¹Amasja var tjugufem år gammal, när han blev konung, och han regerade tjugunio år i Jerusalem. Hans moder hette Joaddan, från Jerusalem.

¹Amazia bel a lal pattungin kum sawmnih leh kum ngaa upa ahi a, Jerualem ah kum sawmnih leh kum kua a lala; a nu min Jehoadan, Jerusalem mi ahi.

²Han gjorde vad rätt var i HERRENS ögon, dock icke av fullt hängivet hjärta.

²TOUPA mitmuhin thil hoih a hiha, himahleh a lungsim a pe buching kei hi.

³Och sedan hans konungadöme hade blivit befäst, lät han dräpa dem av sina tjänare, som hade dödat hans fader, konungen.

³Huan, hichi a honghi a, a gam a hongdin kip a len a pa that a sikha a thata.

⁴Men deras barn dödade han icke, utan handlade i enlighet med vad föreskrivet var i Moses lagbok, där HERREN hade bjudit och sagt: »Föräldrarna skola icke dö för sina barns skull, och barnen skola icke dö för sina föräldrars skull, utan var och en skall dö genom sin egen synd.»

⁴Himahleh a tate uh a that keia, Mosi laibu, dana tuang, Tate jiakin pate a si ding uh ahi kei, pate jiakin tate a si ding uh ahi sam kei, mi chih amau gitlouhna jiakin a si ding uh ahi, chia TOUPAN thu a piak bangin a hih hi.

⁵Och Amasja församlade Juda barn och lät dem ställa upp sig efter sina familjer, efter sina över- och under- hövitsmän, hela Juda och Benjamin. Därefter inmönstrade han dem som voro tjugu år gamla eller därutöver, och fann dem utgöra tre hundra tusen utvalda stridbara män, som kunde föra spjut och sköld.

⁵Huan, Amaziain Judate a kaikhawm eka, Juda leh Benjamin mi tengteng a inkuan uh dungjui jelin sang heutute nuaiah te, za heutute nuaiah te a omsak: huan, kum sawmnih chiang tunglam teng a sima, tei leh lum tawi thei, galkapthei chiang tel chiat mi nuaithum a om uh hi.

⁶Därtill lejde han för hundra talenter silver ett hundra tusen tappra stridsmän ur Israel.

⁶Huan, Israel gama mi, mi hat hangsan nuai khat dangka talent jain a guai lai hi.

⁷Men en gudsman kom till honom och sade: »O konung, låt icke Israels här draga åstad med dig, ty HERREN är icke med Israel, icke med hela hopen av Efraims barn;

⁷Himahleh, a kiangah Pathian mi, mi khat a honga, Aw TOUPA, Israel sepaihte na kiangah pai tei kei le uh, TOUPA Israel mite (Ephraim suante tengteng huamin) kiangah lah a om ngal kei a.

⁸utan du själv må allena draga åstad. Grip verket an, gå frimodigt ut i striden. Gud skall eljest låta dig komma på fall genom fienden; ty Gud förmår både att hjälpa och att stjälpa.»

⁸Hoh hile chin leng, hang takin kidouna ah gamtang in: huchilouinjaw Pathianin melma maah nang a honvuallel sak mai ding: Pathianin lah panpih theihna leh vuallelhsak theihna anei ngala, a hongchi a.

⁹Amasja sade till gudsmannen: »Men huru skall det då gå med de hundra talenterna som jag har givit åt skaran från Israel?» Gudsmannen svarade: »HERREN kan väl giva dig mer än det.»

⁹Huan, Amaziain Pathian mi kiangah, A hih leh Israel sepaihte ka piak sa talent ja bang I chih ta dia awi? a chi a. Huan, Pathian miin, TOUPAN huai sang a tampi nang a honpe thei ahi, a chi a.

¹⁰Då avskilde Amasja den skara som hade kommit till honom från Efraim och lät dem gå hem igen. Häröver blevo dessa högeligen förgrymmade på Juda och vände tillbaka hem i vredesmod.

