¹Därefter kommo Moabs barn och Ammons barn och med dem en del av ammoniterna för att strida mot Josafat.

¹Huan, hiai nung in hichi ahi a, Moab suante leh Amon suante bel Me-uninte khenkhat toh Jehosaphat sual dingin ahong kuan ua

²Och man kom och berättade detta för Josafat och sade: »En stor hop kommer mot dig från landet på andra sidan havet, från Aram, och de äro redan i Hasason-Tamar (det är En-Gedi).»

²Huchiin kuate hiamin Jehosaphat kiangah, Nang sual dingin mipi thupi mahmah, tuipi gal Suria akipan ahong kuan ek mai ua; ngaiin, Hazazon-tamar ah a omta uh, (huai bel Engedi leng a chi sam sek ua) chiin a gen ua.

³Då blev Josafat förskräckt och vände sin håg till att söka HERREN; och han lät lysa ut en fasta över hela Juda.

³Huan, Jehosaphat a laua, TOUPA zong dingin a kipiaa; Juda gam tengteng ah anngawl ding thu a thangsak hi.

⁴Och Juda församlade sig för att söka hjälp hos HERREN; ja, från alla Juda städer kom man för att söka HERREN.

⁴Huchiin Judate bel TOUPA panpihna zong in a kikaikhawm ua; Juda kho chih akipan TOUPA zong dingin ahong pot khia uh

⁵Och Josafat trädde upp i Juda mäns och Jerusalems församling i HERRENS hus, framför den nya förgården,

⁵Huan, Jehosaphat TOUPA in ah, intual thak chinah Judate leh Jerusalemte kikaikhawm lakah a ding a;

⁶och sade: »HERRE, våra fäders Gud, är icke du Gud i himmelen och den som råder över alla hednafolkens riken? I din hand är kraft och makt; och ingen finnes, som kan stå dig emot.

⁶Aw TOUPA ka pi leh pute uh Pathian, vana Pathian, vana Pathian na hi ka hia? nam chih tunga vaihawmpa na hi ka hia? na khutah thilhihtheih na leh hatna a oma, kuamah zoh vual na hikei a.

⁷Var det icke du, vår Gud, som fördrev detta lands inbyggare för ditt folk Israel och gav det åt Abrahams, din väns, säd för evig tid?

⁷Awka Pathian uh, hiai gam a teng te a mi Israelte na delhkhiak sak a, na lawm Abraham suante khantawn adia na piak ahi kei maw?

⁸De fingo bo där, och de byggde dig där en helgedom åt ditt namn, i det de sade:

⁸Huan, hiai gamah ahong om ta ua, na min adin mun siangthou a honlam sak ua,

⁹'Om något ont kommer över oss, svärd, straffdom eller pest eller hungersnöd, så vilja vi träda upp inför detta hus och inför dig, ty ditt namn är i detta hus; och vi vilja ropa till dig i vår nöd, och du skall då höra och hjälpa.'

⁹Ka tunguah thil hoihlou, namsaua vaihawmnate hiam, hi te hiam, kial te hiam a hong tun leh hiai in chin ah leh na maah ka hongding diing ua (hiai in ah lah na min a om ngal a) ka mangbat na uah nang kon sam ding ua, nang nonna ngaihkhiak sak in non hondam ding, chiin

¹⁰Se därför nu huru Ammons barn och Moab och folket i Seirs bergsbygd -- genom vilkas område du icke tillstadde Israel att gå, när de kommo från Egyptens land, varför de ock togo en omväg bort ifrån dem och icke förgjorde dem --

¹⁰Huchiin, ngaiin, Amon suante leh Moabte leh Seir tanga mi, Israelte, Aigupta gam akipan a hongpai khiak lai un, amau a sim uh na phal kei a, amau akipan a kihei mang jaw ua, amau ahih mang kei uh;

¹¹se huru dessa nu vedergälla oss, i det att de komma för att förjaga oss ur det land som är din besittning, och som du har givit oss till besittning.

