¹Manasse var tolv år gammal, när han blev konung, och han regerade femtiofem år i Jerusalem.

¹Manasi bel a lal pattungin kum sawm leh kum nih ahi a; Jerusalem ah kum sawmnga leh kum nga a lal.

²Han gjorde vad ont var i HERRENS ögon, efter den styggeliga seden hos de folk som HERREN hade fördrivit för Israels barn.

²Huan, TOUPA mitmuha thil hoihlou, Israel suante maa TOUPAN a delhkhiak Pathian theilou namten thil kihhuai tak ahih bang uh aman leng a hih tei sek a.

³Han byggde åter upp de offerhöjder som hans fader Hiskia hade brutit ned, och reste altaren åt Baalerna och gjorde Aseror, och tillbad och tjänade himmelens hela härskara.

³A pa hezekiain a hihchip nung mun sangte a bawl phaa, Baal te adingin maitam a bawl a, Aser limte a bawl a, van a om teng teng a biaa, a na uh a sem hi.

⁴Ja, han byggde altaren i HERRENS hus, det om vilket HERREN hade sagt: »I Jerusalem skall mitt namn vara till evig tid.»

⁴Huan, jerusalem ah khantawnin ka min a om ding, TOUPAN a chihna TOUPA in ah maitamte a bawla.

⁵Han byggde altaren åt himmelens hela härskara på de båda förgårdarna till HERRENS hus.

⁵TOUPA in huangsung intual nih ah vana om tengteng adingin maitamte a bawla.

⁶Han lät ock sina barn gå genom eld i Hinnoms sons dal och övade teckentyderi, svartkonst och trolldom och skaffade sig andebesvärjare och spåmän och gjorde mycket som var ont i HERRENS ögon, så att han förtörnade honom.

⁶Hinom tapa guamah meiah a tate a lutsaka; aisan te a chinga, bum te a chinga, dawi aisan siam jawlte leh bumsiamte a guai seka; TOUPA mitmuha thil hoih lou a hehsak dingin a hih sek hi.

⁷Och avgudabelätet som han hade låtit göra satte han i Guds hus, om vilket Gud hade sagt till David och till hans son Salomo: »Vid detta hus och vid Jerusalem, som jag har utvalt bland alla Israels stammar, vill jag fästa mitt namn för evig tid.

⁷Huan Pathianin David leh a tapa solomon kianga, Hiai in leh jerusalem khua a Israel chi tengteng laka ka talah ka min khantawnin ka omsak ding, a nachihkhitsa Pathian in ah amah bawl, milim bawl tawm a koiha:

⁸Och jag skall icke mer låta Israel vandra bort ifrån det land som jag har bestämt åt edra fäder, om de allenast hålla och göra allt vad jag har bjudit dem, alldeles efter den lag, de stadgar och rätter som de hava fått genom Mose.»

⁸Thu ka piak tengteng leh dan tengteng, thuseh, thilhih ding mosi zanga ka piakte a zuih peuhmah uleh a pi leh pute uh ka piaksa gam akipan Israelte khe ka kalsuan khesak nawn kei ding, a chihna ah.

⁹Men Manasse förförde Juda och Jerusalems invånare, så att de gjorde mer ont än de folk som HERREN hade förgjort för Israels barn.

⁹Huan, Manasiin Judate leh Jerusalema mite thil a hihkhialsaka; huchi in TOUPAN Israelte maa a hihman khitsa namte sangin thil a hihkhial jaw hi.

¹⁰Och HERREN talade till Manasse och hans folk, men de aktade icke därpå.

¹⁰Huan, TOUPAN Manasi leh a mite kiangah thu a gen jela; himahleh a limsak kei uh.

¹¹Då lät HERREN den assyriske konungens härhövitsmän komma över dem; de slogo Manasse i bojor och fängslade honom med kopparfjättrar och förde honom till Babel.

¹¹Huaijiakin TOUPAN Assuria sepaih heutute a sawla, Manasi khainiangin a khih ua, Kol a bun sak ua, Babulon ah a paipihta uh.

¹²Men när han nu var i nöd, bön föll han inför HERREN, sin Gud, och ödmjukade sig storligen för sina fäders Gud.

¹²Huan, mangbang taka a om laiin TOUPA a Pathian a zonga, a pi leh pute Pathian maah nakpi takin a kiniamkhiaka.

¹³Och när han så bad till honom, lät han beveka sig och hörde hans bön och lät honom komma tillbaka till Jerusalem såsom konung. Och då besinnade Manasse att HERREN är Gud.