¹⁰Huchiin Amaziain Ephraim gam akipana sepaih hongpaite pai kik dingin a khena; huai jiakin Judate tungah a heh mahmah ua, heh mahmahin a pai kik ta uh.

¹¹Men Amasja tog mod till sig och tågade ut med sitt folk och drog till Saltdalen och nedgjorde där av Seirs barn tio tusen.

¹¹Huan, Amazia in lunglel louin mite a pi khiaa, Chi Guam ah a hoh ua, Sier suante sing khat a that ua.

¹²Och Juda barn togo andra tio tusen till fånga levande; dem förde de upp på spetsen av en klippa och störtade dem ned från klippspetsen, så att de alla krossades.

¹²Huan, singkhat dang Judaten a hingmat ua, suangpi vum ah a pi ua, suangpi vum akipanin a sawn khe mengmeng ua, a kitam jan gawp uhi.

¹³Men de som tillhörde den skara som Amasja hade sänt tillbaka, och som icke hade fått gå med honom ut i striden, företogo plundringståg i Juda städer, från Samaria ända till Bet-Horon; och de nedgjorde tre tusen av invånarna och togo stort byte.

¹³Ahihhangin Amaziain a kiangah galkap ding a pai tei lou dinga a paisak sepaihten Juda gam khuate, Samari akipana Bethhoron phain a nasual ua, mi sangthum a that ua, gallak sum tampi a la uhi.

¹⁴När sedan Amasja kom tillbaka från sin seger över edoméerna, förde han med sig Seirs barns gudar och ställde upp dem till gudar åt sig; och han tillbad inför dem och tände offereld åt dem.

¹⁴Huan, hichi ahi a, Amazia Edomte thata a hongpaiin Seir suante pathiante a honpuaa, a pathian dingin a pangsaka, chibai a buk a, gimlimte a halsak chiat hi.

¹⁵Då upptändes HERRENS vrede mot Amasja, och han sände till honom en profet; denne sade till honom: »Varför söker du detta folks gudar, som ju icke hava kunnat rädda sitt eget folk ur din hand?»

¹⁵Huaijiakin Amazia tungah TOUPA hehna a kuangtaa, a kiangah jawlnei a sawl a, huai miin a kiangah, Na khuta kipana a mite honkhe thei sam lou nam pathiante bangding mahmaha zong na hia? a chi a.

¹⁶När denne så talade till honom, svarade han honom: »Hava vi satt dig till konungens rådgivare? Håll upp, om du icke vill att man skall dräpa dig.» Då höll profeten upp och sade: »Jag förstår nu att Gud har beslutit att fördärva dig, eftersom du gör på detta sätt och icke vill höra på mitt råd.»

¹⁶Huan, hichi ahi a, a kianga thu a gen laiin kumpipan, kumpipa vaihawmpa dingin nang kon bawl ua hia? dai main: bang dinga na hinna tan ding nahia? a chi a. Huchiin jawlneiin, Pathianin hichibanga nahih jiak leh ka phatsak nangaihsan louh jiakin nang hihmang lungsimin a nei chih ka thei hi, a chi a, a daita hi.

¹⁷Och sedan Amasja, Juda konung, hade hållit rådplägning, sände han till Joas, son till Joahas, son till Jehu, Israels konung, och lät säga: »Kom, låt oss drabba samman med varandra.»

¹⁷Huchiin, Juda kumpipa Amaziain a phatsak a poma, Israel kumpipa Jehu tapa Jehoahaz ta joas kiangah, Hong dih, kima tuahin a kien ding, chiin mi a sawla.

¹⁸Men Joas, Israels konung, sände då till Amasja, Juda konung, och lät svara: »Törnbusken på Libanon sände en gång bud till cedern på Libanon och lät säga: 'Giv din dotter åt min son till hustru.' Men sedan gingo markens djur på Libanon fram över törnbusken och trampade ned den.

¹⁸Huan, Israel kumpipa Joasin Juda kumpipa Amazia kiangah, Lebanon tanga sidar sing kiangah, Na tanu ka tapa ji dingin nei sak dih, chiin a thukhaka; huan, Lebanon tanga gamsa a hongpaia, ling a hongchil puk gawp mai hi.