¹¹Ngaiin, kaluah ding uana honpiak gam akipan hondelh khe dingin ahon kuan uh

¹²Du, vår Gud, skall du icke hålla dom över dem? Ty vi förmå intet mot denna stora hop som kommer emot oss, och själva veta vi icke vad vi skola göra, utan till dig se våra ögon.»

¹²Aw ka Pathian uh, a tung ua vaihawm lou ding na hi maw? Mi hu zahzah honsual ding a hong kuante lah nana sual thei dingdan mahmah kahi ngal kei ua; a lohna dan mahmah leng ka theikei uhi, nanglam ka hongnga zo tamai uhi, a chi a

¹³Och hela Juda stod där inför HERREN med sina späda barn, sina hustrur och söner.

¹³Huan, Judate tengteng, a nau neu chikchik uh, a jite uh a tate utoh TOUPA maah a ding uhi.

¹⁴Då kom HERRENS Ande mitt i församlingen över Jahasiel, son till Sakarja, son till Benaja, son till Jegiel, son till Mattanja, en levit, av Asafs söner,

¹⁴Huchiin mipi lakah Jahaziel tungah TOUPA kha a hongtung a, huai mi bel Zekaria tapa ahi a, huai mi bel Benai tapa ahi a, huai mi bel Jeiel tapa ahi a, huai mi bel Asap suan Levi mi Matani tapa ahi a:

¹⁵och han sade: »Akten härpå, alla I av Juda, och I Jerusalems invånare, och du konung Josafat. Så säger HERREN till eder: Frukten icke och varen icke förfärade för denna stora hop, ty striden är icke eder, utan Guds.

¹⁵Huan, aman, Nou Juda gam a mi tengteng leh Jerusalem a om tengteng leh nang Jehosaphat, na nangaikhia un: TOUPAN na kiang uah hichiin a chi, Lau kei unla, huai mipi thupi mahmah te jiakin inleng lung lel sam kei un; kidouna noute kidouna ahi keia, Pathian kidouna ahi zo ngal a.

¹⁶Dragen i morgon ned mot dem. De draga då upp på Hassishöjden, och I skolen träffa dem vid andan av dalen, framför Jeruels öken.

¹⁶Jingchiangin vasual un; ngai dih ua, Ziz zot touhna ah a hong tou ua, Jeruel gamdai chin guam tawp lamah na va mu ding uh.

¹⁷Men därvid bliver det icke eder sak att strida. I skolen allenast träda fram och stå stilla och se på, huru HERREN frälsar eder, I av Juda och Jerusalem. Frukten icke och varen icke förfärade. Dragen i morgon ut mot dem, och HERREN skall vara med eder.»

¹⁷Hiai kidouna na sual uh a kiphamoh kei ding: kiphalh unla, adinin ding mai unla, nou lama pang TOUPA hotdamna tak en gige mai un, aw Juda mite leh Jerusalem mite aw: lau kei unla, lunglel sam kei un, jingchian in sual dingin kuan un, TOUPA lah nou lam ah apang ngala, a chi a.

¹⁸Då böjde Josafat sig ned med ansiktet mot jorden, och alla Juda män och Jerusalems invånare föllo ned för HERREN och tillbådo HERREN.

¹⁸Huchiin Jehosaphat bel a maia lei siin a kuna; huan, Juda mite tengteng leh Jerusalem mite tengteng TOUPA chibai bukin TOUPA maah a kun uhi.

¹⁹Och de av leviterna, som tillhörde kehatiternas och koraiternas barn, stodo upp och lovade HERREN, Israels Gud, med hög och stark röst.