¹³A kiangah a thuma, hehpih a loha, a ngetna a ngaihkhiak saka, Jerusalemah a gamah a pi nawnta.

¹⁴Därefter byggde han en yttre mur till Davids stad västerut mot Gihon i dalen, intill Fiskporten, och runt omkring Ofel, och gjorde den mycket hög. Och han insatte krigshövitsmän i alla befästa städer i Juda.

¹⁴Huan, huai nungin David kho po lamah Gihon tumlam pang guamah ngasa kongkhak lutna phain kulh a bawla, Ophel umsuakin sangpiin a dingsaka: huan, Juda khua kulh nei tengtengah heutu hangsan taktak a koih hi.

¹⁵Och han skaffade bort de främmande gudarna och avgudabelätet ur HERRENS hus, så ock alla de altaren som han hade byggt på det berg där HERRENS hus stod och i Jerusalem, och kastade dem utanför staden.

¹⁵Huan, gam dang pathiante leh milim te, TOUPA in akipan a paimanga, huan, TOUPA in mual leh Jerusalema maitam a bawl tengtengte khua akipan a pai vek uh.

¹⁶Och han upprättade HERRENS altare och offrade tackoffer och lovoffer därpå, och uppmanade Juda att tjäna HERREN, Israels Gud.

¹⁶Huan, TOUPA maitam a bawla, lemna thillat kithoihna te, kipahthu gennate a lana, Judate bel TOUPA Israelte Pathian na sem dingin thu a pia a.

¹⁷Men folket offrade ännu på höjderna, dock allenast åt HERREN, sin Gud.

¹⁷Mipite mun sangah a kithoih lailai ua; himahleh TOUPA a Pathian uh kiangah kia ahi zota.

¹⁸Vad nu mer är att säga om Manasse och om hans bön till sin Gud och om de ord som siarna talade till honom i HERRENS, Israels Guds, namn, det står i Israels konungars krönika.

¹⁸Manasi tanchin dang tengteng, a Pathian kianga a thum thu te, TOUPA Israelte Pathian mina jawlneiin a kianga thu a gen te uh ngai dih, Israel kumpipate tanchin lakah a tuang hi.

¹⁹Och om hans bön och huru han blev bönhörd, och om all hans synd och otrohet, och om de platser på vilka han byggde offerhöjder och ställde upp sina Aseror och beläten, innan han ödmjukade sig, härom är skrivet i Hosais krönika.

¹⁹A thumna te leh Pathianin a hehpihna leh a kiniamkhiak maa a gitlouhna tengteng leh mun sang a bawla Aser leh milim bawl tawm a bawlkhiakna mun tengteng leng ngai dih, Hozai tanchin gelhna bu ah a tuang vek ahi.

²⁰Och Manasse gick till vila hos sina fäder, och man begrov honom där han bodde. Och hans son Amon blev konung efter honom.

²⁰Huchiin Manasi bel a pi leh pute kiangah a ihmu a, amah in ah a vui ua; huan, a tapa Amon a sikin a lalta hi.

²¹Amon var tjugutvå år gammal, när han blev konung, och han regerade två år i Jerusalem.

²¹Amon bel a lal pattungin kum sawmnih leh kum nih ahi a; Jerusalem a kum nih alal.

²²Han gjorde vad ont var i HERRENS ögon, såsom hans fader Manasse hade gjort; åt alla de beläten som hans fader Manasse hade låtit göra offrade Amon, och han tjänade dem.

²²A pa Manasi hih bang mahin TOUPA mitmuhin thil hoih lou a hiha; a pa Manasiin a bawl milim bawl tawm tengteng kiangah Amon a kithoiha, a sema.

²³Men han ödmjukade sig icke för HERREN, såsom hans fader Manasse hade gjort, utan denne Amon hopade skuld på skuld.

²³A pa Manasi kiniamkhiak bangin TOUPA maah a kiniamkhiak tei keia. Amon a gilou semsem maimah.

²⁴Och hans tjänare sammansvuro sig mot honom och dödade honom hemma i hans hus.

²⁴Huan, a sikhaten a sawm ua, amah in ah a hihlum uhi.Himahleh Amon sawmmi tengteng mipiin a that vek nawn ua; huan, mipiten a tapa Josia a sikin kumpipa dingin a bawlta uhi.

²⁵Men folket i landet dräpte alla som hade sammansvurit sig mot konung Amon. Därefter gjorde folket i landet hans son Josia till konung efter honom.

²⁵Himahleh Amon sawmmi tengteng mipiin a that vek nawn ua; huan, mipiten a tapa Josia a sikin kumpipa dingin a bawlta uhi.