¹Och HERRENS ord kom till mig; han sade:

¹Huan TOUPA thu ka kiangah a hongtunga, ka kianga,

²Du människobarn, förelägg Israels hus en gåta, och tala till det en liknelse;

²Mihing tapa, Israel inkote kiangah thuhaksa bawl khia inla, gentehnain gen in,

³säg: Så säger Herren, HERREN: Den stora örnen med de stora vingarna och de långa pennorna, han som är så full med brokiga fjädrar, han kom till Libanon och tog bort toppen på cedern.

³TOUPA PATHIANIN hichiin a chi ahi, chiin: Muvanlai lianpi, kha zapi, khaveng sau pi gial emum, mul bit tak Lebanon tangah a lenga, Sidar sing jik a tuaha.

⁴Han bröt av dess översta kvist och förde den till krämarlandet och satte den i en köpmansstad.

⁴A hiang jik nou pen a kitana, mi vialvakna gamah a lenpiha, sum sinna khopiah a phut a.

⁵Sedan tog han en telning som växte i landet och planterade den i fruktbar jordmån; han tog den och satte den bland pilträd, på ett ställe där mycket vatten fanns.

⁵Huai gam hai chi leng a tuaha, lei hoihah a pawi pou a, tui tampi geiah a phut a, nahkai sing bangin a phut hi,

⁶Och den fick växa upp och bliva ett utgrenat vinträd, dock med låg stam, för att dess rankor skulle vända sig till honom och dess rötter vara under honom. Den blev alltså ett vinträd som bar grenar och sköt skott.

⁶Huan a khanga, grep gui niam bilbial a honghi a, selte a honsuaha, ahiangte a hong dawntaa.

⁷Men där var ock en annan stor örn med stora vingar och fjädrar i mängd; och se, till denne böjde nu vinträdet längtansfullt sina grenar, och från platsen där det var planterat sträckte det sina rankor mot honom, för att han skulle vattna det.

⁷Muvanlai lianpi dang a om nawna, kha zapi leh mul bit tak a nei teia, huan, ngaiin, hiai grep kung amah lamah a zung a jama: a suanna mun akipanin amah lamah hiangte a pou khiaa, amah tuia a vak theihna dingin.

⁸Och dock var det planterat i god jordmån, på ett ställe där mycket vatten fanns, så att det kunde få grenar och bära frukt och bliva ett härligt vinträd.

⁸Hiangte a suaha, grep hoih tak a hih theihna dingin tui tampi geia lei hoiha phuh ahi.

⁹Säg vidare: Så säger Herren, HERREN: Kan det nu gå det väl? Skall man icke rycka upp dess rötter och riva av dess frukt, så att det förtorkar, och så att alla blad som hava vuxit ut därpå förtorka? Och sedan skall varken stor kraft eller mycket folk behövas för att flytta det bort ifrån dess rötter.

⁹TOUPA PATHIANIN hichiin a chi ahi: A piching den dia hia? A vuai maimah theihna ding in a nahte satkhiain, a zung toh a bot khe sin kei dia hia? a nah sel thak tengtengin leng a vuai loh ding; a zung toh bot khe dingin thilhihtheihna thupi tak hiam, muvanlai tampi hiam a kiphamoh tuan kei dia hia?

¹⁰Visst står det fast planterat, men kan det gå det väl? Skall det icke alldeles förtorka, när östanvinden når det, ja, förtorka på den plats där det har vuxit upp?

¹⁰A hi, ngai in, phuh hileh leng a piching den dia hia? Suahlam huihin a honnuai hun chiangin a vuai khin maimah kei dia hia? A pouna mun mahah a vuai maimah ding chiin, a chi a.

¹¹Och HERRENS ord kom till mig, han sade:

¹¹Huan TOUPA thu ka kiangah a hongtung nawna, ka kiangah,

¹²Säg till det gensträviga släktet Förstån I icke vad detta betyder? Så säg då: Se, konungen i Babel kom till Jerusalem och tog dess konung och dess furstar och hämtade dem till sig i Babel.

¹²Helhat innkote kiangah gen in, hiai thil omdan a theikei ua hia? Hilh in, ngai un, Babulon kumpipa Jerusalemah a hongpai a,

¹³Och han tog en ättling av konungahuset och slöt förbund med honom och lät honom anlägga ed. Men de mäktige i landet hade han fört bort med sig,

¹³A kumpipa uh leh a heutu uh a mana, amah kiangah Babulonah a pia, kumpipa uh suan khat a mana, thukhun a bawl piha, thu achiam teitei saka, lalna gam a keniama, amaha a din khun len kawm kiaa a din theihna dingin.

¹⁴för att landet skulle bliva ett oansenligt rike, som icke kunde uppresa sig, och som skulle nödgas hålla förbundet med honom, om det ville bestå.

