¹För Sions skull vill jag icke tiga, och för Jerusalems skull vill jag ej unna mig ro, förrän dess rätt går upp såsom solens sken och dess frälsning lyser såsom ett brinnande bloss.

¹A diktatna uh vakna banga suaha, amah hotdamna khawnvak kuang banga a suah ma siah, Zion jiakin ka dai nilouh kei dinga, Jerusalem jiakin ka om kinken kei ding.

²Och folken skola se din rätt och alla konungar din härlighet; och du skall få ett nytt namn, som HERRENS mun skall bestämma.

²Huchiin na diktatna a mu ding ua, kumpipa tengtengin leng na thupina a mu ding uh: huan, min thak, Toupa kamin a sak dingin, a honsam ding uh.

³Så skall du vara en härlig krona i HERRENS hand, en konungslig huvudbindel i din Guds hand.

³Toupa kuta kilawmna lallukhu leh i Pathian khuta thupina lukhu na hi ding.

⁴Du skall icke mer kallas »den övergivna», ej heller skall ditt land mer kallas »ödemark», utan du skall få heta »hon som jag har min lust i», och ditt land skall få heta »äkta hustrun»; ty HERREN har sin lust i dig, och ditt land har fått sin äkta man.

⁴Lamdang, a hon chi nawnta kei ding uh; na gam leng, Hihsiat a chi nawn sam kei ding uh; Hephzibah, a hon chi zota ding ua, na gam leng Biulah, a chi ding uh: Toupa lah na tungah a kipak ngala, na gamin leng pasal a nei sin hi.

⁵Ty såsom när en ung man bliver en jungrus äkta herre, så skola dina barn bliva dina äkta herrar, och såsom en brudgum fröjdar sig över sin brud, så skall din Gud fröjda sig över dig.

⁵Tangvalin nungak ji dinga a nei jel bangin na tapaten jiin a hon nei ding uh: mou neimi mou tunga a kipah bangin, na Pathian na tungah a kipak ding hi.

⁶På dina murar, Jerusalem, har jag ställt väktare; varken dag eller natt få de någonsin tystna. I som skolen ropa till HERREN, given eder ingen ro.

⁶Jerusalem aw, na kulhtungah galvilmi ka vilsaka; sun leh janin chiklaimahin in a dai kei ding uh: nou Toupa theihpih dinga omte aw, om kinken hetkei un.

⁷Och given honom ingen ro förrän han åter har byggt upp Jerusalem och låtit det bliva ett ämne till lovsång på jorden.

⁷Amah leng om kinken sak sam kei un, Jerusalem a hihkipa, leia phathuaia a bawl masiah.

⁸HERREN har svurit vid sin högra hand och sin starka arm: Jag skall icke mer giva din säd till mat åt dina fiender, och främlingar skola icke dricka ditt vin, frukten av din möda.

⁸Toupan a khut taklam leh a ban hat tak lou-a kichiamin, Na buh nang hondoumite an dingin ka pe nawn kei hial dinga: gam dang miten na sep khiak uain a dawn nawn kei ding uh.

⁹Nej, de som insamla säden skola ock äta den och skola lova HERREN, och de som inbärga vinet skola dricka det i min helgedoms gårdar.

⁹A buh laten a ne zo ding ua, Toupa a phat ding uh; a loumiten ka mun siangthou huang sung intualah a dawnta ding, chiin.

¹⁰Dragen ut, dragen ut genom portarna, bereden väg för folket; banen, ja, banen en farväg rensen den från stenar, resen upp ett baner för folken.

¹⁰Pawt unla, kulh kongpite ah pawt un; mite dingin lampi bawl unla; sung vum unla, lamlian sung vum un; suangte tom siang unla; mite adingin chiamtehna tak khia un.

¹¹Hör, HERREN höjer ett rop, och det når till jordens ända: Sägen till dottern Sion: Se, din frälsning kommer. Se, han har med sig sin lön, och hans segerbyte går framför honom.

¹¹Ngai un, kawlmong phain hiciin a theisak ahi, Zion tanu kiangah hichiin gen un, Enin, nangmah hotdamna a hongtung sin; enin, a kipahman a kiangah a om hi, a ditna leng a maah a om hi.Huchiin amau, Mi siangthoute, Toupa tatte, a chi ding uh; nang jaw Zon khiak, Pai san louh khopi a hon chi ding uh, chiin, a chi a.

¹²Och man skall kalla dem »det heliga folket», »HERRENS förlossade»; och dig själv skall man kalla »den mångbesökta staden», »staden, som ej varder övergiven».

¹²Huchiin amau, Mi siangthoute, Toupa tatte, a chi ding uh; nang jaw Zon khiak, Pai san louh khopi a hon chi ding uh, chiin, a chi a.