¹Josia var åtta år gammal, när han blev konung, och han regerade trettioett år i Jerusalem.

¹Josia bel a lal pattungin kum giata upa ahi; Jerusalem a kum sawm thum leh kum khat a lala;

²Han gjorde vad rätt var i HERRENS ögon och vandrade på sin fader Davids vägar och vek icke av vare sig till höger eller till vänster.

²Huan, TOUPA mitmuhin thil hoih a hih seka, a pu David lampite a juia, taklam ah hiam, veilamah hiam a pialsan kei hi.

³I sitt åttonde regeringsår, medan han ännu var en yngling, begynte han att söka sin fader Davids Gud; och i det tolfte året begynte han att rena Juda och Jerusalem från offerhöjderna och Aserorna och från de skurna och gjutna belätena.

³Kum giat a lal kum, naupang tak a hih laia kipan himin a pu David Pathian a zong pana; huan, kum sawm leh kum nih a lal kumin Juda gam leh Jerusalema mun sang te, Aser te, milim bawl tawm te, milim sun tawmte ahihsiang a.

⁴Men Baalsaltarna brötos ned i hans åsyn, och solstoderna som voro uppställda på dem högg han ned, och Aserorna och de skurna och gjutna belätena slog han sönder och krossade dem till stoft och strödde ut stoftet på de mäns gravar, som hade offrat åt dem.

⁴Baal maitamte a mitmuhin a chimsak ua; huan, huaite sanga sang ni-limte a phuka; huan, Aser te, milimbawltawmte, milimsuntawmte ahihkham veka, a kiang ua kithoihmite huan tungah a theh jak vek hi.

⁵Och prästernas ben brände han upp på deras altaren. Så renade han Juda och Jerusalem.

⁵Siampu guhte a maitamte uah a hala, Juda gam leh Jerusalem a hihsiang a.

⁶Och i Manasses, Efraims och Simeons städer ända till Naftali genomsökte han överallt husen.

⁶Huan, huchibang mahin Manasi te, Ephraim te, Simeon te, Naphtali khua te tanin a hih vek hi.

⁷Och sedan han hade brutit ned altarna och krossat Aserorna och belätena sönder till stoft och huggit ned alla solstoder i hela Israels land, vände han tillbaka till Jerusalem.

⁷Huan, maitamte a chimsak, Aser te, milim bawltawmte a hihkham gawpa, Israel gam tengtenga milimte a phuk veka, Jerusalem ah a pai nawn hi.

⁸Och i sitt adertonde regeringsår, medan han höll på med att rena landet och templet, sände han Safan, Asaljas son, och Maaseja, hövitsmannen i staden, och kansleren Joa, Joahas' son, för att sätta HERRENS, sin Guds, hus i stånd.

⁸Huan, a lal kum sawm leh kum giat kum, a gam leh inte ahihsiang kumin Azalia tapa Saphan te, kho ukpa Maasei te, Joahaz tapa laigelhmi Joa te TOUPA a Pathian in bawl hoih dingin a sawla.

⁹Och de gingo till översteprästen Hilkia och avlämnade de penningar som hade influtit till Guds hus, sedan de av de leviter som höllo vakt vid tröskeln hade blivit insamlade från Manasse, Efraim och hela det övriga Israel, så ock från hela Juda och Benjamin och från Jerusalems invånare;

⁹Huan, siampu Hilkia kiangah a hoh ua, kongkhak ngak Leviten Manasi mi te, Israel omlai te, Juda mi leh Benjamin mite, Jerusalema mite kiang akipan a nalakkhawm uh, Pathian ina a hong koih uh dangka a pia uh.

¹⁰de överlämnade dem åt de män som förrättade arbete såsom tillsyningsmän vid HERRENS hus. Sedan gåvos penningarna av dessa män, som förrättade arbete och hade befattning vid HERRENS hus med att laga huset och sätta det i stånd,

¹⁰Huan, TOUPA in lammi nasemmite a pia ua; huan, TOUPA in nasemmiten in bawl mite leh jemmite a pia uh;

¹¹de gåvos åt timmermännen och byggningsmännen, till att inköpa huggen sten och trävirke till stockar, för att man därmed skulle timra upp de hus som Juda konungar hade förstört.

¹¹Juda kumpipaten a nahihsiat uh bawl hoihna dingin suang sek te, a pehna te leh a inkamte dingin sing leina dingin khutsiamte leh in lammite a pia uh.

¹²Och männen fingo vid sitt arbete handla på heder och tro; och tillsyningsmän över dem och föreståndare för arbetet voro Jahat och Obadja, leviter av Meraris barn, och Sakarja och Mesullam, av kehatiternas barn, så ock alla de leviter som voro kunniga på musikinstrumenter.