¹⁹Du tänker på huru du har slagit Edom, och däröver förhäver du dig ditt hjärta och vill vinna ännu mer ära. Men stanna nu hemma. Varför utmanar du olyckan, dig själv och Juda med dig till fall?»

¹⁹Nang ngai dih, Edom ka zou, na chi nguta, na lungsimin na kisa theia, na in ah om kinken ma in; nang leh Juda gam nangawna siatna, nang adia poi ding thil bangdia tok khe sin na hia? Chiin mi a sawl sam a.

²⁰Men Amasja ville icke höra härpå, ty Gud skickade det så, för att de skulle bliva givna i fiendehand, eftersom de hade sökt Edoms gudar.

²⁰Himahleh, Amaziain a ngaikhe nuam keia; Edomte Pathiante azon jiaka, Juda gam a melmate uh khuta a piak theihna dinga Pathian hih ahi.

²¹Så drog då Joas, Israels konung, upp, och de drabbade samman med varandra, han och Amasja, Juda konung, vid det Bet-Semes som hör till Juda.

²¹Huchiin, Israel kumpipa joas a hoh toua; Juda kumpipa Amazia tohy Juda gam Behtsemes khuaah kimaituahin a kienta ngei uh.

²²Och Juda män blevo slagna av Israels män och flydde, var och en till sin hydda.

²²Huan, Judate tan Israelte sangin a hongse jawa; mi chih amau inlam chiat ah a paita uhi.

²³Och Amasja, Juda konung, son till Joas, son till Joahas, blev tagen till fånga i Bet-Semes av Joas, Israels konung. Och när denne hade fört honom till Jerusalem, bröt han ned ett stycke av Jerusalems mur, från Efraimsporten ända till Poneporten, fyra hundra alnar.

²³Huan, Israel kumpipa Joasin Juda kumpipa, Ahazia tapa Jehoas ta Amazia bel Beht-semes ah a mana Jerusalem ah a pia, Jerusalem kulh Ephraim kulh kongpi a kipana kulh ning kongpi tanin tong za li tak achiamsak hi.

²⁴Och han tog allt guld och silver och alla kärl som funnos i Guds hus, hos Obed-Edom, och konungshusets skatter, därtill ock gisslan, och vände så tillbaka till Samaria.

²⁴Huan, TOUPA ina leh kumpipa ina goukoih khawmnaa dangkaeng leh dangka leh tuiumbelsuan tengteng a omom a laa, hena kawltang dingte toh, huan, Samari kho lamah a pai nawnta hi.

²⁵Men Amasja, Joas' son, Juda konung, levde i femton år efter Joas', Joahas' sons, Israels konungs, död.

²⁵Huan, Juda kumpipa Joas tapa Amazia bel Israelte kumpipa Jehoahaz tapa Joas sih nungin kum sawm leh kum nga a dam lai hi.

²⁶Vad nu mer är att säga om Amasja, om hans första tid såväl som om hans sista, det finnes upptecknat i boken om Judas och Israels konungar.

²⁶Huchiin, Amazia thilhih dangte a bul akipana a tawp tanin ngaidih, Juda kumpipa leh Israel kumpipate lal lai tuh gelhna bu ah a tuang kei maw?

²⁷Och från den tid då Amasja vek av ifrån HERREN begynte man anstifta en sammansvärjning mot honom i Jerusalem, så att han måste fly till Lakis. Då sändes män efter honom till Lakis, och dessa dödade honom där.

²⁷Huchiin, amaziaiin Touoa zuih a tawpsan takin Jerusalem ah a sawm ua, Lakis khua ah a taia; himahleh khuaah mi a delh sak ua, huaiah a thatuh.Huan, a luang sakolin a pua ua, a pi leh pute kingah Juda khopi ah a vuite uh.

²⁸Sedan förde man honom därifrån på hästar och begrov honom hos hans fäder i Juda huvudstad.

²⁸Huan, a luang sakolin a pua ua, a pi leh pute kingah Juda khopi ah a vuite uh.