¹⁴A lalna gam a keniama, amaha a din khiak theih nawn louhna dingin a thukhun len kawm kiaa a din theihna dingin

¹⁵Men han avföll från honom och skickade sina sändebud till Egypten, för att man där skulle giva honom hästar och mycket folk. Kan det gå den väl, som så gör? Kan han undkomma? Kan den som bryter förbund undkomma?

¹⁵Himahleh sakolte leh mi tampi honsawl dinga ngen dingin Aigupta gama palai sawlin a tungah a helta, A lohching ding hia? hichibang hihmi a suakta ding hia? Thukhun lah hihse ngalin a pawt khe thou ding hia?

¹⁶Så sant jag lever, säger Herren, HERREN: där den konung bor, som gjorde honom till konung, den vilkens ed han likväl föraktade, och vilkens förbund han bröt, där, hos honom i Babel, skall han sannerligen dö.

¹⁶A hina ka hin laiteng, chih TOUPA PATHIAN thu pawt ahi; kumpipa, kumpipa dia bawlpa tenna ngeiah a kichiamnate musit leh, a thukhunte bohsiaa, amah kiang mahmahah Babulon ah a si ding hi.

¹⁷Och Farao skall icke med stor härsmakt och mycket folk bistå honom i kriget, när en vall kastas upp och en belägringsmur bygges, till undergång för många människor.

¹⁷Mi tampi hihlup dinga mualpawngte leh kulhte a bawl hun chiang un leng Pharo sepaih hon leh pawl thupi mahmah lengbangmah a hihsak theikei ding uh.

¹⁸Eftersom han föraktade eden och bröt förbundet och gjorde allt detta fastän han hade givit sitt löfte, därför skall han icke undkomma.

¹⁸Thukhun bohsiain kichiamna a musit ta ngal ua: thu a kichiam nungin hiai thil tengteng a hih nawn ngala, a suakta peuhmah kei ding hi.

¹⁹Ja, därför säger Herren, HERREN så: Så sant jag lever, jag skall förvisso låta min ed, som han har föraktat, och mitt förbund, som han har brutit, komma över hans huvud.

¹⁹Huaijiakin TOUPA PATHIANIN hichiin a chi ahi: ka kichiamna a musita, ka thukhun a bohsiaa, a hina ka hon laiteng, amah tungah ka bung ngeingei ding.

²⁰Och jag skall breda ut mitt nät över honom, och han skall bliva fångad i min snara; och jag skall föra honom till Babel och där hålla dom över honom, för den otrohets skull som han har begått mot mig.

²⁰Lenin ka khuh dinga, ka thang ah a awk ding, Babulonah ka honpi dinga, huchiin a bohsiatna, ka tung ngeia a bohsiatna te jiakin a mah ka sual ding.

²¹Och alla flyktingar ur alla hans härskaror skola falla för svärd, och om några bliva räddade, så skola de varda förströdda åt alla väderstreck. Och I skolen förnimma att jag, HERREN, har talat.

²¹Huan a pawl tengtenga taikekte tengteng namsauin a si ding ua, a om laite kawlmong chihah a dalh ding uh: huan kei TOUPAN ka genta chih a thei khe ding uh.

²²Så säger Herren, HERREN: Jag vill ock själv taga en kvist av toppen på den höga cedern och sätta den; av dess översta skott skall jag avbryta en späd kvist och själv plantera den på ett högt och brant berg.

²²TOUPA PATHIANIN hichiin a chi ahi: Sidar sang mahmah dawn ken ka la dinga, ka phut ding; a jikpi pena jik nou ka khiak dinga, tang sang kidoh takah ka phut ding.

²³På Israels stolta berg skall jag plantera den, och den skall bära grenar och få frukt och bliva en härlig ceder. Och allt vad fåglar heter av alla slag skall bo under den; de skola bo i skuggan av dess grenar.

²³Israel sana tanah k aphut dinga, hiangte a honsuak dinga, a honggah dinga, sidar thupi tak ahi ding; a nuaiah tungleng vasa chi chih a teng ding ua, ahiang limte ah a om ding uh.Huan gam sing tengtengin kei TOUPAN sing sangte ka niamsaka, sing niamte ka sangsaka, sing hingte ka keusaka, sing keute ka hingpha saka, ka chi nalai hi, a chi a.

²⁴Och alla träd på marken skola förnimma att det är jag, HERREN, som förödmjukar höga träd och upphöjer låga träd, som låter friska träd förtorka och gör torra träd grönskande. Jag, HERREN, har talat det, och jag fullbordar det också.

²⁴Huan gam sing tengtengin kei TOUPAN sing sangte ka niamsaka, sing niamte ka sangsaka, sing hingte ka keusaka, sing keute ka hingpha saka, ka chi nalai hi, a chi a.