¹²Huan, miten muanhuai takin na a sem ua; a heutu uh, nasep ngaihtuahmite, Merari tapate laka Levi mi Jahath leh Obadi te, Kohat mi tapate laka mi Zekaria leh Mosulam te ahi ua; huan, Levi mi, mi dang, thil tum siam tengteng toh;

¹³De hade ock tillsynen över bärarna, så att föreståndare funnos för alla arbetarna vid de särskilda göromålen. Av leviterna togos ock skrivare, uppsyningsmän och dörrvaktare.

¹³A puaka puak thoh mite heutu leng ahi uh, na chiteng semmite sep ding ngaihtuahmi ahi uh: laigelhmi te, heutu te, kongkhak ngakmite Levi mite laka mi ahi uhi.

¹⁴När de nu togo ut penningarna som hade influtit till HERRENS hus, fann prästen Hilkia HERRENS lagbok, den som hade blivit given genom Mose

¹⁴Huan, TOUPA ina hong koih uh sumte a suah ua leh, siampu Hilkiain Mosi zanga a piak TOUPA dan bu a mukhia a.

¹⁵Då tog Hilkia till orda och sade till sekreteraren Safan: »Jag har funnit lagboken i HERRENS hus.» Och Hilkia gav boken åt Safan.

¹⁵Huan, Hilkiain laigelhmi Saphan kiangah, TOUPA in ah dan bu I mu kheta uh, a chi a. Huan Hilkiain laibu Saphan a pia a.

¹⁶Och Safan bar boken till konungen och avgav därjämte sin berättelse inför konungen och sade: »Allt vad dina tjänare hava fått i uppdrag att göra, det göra de.

¹⁶Huan, Saphanin laibu kumpipa kiangah a paipiha, Na sikhaten hih dinga seh tengteng a hih uh.

¹⁷Och de hava tömt ut de penningar som funnos i HERRENS hus, och hava överlämnat dem åt tillsyningsmännen och åt arbetarna.»

¹⁷TOUPA ina dangka om a bung khia ua, heutute leh nasemmite a pia uh, chiin thu a tuna.

¹⁸Vidare berättade sekreteraren Safan för konungen och sade: »Prästen Hilkia har givit mig en bok.» Och Safan föreläste därur för konungen

¹⁸Huan, laigelhmi Saphanin, siampu Hilkiain laibu a honpia, chiin kumpipa a hilh laia. Saphanin kumpipa maah a sim hi.

¹⁹När konungen nu hörde lagens ord, rev han sönder sina kläder.

¹⁹Huan hichi ahi a, kumpipan dan thute a jakin, a puan a botkeka.

²⁰Och konungen bjöd Hilkia och Ahikam, Safans son, och Abdon, Mikas son, och sekreteraren Safan och Asaja, konungens tjänare, och sade:

²⁰Huan, kumpipan Hilkia te, Saphan tapa Ahikam te, Mika tapa Abdon te, laigelhmi Saphan te, kumpipa sikha Asai te thu a piaa,

²¹»Gån och frågen HERREN för mig och för dem som äro kvar av Israel och Juda, angående det som står i den bok som nu har blivit funnen. Ty stor är HERRENS vrede, den som är utgjuten över oss, därför att våra fäder icke hava hållit HERRENS ord och icke hava gjort allt som är föreskrivet i denna bok.»

²¹Kuan unlam dan thu na muh khiak tungtang thu uah kei leh Israel leh Juda gama mite adingin TOUPA honva dot sak dih ua; I pi leh puten hiai dan bua tuang banga TOUPA thu a nazuih louh jiak un I tunguah TOUPA hehna lah a hongom mahmah ngal a, chiin.

²²Då gick Hilkia, tillika med andra som konungen sände åstad, till profetissan Hulda, hustru åt Sallum, klädkammarvaktaren, som var son till Tokehat, Hasras son; hon bodde i Jerusalem, i Nya staden. Och de talade med henne såsom dem bjudet var.

²²Huchiin kumpipan thu a piakmite leh Hilkia puansilh kempa Hasra ta Tokhat tap Salum ji jawlnei Hulda kiangah a vahoh ua, huai thu ah a vahoupih uh. (Amah bel Jerusalem Misnea om a hi).

²³Då svarade hon dem: »Så säger HERREN, Israels Gud: Sägen till den man som har sänt eder till mig:

²³Huan, aman a kianguah, TOUPA, Israelte Pathianin hichiin a chi; Ka kianga nou honsawlpa hilh unla, TOUPAN hichiin a chi,

²⁴Så säger HERREN: Se, över denna plats och över dess invånare skall jag låta olycka komma, alla de förbannelser som äro skrivna i den bok som man har föreläst för Juda konung --

²⁴Ngai dih ua, hiai mun leh a sunga omte tungah thil hoih lou ka tungsak dinga, Juda kumpipa maa a sim khiak uh, laibua tuang hamsia tengteng leng;

²⁵detta därför att de hava övergivit mig och tänt offereld åt andra gudar, och så hava förtörnat mig med alla sina händers verk. Min vrede skall utgjutas över denna plats och skall icke bliva utsläckt.