¹⁹Huan Kohat suan leh Kora suan Levite aw ngaih taka TOUPA Israelte Pathian phat dingin a hong ding ua

²⁰Men bittida följande morgon drogo de ut till Tekoas öken. Och när de drogo ut, trädde Josafat fram och sade: »Hören mig, I av Juda och I Jerusalems invånare. Haven tro på HERREN, eder Gud, så skolen I hava ro. Och tron på hans profeter, så skolen I bliva lyckosamma.»

²⁰Huan, jingsangin jingkhangin a thou ua, Tekoa gamdai ah a lut ua; huan, a pai lai un Jehosaphat a dinga, Aw, Juda mite leh Jerusalem mite aw, ka thu ngaikhia un; TOUPA na Pathian uh ging unla, kip takin na ding diing uh; a jawlneite ging unla, lamzang takin na om ding uhi, a chi a.

²¹Och sedan han hade rådfört sig med folket, ställde han upp män som skulle sjunga till HERRENS ära och lova honom i helig skrud, under det att de drogo ut framför den väpnade hären; de skulle sjunga: »Tacken HERREN, ty hans nåd varar evinnerligen.»

²¹Huan, mipite a hasot khit in sepaihte maa pai kawma TOUPA pahtawina leh a siangthou kilawm dan phat dinga lasami dingte a sep a: TOUPA kiangah kipahthu gen un, a chitna lah khantawnin a om sin ngala, chi un, a chi a.

²²Och just som de begynte med sången och lovet, lät HERREN ett angrepp ske bakifrån på Ammons barn och Moab och folket ifrån Seirs bergsbygd, dem som hade kommit mot Juda; och de blevo slagna.

²²Huan, la asak ua a phat tak un Amon suante, Moab suante, tanga mite Judate sual dinga hong kuante guktan ding mite TOUPAN a koih a; vuallelta uh.

²³Och Ammons barn och Moab reste sig mot folket ifrån Seirs bergsbygd och gåvo dem till spillo och förgjorde dem; och när de hade gjort ände på folket ifrån Seir, hjälptes de åt att nedgöra varandra.

²³Amon suante leh Moab suanten Seir tanga omte thah chimih vek leh hihman sipsip tumin a sualta mai ua; huan, Seir tang a mite a hih man khit un amau leh amau kihihman tumin a kisual ek mai jen ua.

²⁴När sedan Juda män kommo upp på höjden, varifrån man kunde se ut över öknen, och vände sig mot fiendernas hop, fingo de se dessa ligga döda på jorden, och ingen hade undkommit.

²⁴Huan, Judaten gamdai etna mun sang a vatun uleh mipi lam a en ua; huan, ngai dih, misi luang lei ah apuk zengzung maia, khat lel leng a suakta a omkei uh.

²⁵Och när Josafat begav sig dit med sitt folk för att plundra och taga byte från dem, funno de där en myckenhet av gods och av döda kroppar och av dyrbara ting; och de togo for sig så mycket att de icke kunde bära det. Och de fortsatte plundringen i tre dagar; så stort var bytet.

²⁵Huchiin Jehosaphat leh a heutu gallak sum la dingin a va hoh ua, a lak uah sum leh pai te, puansilhte, suangmantam te a va mu ek mai ua, a puak zoh louh khop un a la ua, a tam petmaha, nithum tak gallak sum a sek uhi.

²⁶Men på fjärde dagen församlade de sig i Berakadalen; där lovade de HERREN, och därav fick det stället namnet Berakadalen, såsom det heter ännu i dag.

²⁶Huan, a ni li ni in Beraka guam ah a kikhawm ua, huailaiah TOUPA a pahtawi ua; huaijiakin tutan in huailai mun min dingin Beraka guam a chi ta uh.

²⁷Därefter vände alla Judas och Jerusalems män, med Josafat i spetsen, glada tillbaka igen till Jerusalem; ty HERREN hade berett dem glädje genom vad som hade skett med deras fiender.

