¹Vem är han som kommer från Edom, från Bosra i högröda kläder, så präktig i sin dräkt, så stolt i sin stora kraft? »Det är jag, som talar i rättfärdighet, jag, som är en mästare till att frälsa.»

¹Edom gama akipana hong pai, Bozra khua akipana puansilh diahsan silh kua ahia? a puan silha thupitak, a hatna a thupidan bang a hongpai? Keimah diktat taka thu gena, hotdam lama mi hat mahmahpa kahi.

²Varför är din dräkt så röd? Varför likna dina kläder en vintrampares?

²Bangjiaka na puansilh sana, na silh leh tente leng grep sukna khuka chiltaimi silh leh ten banga om ahia?

³»Jo, en vinpress har jag trampat, jag själv allena, och ingen i folken bistod mig. Jag trampade dem i min vrede, trampade sönder dem i min förtörnelse. Då stänkte deras blod på mina kläder, och så fick jag hela min dräkt nedfläckad.

³Keimah kiain grep sukna khukah ka chiltaia; mi chih laka mi khat lel leng ka kiangah a om kei uh; ahi, amau ka heha ka chila, ka heha ka pala: huchiin a hinna sisan uh ka puansilhteah thehin a oma, ka puan tengteng ka hihninta hi.

⁴Ty en hämndedag hade jag beslutit, och mitt förlossningsår hade kommit.

⁴Phulakni lah ka lungtangah a om ngala, ka tatsa mite kum leng a hongtungta ahi.

⁵Och jag skådade omkring mig, men ingen hjälpare fanns; jag stod där i förundran, men ingen fanns, som understödde mig. Då hjälpte mig min egen arm, och min förtörnelse understödde mig.

⁵Huchiin ka ena, panpih dingmi himhim a omkei ua; len dingmi himhim a om louh uh lamdang ka sa a: huaijiakin keimah ban mahmah hotdamna honpuaka; ka hehnain a honlen kip hi.

⁶Jag trampade ned folken i min vrede och gjorde dem druckna i min förtörnelse, och jag lät deras blod rinna ned på jorden.»

⁶Huchiin, mi chih ka hehin ka sikdena, ka hehin ka khamsaka, a hinna sisan uh leiah ka bota hi.

⁷HERRENS nådegärningar vill jag förkunna, ja, HERRENS lov, efter allt vad HERREN har gjort mot oss, den nåderike mot Israels hus, vad han har gjort mot dem efter sin barmhärtighet och sin stora nåd.

⁷Toupan thil bangkima honvuh bang jelin Toupa chitdan thute leh toupa phat na thute ka gen dinga; hehpihnate bang jel leh a chitna thupidante bang jela Israel inkuanpihte laka a hoihna thupi mahmaha a tung ua a vuh thu leng ka gen ding.

⁸Ty han sade: »De äro ju mitt folk, barn, som ej svika.» Och så blev han deras frälsare.

⁸Aman, Ka mite, ta a taklou-a hih lou dingte ahi mahmah uh, a chi ngala; huchiin amaute hondampa din a hongomta hi.

⁹I all deras nöd var ingen verklig nöd, ty hans ansiktes ängel frälste dem. Därför att han älskade dem och ville skona dem, förlossade han dem. Han lyfte dem upp och bar dem alltjämt, i forna tider.

⁹A mangbatna tengteng uah amah a mangbang sam jela, angel, a maa omin, amaute a humbit jel: a itna leh a hehpihnain a tantaa; nidanglai ni tengtengah amaute a puain amaute a pom jel hi.

¹⁰Men de voro gensträviga, och de bedrövade hans heliga Ande; därför förvandlades han till deras fiende, han själv stridde mot dem.

¹⁰Ahihhangin a hel un, a Kha siangthou a lungkhamsak ta ua: huai jiakin amau dou-a om dingin kilehheisakin a oma, amah mahmahin amau a sualta hi.

¹¹Då tänkte hans folk på forna tider, de tänkte på Mose: Var är nu han som förde dem upp ur havet, jämte herdarna för hans hjord? Var är han som lade i deras bröst sin helige Ande,

¹¹Huai laiin a miten Mosi nidanglai nite a theigige ua, huchiin a chi uh, Tuipi akipana a belam hon chingmite ton amaute pi Toupa koi a om ahia? a khasiangthou a lak ua koi koihpa koia om ahia?

¹²var är han som lät sin härliga arm gå fram vid Moses högra sida, han som klöv vattnet framför dem och så gjorde sig ett evigt namn,

¹²A ban thupi tak Mosi taklama paisakpa koia om ahia? khantawn min kibawl nadia a ma ua tui kikhensakpa koia om ahia?

¹³han som lät dem färdas genom djupen, såsom hästar färdas genom öknen, utan att stappla?

¹³A kisuilouhna ding ua tui thuk taka, gamdaia sakol pi banga, amaute pi kaipa koia om ahia?

¹⁴Likasom när boskapen går ned i dalen så fördes de av HERRENS Ande till ro. Ja, så ledde du ditt folk och gjorde dig ett härligt namn.

¹⁴Guama gan paisukte bangin Toupa Khain amau a khawlsak a: huchibangin, min thupi tak na kibawl na dingin, na mite na pi hi, chiin.

¹⁵Skåda ned från himmelen och se härtill från din heliga och härliga boning. Var äro nu din nitälskan och dina väldiga gärningar, var är ditt hjärtas varkunnsamhet och din barmhärtighet? De hålla sig tillbaka från mig.

¹⁵Van akipanin hon ensuk inla, na siangthouna leh na thupina omna akipanin honenin: na phatuamngaihna leh na thil hih thupitakte koiah? na lungtanga non ngaihna leh non hehpihna, khama omta hia?

¹⁶Du är ju dock vår fader; ty Abraham vet icke av oss, och Israel känner oss icke. Men du, HERRE, är vår fader; »vår förlossare av evighet», det är ditt namn.

¹⁶Abraham in hon theihlouin, Israelin leng hon limsak kei mah leh, nang jaw ka Pa uh nahi ngala: nang jaw, aw Toupa, ka Pa uh na hi a; na min khantawn akipanin kou Hontanpa ahi.

¹⁷Varför, o HERRE, låter du oss då gå vilse från dina vägar och förhärdar våra hjärtan, så att vi ej frukta dig? Vänd tillbaka för dina tjänares skull, för din arvedels stammars skull.

¹⁷Toupa aw, nang bang jiakin ahia na lampi akipantea hon vakmang sak nak na hia? Na sikha, na gouluah namte jiakin hong kik nawnin.

¹⁸Allenast helt kort fick ditt heliga folk behålla sin besittning; våra ovänner trampade ned din helgedom.

¹⁸Na mi siangthouten sawtlou chik kia a nei ua: hondouten lah na min siangthou a sik gawpta uh.A tung ua vai na hawm ngeilouhte bang, na min pu ngei loute bang, ka hita uh.

¹⁹Det är oss nu så, som om du aldrig hade varit herre över oss, om om vi ej hade blivit uppkallade efter ditt namn.

¹⁹A tung ua vai na hawm ngeilouhte bang, na min pu ngei loute bang, ka hita uh.