whai ana ko te wairua utu nui.

²⁷Kan väl någon hämta eld i sitt mantelveck utan att hans kläder bliva förbrända?

²⁷E taea ranei e te tangata te tango i te ahi ki roto ki tona uma, a e kore ona kakahu e wera?

²⁸Eller kan någon gå på glödande kol, utan att hans fötter varda svedda?

²⁸E taea ranei e tetahi te haere i runga i nga waro ratarata, a e kore ona waewae e hunua?

²⁹Så sker ock med den som går in till sin nästas hustru; ostraffad bliver ingen som kommer vid henne.

²⁹Ka pera ano te tangata e haere ana ki te wahine a tona hoa; e kore e kore ka whiua te tangata e pa ana ki a ia.

³⁰Föraktar man icke tjuven som stjäl för att mätta sitt begär, när han hungrar?

³⁰E kore e whakahaweatia e te tangata te tahae, ki te tahaetia e ia he mea e makona ai tona wairua i a hiakai ia.

³¹Och han måste ju, om han ertappas, betala sjufalt igen och giva allt vad han äger i sitt hus.

³¹Otiia ki te kitea ia, kia takiwhitu ana e whakautu ai; me homai e ia nga rawa katoa o tona whare.

³²Så är ock den utan förstånd, som förför en annans hustru; ja, en självspilling är den som sådant gör.

³²Ko te tangata e puremu ana ki te wahine, kahore ona mohio: ko te tangata e pera ana, kei te whakangaro ia i tona wairua.

³³Plåga och skam är vad han vinner, och hans smälek utplånas icke.

³³He kaiakiko, he whakama te wahi mona; e kore ano tona ingoa kino e horoia atu.

³⁴Ty svartsjuk är mannens vrede, och han skonar icke på hämndens dag;

³⁴He riri nui hoki na te tangata te hae; e kore ano e tohungia e ia i te ra rapu utu.

³⁵lösepenning aktar han alls icke på, och bryr sig ej om att du bjuder stora skänker.

³⁵E kore ia e manako ki tetahi utu; e kore hoki e tatu tona ngakau, ahakoa he nui au hakari e tapae ai.