1Men Josafat, Juda konung, vände välbehållen hem igen till Jerusalem.
1Huan, Juda kumpipa Jehosaphat bel lungmuang takin Jerusalem a in ah apai nawnta hi.
2Då gick siaren Jehu, Hananis son, ut mot konung Josafat och sade till honom: »Skall man då hjälpa den ogudaktige? Skall du då älska dem som hata HERREN? För vad du har gjort vilar nu HERRENS förtörnelse över dig.
2Huan, Jawlnei Hanani tapa Jehuin a nadawna, kumpipa Jehosaphat kiangah, Mi gilou na panpihin TOUPA mudahmite na it sin ahi maw? hiai jiakin TOUPA hehna, na tungah a hongomta ahi.
3Dock har något gott blivit funnet hos dig, ty du har utrotat Aserorna ur landet och har vänt ditt hjärta till att söka Gud.»
3Himahleh hiai gama kipan Aser na pai mang a, TOUPA na zon jiakin hoihna lam banghiam khat na nei lailai ve, a chi a
4Och Josafat stannade nu i Jerusalem, men sedan drog han åter ut bland folket, ifrån Beer-Seba ända till Efraims bergsbygd, och förde dem tillbaka till HERREN, deras fäders Gud.
4Huan, Jehosaphat bel Jerusalem ah a oma; huan Beer-seba akipan Ephraim tang gam phain a mite lakah a hoh nawna, TOUPA a pi leh pute uh Pathian lam ah aman a pi kik nawn veka.
5Och han anställde domare i landet, i alla Juda befästa städer, särskilda för var stad.
5Huan, khochih ah Juda gam kulh nei khua tengteng ah vaihawmmite akoih a, vaihawmmite kiangah,
6Och han sade till dessa domare: »Sen till, vad I gören; ty I dömen icke människodom, utan HERRENS dom, och han är närvarande, så ofta I dömen.
6Na thilhih uh hoih taka ngaihtuah in hih un, mihing adinga vaihawm na hikei ua, TOUPA ding ahizo ngala; vaihawmna ah na kiang uah a tel a tel zel ahi.
7Låten alltså nu fruktan för HERREN vara över eder. Given akt på vad I gören; ty hos HERREN, vår Gud, finnes ingen orätt, och han har icke anseende till personen, ej heller tager han mutor.»
7Huaijiakin TOUPA lau unla, pilvang takin hih un; TOUPA I Pathian uah gitlouhna leh khentuam neihna leh golh neknate a om kei ahi, a chi a.
8Också i Jerusalem hade Josafat anställt några av leviterna och prästerna och några av huvudmännen för Israels familjer till att döma HERRENS dom och avgöra rättstvister. När de sedan vände tillbaka till Jerusalem,
8Huan, Jehosaphatin Jerusalem ah TOUPA vaihawm ding leh thubuaite lemmi dingin Levite, siampute, Israel inko intekte a koih behlap hi.
9bjöd han dem och sade: »Så skolen I göra i HERRENS fruktan, redligt och med hängivet hjärta.
9Huan, TOUPA laudan siam kawm in muanhuai takin, lungsim diktak puin na hih ding uh ahi.
10Och så ofta någon rättssak drages inför eder av edra bröder, som bo i sina städer, det må gälla dom i en blodssak eller eljest tillämpning av lag och bud, stadgar och rätter, då skolen I varna dem, så att de icke ådraga sig skuld inför HERREN, varigenom förtörnelse kommer över eder och edra bröder. Så skolen I göra, för att I icke mån ådraga eder skuld.
10Koilai khua a mi inleng thubuai ahong gen ua, tualthah thu ah te, dan leh thupiak thu ah te, thu seh leh vaihawm thu ah te, a hong kilan uleh, TOUPA tungah thil a hikhelh louhna ding un amau pilvang in na hilh ding ua, nou leh na unaute uh tungah hehna a hongtung kha zenhouh ding hi; huchibangin hih le uchin, mohsak in na om kei ding uhi.Huan, Ngai dih ua, TOUPA lam thu tengteng siampu lalpen Amaria bel na heutu uh ahia; huan, kumpipa lam thu tengtengah Judate inko tunga vaihawmmi Ismael tapa Zebadia ahi: Levite leng na heutute uh ahi sam ding uh. Hangtakin hih unla, mi hoihte kiangah TOUPA om hen, a chi a
11Och se, översteprästen Amarja skall vara eder förman i alla HERRENS saker, och Sebadja, Ismaels son, fursten för Juda hus, i alla konungens saker; och leviterna skola vara tillsyningsmän under eder. Varen nu ståndaktiga i vad I gören, och HERREN skall vara med den som är god.»
11Huan, Ngai dih ua, TOUPA lam thu tengteng siampu lalpen Amaria bel na heutu uh ahia; huan, kumpipa lam thu tengtengah Judate inko tunga vaihawmmi Ismael tapa Zebadia ahi: Levite leng na heutute uh ahi sam ding uh. Hangtakin hih unla, mi hoihte kiangah TOUPA om hen, a chi a