²⁷Huchiin Juda mi leh Jerusalem mi tengteng apai nawn ua huan, Jehosaphatin Jerusalema nuam satak a pai dingin a ma uh a kai a; TOUPAN a melmate uh tung thua nuamsa taka a om sak jiakin.

²⁸Och de drogo in i Jerusalem med psaltare, harpor och trumpeter och tågade till HERRENS hus.

²⁸Huchiin pekgingte, kaihgingte, pengkulte toh Jerusalem a TOUPA in a tung tout a uhi.

²⁹Och en förskräckelse ifrån Gud kom över alla de främmande rikena, när de hörde att HERREN hade stritt mot Israels fiender.

²⁹Huan, TOUPAN Israelte melma a sual chih m chiha miten Pathian a lau ta uh.

³⁰Och Josafats rike hade nu ro, ty hans Gud lät honom få lugn på alla sidor.

³⁰Huchiin Jehosaphat gam bel galmuangin a omta a; a pathian a kimvel a mite laka galmuanna a piak jiakin.

³¹Så regerade Josafat över Juda. han var trettiofem år gammal, när han blev konung, och han regerade tjugufem år i Jerusalem. Hans moder hette Asuba, Silhis dotter.

³¹Huchiin Jehosaphat bel Judate tungah a lal taa; kum sawmthum leh kum ngaa upa ahih in a lal pana; huan Jerusalem ah kum sawmnih leh kum nga a lal a; a nu min Azuba, Silhi tanu ahi.

³²Och han vandrade på sin fader Asas väg, utan att vika av ifrån den; han gjorde nämligen vad rätt var i HERRENS ögon.

³²TOUPA mit muha thilhoih hihin apa Asa lampi pialsan hetlou in a jui a;

³³Dock blevo offerhöjderna icke avskaffade, och ännu hade folket icke vänt sina hjärtan till sina fäders Gud.

³³Himahleh mun sangte paihmang ahikei a, mipiten leng api leh pute uh Pathian tungah a lungtang uh a nga tuan sam kei uh.

³⁴Vad nu mer är att säga om Josafat, om hans första tid såväl som om hans sista, det finnes upptecknat i Jehus, Hananis sons, krönika, som är upptagen i boken om Israels konungar.

³⁴Huan, ngai dih ua, Jehosaphat thil hih tengteng a bul akipan a a tawp phain Hanani tapa Jehu tanchin gelhna ah atuang a, huai Israel kumpipate tanchin buah a tuang hi.

³⁵Men sedan förband sig Josafat, Juda konung, med Ahasja, Israels konung, fastän denne var ogudaktig i sina gärningar;

³⁵Huan, huai nungin Juda kumpipa jehosaphatin Israel kumpipa Ahazia a kithutuahpiha; huai min hoih lou takin thil a hih sek hi:

³⁶han förband sig med honom för att bygga skepp som skulle gå till Tarsis. Och de byggde skepp i Esjon-Geber.

³⁶Huan, Tarsis lama pai ding long a bawl khawm ua, Ezion-geber ah longte a bawl uhi.Huchiin, Maresa mi Dodavahu tapa Eliezerin Jehosaphatin kiangah, Ahazia na thutuahpih jiak in TOUPAN na thilhih tup a honhihsiat sakta ahi, a chi a. Huchiin longte a hihse vek ua, Tarsis ah a hoh theita kei kei uhi.

³⁷Då profeterade Elieser, Dodavahus son, från Maresa, mot Josafat; han sade: »Därför att du har förbundit dig med Ahasja, skall HERREN låta ditt företag bliva om intet.» Och somliga av skeppen ledo skeppsbrott, så att de icke kunde gå till Tarsis.

³⁷Huchiin, Maresa mi Dodavahu tapa Eliezerin Jehosaphatin kiangah, Ahazia na thutuahpih jiak in TOUPAN na thilhih tup a honhihsiat sakta ahi, a chi a. Huchiin longte a hihse vek ua, Tarsis ah a hoh theita kei kei uhi.