²⁵A khut thilhih ua honhehsakna ding ua honlehngatsana milim dangte dinga gimlim a hal jiak un hiai mun tungah ka hehna sun ahia, daihsak ahi kei ding, chiin.

²⁶Men till Juda konung, som har sänt eder för att fråga HERREN, till honom skolen I säga så: Så säger HERREN, Israels Gud, angående de ord som du har hört:

²⁶Himahleh TOUPA thu dong dinga nou honsawlpa Juda dumpipa kiangah, hichi bangin chi un, TOUPA, Israelte Pathiain hichiin a chi: Na thu jakte tungtang thu ah,

²⁷Eftersom ditt hjärta blev bevekt och du ödmjukade dig inför Gud, när du hörde hans ord mot denna plats och mot dess invånare, ja, ödmjukade dig inför mig och rev sönder dina kläder och grät inför mig, fördenskull har jag ock hört dig, säger HERREN.

²⁷Na lungtang hihnema a om jiaka Pathian maa na kiniamkhiaka, hiai mun tungtang thu leh a sunga omte tungtang thu na jaka, ka maa na kiniamkhiaka, na puan na bohkeka, ka maa na kah jiakin ken leng na thu kana ngaikhia hi.

²⁸Se, jag vill samla dig till dina fäder, så att du får samlas till dem i din grav med frid, och dina ögon skola slippa att se all den olycka som jag skall låta komma över denna plats och dess invånare.» Och de vände tillbaka till konungen med detta svar.

²⁸Ngai dih, na pi leh na pute kiangah ka honhoh sak dinga, na han ah lungmuang takin na pai dinga, hiai mun leh a sunga omte tunga ka hontun sak ding thil hoih lou tengteng na mitin a mu kei ding, chiin, chiin, a chi a. Huan, kumpipa kiangah thu a tunta uhi.

²⁹Då sände konungen åstad och lät församla alla de äldste i Juda och Jerusalem.

²⁹Huchiin kumpipan mi a sawla, Juda gam leh Jerusalema upa tengteng a sam khawma.

³⁰Och konungen gick upp i HERRENS hus med alla Juda män och Jerusalems invånare, också prästerna och leviterna, ja, allt folket, ifrån den störste till den minste. Och han läste upp för dem allt vad som stod i förbundsboken, som hade blivit funnen i HERRENS hus.

³⁰Huan, kumpipa leh Juda mi tengteng leh Jerusalema mi tengteng te, siampu leh Levite, mipi tengteng a lian a neuin TOUPA in ah a hoh tou ua; TOUPA ina a muh khiak uh thukhun bua thu tengteng a bil ua jakin a sim hi.

³¹Och konungen trädde fram på sin plats och slöt inför HERRENS ansikte det förbundet, att de skulle följa efter HERREN och hålla hans bud, hans vittnesbörd och hans stadgar, av allt sitt hjärta och av all sin själ, och göra efter förbundets ord, dem som voro skrivna i denna bok.

³¹Huan, kumpipa bel a munah a dinga, huai laibua tuang thukun thu hihkip dingin a lungtang tengteng leh kha tengtenga TOUPA jui ding leh a thupiakte, a thutheihsak te, a thusehte pom dingin TOUPA maah thu a khung uhi.

³²Och han lät alla som funnos i Jerusalem och Benjamin träda in i förbundet Och Jerusalems invånare gjorde efter Guds, sina fäders Guds, förbund.

³²Huan, Jerusalem leh Benjamin mi tengteng huchibanga om dingin a chi ua. Huan, Jerusalema miten Pathian, a pi leh pute uh Pathian thukhun bangin a hih uh.Huan, Josiain Israel gamin a huap tengteng akipan thil kihhuai tengteng a pai manga, Israel gama om tengteng TOUPA a Pathian uh na a semsak hi. Huan, a dam sungin TOUPA a pi leh pute uh Pathian a zuih uh a pialsan kei uh.

³³Och Josia skaffade bort alla styggelser ur Israels barns alla landområden, och tillhöll alla dem som funnos i Israel att tjäna HERREN, sin Gud. Så länge han levde, veko de icke av ifrån HERREN, sina fäders Gud.

³³Huan, Josiain Israel gamin a huap tengteng akipan thil kihhuai tengteng a pai manga, Israel gama om tengteng TOUPA a Pathian uh na a semsak hi. Huan, a dam sungin TOUPA a pi leh pute uh Pathian a zuih uh a pialsan kei uh.