¹Så blevo nu himmelen och jorden fullbordade med hela sin härskara.

¹Huchiin, lei leh van a tung ua omte tengteng toh zoh ahita hi.

²Och Gud fullbordade på sjunde dagen det verk som han hade gjort; och han vilade på sjunde dagen från allt det verk som han hade gjort.

²Huan, Pathianin ni sagih niin a nasep a zoua; ni sagih niin a nasep tengteng a khawl santa hi.

³Och Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, därför att han på den dagen vilade från allt sitt verk, det som Gud hade gjort, när han skapade.

³Huchiin, Pathianin ni sagih ni a vualzawla, atangta hi: huai nia Pathianin a siam leh a bawl a nasep tengteng a khawl san jiakin.

⁴Detta är berättelsen om den ordning i vilken allt blev till på himmelen och jorden, när de skapades, då när HERREN Gud gjorde jord och himmel.

⁴Lei leh van a bawla a om lai ua a suante uh hiaite ahi uhi, Toupa Pathianin lei leh van a bawl niin.

⁵Då bar jorden ännu ingen buske på marken, och ingen ört hade ännu skjutit upp på marken, ty HERREN Gud hade icke låtit regna på jorden, och ingen människa fanns, som kunde bruka jorden;

⁵Huan, leia loupa himhim leiah a om naikei ua, leia anteh himhim leng a pou naikei uhi; Toupa Pathianiin lah leitungah vuah a zu sak nai keia, leilet dingin pasal leng a om nai sam kei hi;

⁶men en dimma steg upp från jorden och vattnade hela marken.

⁶A hihhangin leia kipanin mei a hongsuaka, leitung tengteng a nom sak hi.

⁷Och HERREN Gud danade människan av stoft från jorden och inblåste livsande i hennes näsa, och så blev människan en levande varelse.

⁷Huan, Toupa Pathianin leitunga leivuiin mi a bawla, a nakvangte ah hinna hu a ha luta; huchiin, mi mihing a hong hita hi.

⁸Och HERREN Gud planterade en lustgård i Eden österut och satte däri människan som han hade danat.

⁸Huan, Toupa Pathianin suahlamah, Eden ah, huan a bawla; a pasal bawl huaiah a omsakta hi.

⁹HERREN Gud lät nämligen alla slags träd som voro ljuvliga att se på och goda att äta av växa upp ur marken, och livets träd mitt i lustgården, så ock kunskapens träd på gott och ont.

⁹Huan, leitunga kipanin Toupa Pathianin sing mithip tak leh nek tuak chiteng a pou saka; hinna sing leng huan laizangah a pou sak hi, a sia leh a pha theihna sing leng.

¹⁰Och från Eden gick en flod ut, som vattnade lustgården; sedan delade den sig i fyra grenar.

¹⁰Huan, Eden akipanin huan nomsak dingin lui a luang paisuaka; huaia kipanin a ka jaka, ka li a hong hita hi.

¹¹Den första heter Pison; det är den som flyter omkring hela landet Havila, där guld finnes,

¹¹A khatna min Pison ahi: huaipen Havila gam tengteng kualkhumlui ahi, huailaiah dangkaeng a om;

¹²och det landets guld är gott; där finnes ock bdelliumharts och onyxsten.

¹²Huai gama dangkaeng hoih taka hi; huailaiah bedolak leh onik suang a om.

¹³Den andra floden heter Gihon; det är den som flyter omkring hela landet Kus.

¹³Huan, lui nihna Gihon ahi; huaimah Kus gam tengteng kualkhumlui ahi.

¹⁴Den tredje floden heter Hiddekel; det är den som har sitt lopp öster om Assyrien. Den fjärde floden är Frat.

¹⁴Huan, lui thumna min Hiddekel ahi; huai bel Assuria gam suahlama luang ahi. Huan, lui lina tuh Euphrates ahi.

¹⁵Så tog nu HERREN Gud mannen och satte honom i Edens lustgård, till att bruka och bevara den.

¹⁵Huan, Toupa Pathianin pasal a pia, Eden huanah a kem ding leh a veng dingin a koihta hi.

¹⁶Och HERREN Gud bjöd mannen och sade: »Av alla andra träd i lustgården må du fritt äta,

¹⁶Huan, Toupa Pathianin, pasal kiangah, Huana sing chiteng gahte na utut na ne thei hi;

¹⁷men av kunskapens träd på gott och ont skall du icke äta, ty när du äter därav, skall du döden dö.»

¹⁷A sia leh a pha theihna sing gah bel na ne ding ahi kei; na nek leh na nek ni mahin na si ngei ding ahi, chiin, thu a pia.

¹⁸Och HERREN Gud sade: »Det är icke gott att mannen är allena. Jag vill göra åt honom en hjälp, en sådan som honom höves.»

¹⁸Huan, Toupa Pathianin, Pasal amah kiaa a om a hoih kei; amah panpaih ding a kithuahpih dia kilawm ka bawlsak ding, a chi a.

¹⁹Och HERREN Gud danade av jord alla markens djur och alla himmelens fåglar, och förde dem fram till mannen för att se huru denne skulle kalla dem; ty såsom mannen kallade var levande varelse, så skulle den heta.

¹⁹Huan, Toupa Pathianin leitung akipanin gam sa chiteng leh tunga leng vasa chiteng a bawlta; a min ding ua bang sak ding ahia chih theihna din Adam kiangah a honpi khawm hi: huan, thil hing chiteng a min uh Adam in a na phuah a min uh ahi den hi.

²⁰Och mannen gav namn åt alla boskapsdjur, åt fåglarna under himmelen och åt alla markens djur. Men för Adam fann han icke någon hjälp, sådan som honom hövdes.

²⁰Huchiin, Adam in gan tengteng, tunga leng vasa tengteng gamsa chiteng a min uh a phuahsak chiat hi: a hihhangin Adam adingin panpih a kithuahpih dia kilawm a om kei hi.

²¹Då lät HERREN Gud en tung sömn falla på mannen, och när han hade somnat, tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med kött.

²¹Huchiin, Toupa Pathianin nuamtakin Adam a ihmu saka, huchiin a ihmutaa; huan, a nakguh khat a laa, atang dingin sa a pang dimsak hi:

²²Och HERREN Gud byggde en kvinna av revbenet som han hade tagit av mannen, och förde henne fram till mannen.

²²Huan, Toupa Pathianin, Adam akipana a lak nakguh numei dingin a bawla, Adam kiangah a honpita hi.

²³Då sade mannen: »Ja, denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött. Hon skall heta maninna, ty av man är hon tagen.»

²³Huan Adamin, hiai hial jaw ka guh bang guh neia, ka sa bang sa nei ngei ahi; pasal akipana lak khiak ahih jiakin, Numei, chih ding ahi ding, a chi hi.

²⁴Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de skola varda ett kött.

²⁴Huaijiakin pasalin a nu leh a pa a paisan dinga, a ji lamah a belh ding: huchiin sa khat a hong hita ding uh.Huan, Adam leh a ji a nih un vuaktangin a om ua, a zum tuan kei uh.

²⁵Och mannen och hans hustru voro båda nakna och blygdes icke för varandra.

²⁵Huan, Adam leh a ji a nih un vuaktangin a om ua, a zum tuan kei uh.