¹Den rättfärdige förgås, och ingen finnes, som tänker därpå; fromma människor ryckas bort, utan att någon lägger märke därtill. Ja, genom ondskans makt ryckes den rättfärdige bort

¹mi diktat a mang jel ua, kuamahin a lungsim un a ngaihtuah kei nak uh, Pathian limsakmite leng lak mangin a om jel ua, mi diktat thil hoihlou hongtung ding akipan lak mang ahi nak uh chih kuamahin a ngaihtuah sam kei uhi.

²och går då in i friden; de som hava vandrat sin väg rätt fram få ro i sina vilorum.

²Lungmuannaah a lut jel ua; a lupna uahte a lum tawldam jel uh, diktaka pai peuhmahte.

³Men träden fram hit, I söner av teckentyderskor, I barn av äktenskapsbrytare och skökor.

³Ahihhangin nou bumsiamnu tapa, angkawm leh kijuak suante aw, hiaiah honnaih un.

⁴Över vem gören I eder lustiga? Mot vem spärren I upp munnen och räcken I ut tungan? Sannerligen, I ären överträdelsens barn, en lögnens avföda,

⁴Nuihza bawlna dia na zat jel uh kua eita? kua na maiphen khum ua, na leikhat khum ua? Tatlekna ta, juautheihna suante na hi kei u maw?

⁵I som upptändens av brånad vid terebinterna, ja, under alla gröna träd, I som slakten edra barn i dalarna, i bergsklyftornas djup.

⁵Nou tosaw laka, singbuk nuai tenga milimte toh kithoha suangpi kawllak nuaia guam sung khawnga naupang that jelte.

⁶Stenarna i din dal har du till din del, de, just de äro din lott; också åt dem utgjuter du drickoffer och frambär du spisoffer. Skulle jag giva mig till freds vid sådant?

⁶Lui guam suang mam lakah na tantuan a oma; huaite, huaite ngei ngei na tantuan ahi: huaite adingin dawn thillat na sunga, thil piak na lan hi. Huai thilah hihlungkimin ka om ding hia?

⁷På höga och stora berg redde du dig läger; också upp på sådana begav du dig för att offra slaktoffer.

⁷Tang sang zou mahmah tungah na lupna na koiha: huailai mahmah kithoihna lam dingin na hohtou jel.

⁸Och bakom dörren och dörrposten satte du ditt märke. Du övergav mig; du klädde av dig och besteg ditt läger och beredde plats där. Du gjorde upp med dem, gärna delade du läger med dem vid första vink du såg.

⁸Huan, kongkhakte leh kong biang liahte ah na theihgigena na tunga: kei din hi louin midang din na kisuaha, na hoh tou ngala; na lupna na keka, a kiang uah thu na khunga; a lupna uh lah na muhnaah na it hi.

⁹Du begav dig till Melek med olja och tog med dig dina många salvor; du sände dina budbärare till fjärran land, ja, ända ned till dödsriket.

⁹Huan, sathau toh kumpipa kiangah na hoha, na gimlimte lah na bawl thupi diakdiaka, na palaite gamlapiah na sawla, sheol pha hialin na niamsak hi.

¹⁰Om du än blev trött av din långa färd, sade du dock icke: »Förgäves!» Så länge du kunde röra din hand, mattades du icke.

¹⁰Na paina lampi sau jiakin na gima; ahihhangin, Lametna himhim a om kei, na chi ngal keia: na hatna halhsakna na mu-a: huaijiakin na bahta kei hi.

¹¹För vem räddes och fruktade du då, eftersom du var så trolös och eftersom du icke tänkte på mig och ej ville akta på? Är det icke så: eftersom jag har tegat, och det sedan länge, därför fruktar du mig icke?

¹¹Kua na kihtain na lau, juau na gen naka, kei non theih tak louha, na lungsima na ngaihtuah tak louh mai? Sawtpi ka dai dide kei maw? Kihtak leng non kihtak louh.

¹²Men jag skall visa, huru det är med din rättfärdighet och med dina verk, de skola icke hjälpa dig.

¹²Na diktatna leh na thilhihte ka gen ding; bangmah lah na lohtak kei dia.

¹³När du ropar, då må ditt avgudafölje rädda dig. Nej, en vind skall taga dem med sig allasammans och en fläkt föra dem bort. Men den som tager sin tillflykt till mig skall få landet till arvedel och få besitta mitt heliga berg.

¹³Na kikou chiangin na lak khawmten honhumbit uheh; ahihhangin huihin amau a la dinga, huin a mut vek ding: kei honmuangin bel gam a nei dinga, ka tang siangthou a luah ding.

¹⁴Ja, det skall heta: »Banen väg, banen och bereden väg; skaffen bort stötestenarna från mitt folks väg.»

¹⁴Huan, aman, Sung vum un, sung vum un, lampi bawl un, ka mite lampi bawl un, ka mite lampi akipan pukna ding pai un, a chi ding.

¹⁵Ty så säger den höge och upphöjde, han som tronar till evig tid och heter »den Helige»: Jag bor i helighet uppe i höjden, men ock hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande; ty jag vill giva liv åt de ödmjukas ande och liv åt de förkrossades hjärtan.

¹⁵Mi tungnung, tawisang, khantawna om, a min Siangthouin hichiin a chi ngala: Kei mun tungnung leh siangthou-ah ka oma, mi thunuailutte lungsim hihhalh ding leh kisik tuntunte lungtang hihhalh dingin mi lungsima kisik tuntuna thunuailut tak kiangah leng ka om hi.

¹⁶Ja, jag vill icke evinnerligen gå till rätta och icke ständigt förtörnas; eljest skulle deras ande försmäkta inför mig, de själar, som jag själv har skapat.

¹⁶Khantawnin ka dou sin ngal keia, ka heh gige sin sam kei hi: huchikeileh mi lungsim ka maah a bah dinga, hinna ka bawlte leng a bah ding uh.

¹⁷För hans girighetssynd förtörnades jag; jag slog honom, och i min förtörnelse höll jag mig dold. Men i sin avfällighet fortfor han att vandra på sitt hjärtas väg.

¹⁷A huaihama a thulimlouhna jiakin ka heha, ka sata, ka mai ka huma, ka heh ahi: amah lah a lungtang omdan ngeingeiin paupeng takin a om jel hi.

¹⁸Hans vägar har jag sett, men nu vill jag hela honom och leda honom och giva honom och hans sörjande tröst.

¹⁸A omdante ka mu-a, amah ka damsak ding: ka pi dinga, amah leh a sunpihmite kiangah lungmuanna ka pe nawn ding.

¹⁹Jag skall skapa frukt ifrån hans läppar. Frid över dem som äro fjärran och frid över dem som äro nära! säger HERREN; jag skall hela honom.

¹⁹Ken muk gah ka bawl; Lemna, lemna, gamla pi-a om kiangah leh nai chika om kiangah om hen, Toupan a chi, amah ka damsak ding.

²⁰Men de ogudaktiga äro såsom ett upprört hav, ett som icke kan vara stilla, ett hav, vars vågor röra upp dy och orenlighet.

²⁰Mi thulimloute bel tuipi kihawt gige bang ahi uh; a om kinken thei ngel keia, a tuiten lah nin leh buannawi a vik khe jel, chiin.Ka Pathianin, Mi thulimloute adingin muanna himhim a om kei, a chi.

²¹De ogudaktiga hava ingen frid, säger min Gud.

²¹Ka Pathianin, Mi thulimloute adingin muanna himhim a om kei, a chi.