¹En sång, en psalm av Koras söner.

¹¶ He waiata, he himene ma nga tama a Koraha. He nui a Ihowa, kia nui hoki te whakamoemiti ki a ia i te pa o to tatou Atua, i te maunga o tona tapu.

²Stor är HERREN och högt lovad, i vår Guds stad, på sitt heliga berg.

²Ataahua ana te tairanga o Maunga Hiona, ko ta te ao katoa e koa ai: kei te taha ki te raki te pa o te Kingi nui.

³Skönt höjer det sig, hela jordens fröjd, berget Sion längst uppe i norr, den store konungens stad.

³E matauria ana te Atua i roto i ona whare papai hei piringa.

⁴Gud har i dess palatser gjort sig känd såsom ett värn.

⁴Na, huihui tahi mai ana nga kingi haere tahi atu ana ratou.

⁵Ty se, konungarna församlade sig, tillhopa drogo de fram.

⁵I kite ratou, miharo iho: raruraru ana, hohoro tonu atu.

⁶De sågo det, då häpnade de; de förskräcktes, de flydde.

⁶Pa ana te wehi ki a ratou i reira, te mamae, ano he wahine e whanau ana.

⁷Bävan grep dem där, ångest lik en barnaföderskas.

⁷E wahia ana e koe nga kaipuke o Tarahihi ki te marangai.

⁸Så krossar du Tarsis-skepp med östanvinden.

⁸¶ Rite tonu ki ta matou i rongo ai, ta matou i kite ai i roto i te pa o Ihowa o nga mano, i te pa o to tatou Atua: ma te Atua e whakapumau ake ake. (Hera.

⁹Såsom vi hade hört, så fingo vi se det, i HERREN Sebaots stad, i vår Guds stad; Gud håller den vid makt till evig tid. Sela.

⁹I whakaaroaro matou ki tou atawhai, e te Atua, i waenganui o tou temepara.

¹⁰Vi tänka, o Gud, på din nåd, när vi stå i ditt tempel.

¹⁰E te Atua, rite tahi ki tou ingoa te whakamoemiti mou, tae noa atu ki nga pito o te whenua: ki tonu tou matau i te tika.

¹¹Såsom ditt namn, o Gud, så når ock ditt lov intill jordens ändar; din högra hand är full av rättfärdighet.

¹¹Kia hari a Maunga Hiona, kia koa nga tamahine a Hura i au whakaritenga.

¹²Sions berg glädje sig, Juda döttrar fröjde sig, för dina domars skull.

¹²Taiawhiotia a Hiona, haere, a kopiko noa mai: taua ona pourewa.

¹³Gån omkring Sion och vandren runt därom, räknen dess torn;

¹³Maharatia ona pekerangi, tirohia ona whare papai; hei korerotanga ma koutou ki enei ake whakatupuranga.

¹⁴given akt på dess murar, skriden genom dess palatser, så att I kunnen förtälja därom för ett kommande släkte.

¹⁴Ko tenei Atua hoki te Atua mo tatou ake ake: ko ia hei kaiarahi i a tatou a mate noa.

¹⁵Ty sådan är Gud, vår Gud, alltid och evinnerligen; intill döden skall han ledsaga oss.