1Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:
1Huan zophar Naamanmi in a dawnga, huchiin a chi a:
2Skall sådant ordflöde bliva utan svar och en så stortalig man få rätt?
2Thu tampite dawn louh ding ahia hia? huan mi houlimnaa dim siamtansak ding hia?
3Skall ditt lösa tal nödga män till tystnad, så att du får bespotta, utan att någon kommer dig att blygas?
3Na kisaktheihnaten mite daisak ding hia? huan na simmoh chiangin, kuamahin nang honzahlaksak lou ding uhia?
4Och skall du så få säga: »Vad jag lär är rätt, och utan fläck har jag varit inför dina ögon»?
4Ka thuhilh a siangthoua, huan na mit uah ka siang hi, na chi ngala.
5Nej, om allenast Gud ville tala och upplåta sina läppar till att svara dig,
5Himahleh Pathianin thugen maijen le jaw, nang demin a mukte hongleh;
6om han ville uppenbara dig sin visdoms lönnligheter, huru han äger förstånd, ja, i dubbelt mått, då insåge du att Gud, dig till förmån, har lämnat åt glömskan en del av din missgärning.
6Huchin pilna thugukte nang a honensak dinga, a theihna ah thuah tampi ahi chih: huaijiakin na thulimlouhna gun sanga tawmjaw na lakah Pathianin nang a honphut chih theiin.
7Men kan väl du utrannsaka Guds djuphet eller fatta den Allsmäktiges fullkomlighet?
7Zonin Pathian na mu thei diam; hoihkimna ah Thilbangkimhihthei na mu thei diam?
8Hög såsom himmelen är den -- vad kan du göra? djupare än dödsriket -- vad kan du förstå?
8Van bangin a sanga; bang na hih thei dia? Seol sangin a thuka; bang na thei thei dia?
9Dess längd sträcker sig vidare än jorden, och i bredd överträffar den havet.
9Huaia tehna lei sangin a saujawa, tuipi sangin a zajaw hi.
10När han vill fara fram och spärra någon inne eller kalla någon till doms, vem kan då hindra honom?
10Paisuak henla, man henla, huan vaihawmna ah sam leh, huchiin kuan amah a dal thei dia?
11Han är ju den som känner lögnens män, fördärv upptäcker han, utan att leta därefter.
11Aman lah mi bangmahloute a thei ngala: ngaihtuah kei mahleh, thu limlouhna leng a mu hi.
12Men lika lätt kan en dåraktig man få förstånd, som en vildåsnefåle kan födas till människa.
12Mihing theihsiamna beiin theihsiamna a nei ding, sabengtung nou mihinga a pian chiangin.
13Om du nu rätt bereder ditt hjärta och uträcker dina händer till honom,
13Na lungtang na koih dika, amah lama na khutte na jak leh;
14om du skaffar bort det fördärv som kan låda vid din hand och ej låter orättfärdighet bo i dina hyddor,
14Na khuta thulimlouhna a oma, gamlapia na koihkhiaka, gitlouhna na puanina na tensak kei leh;
15ja, då får du upplyfta ditt ansikte utan skam, du står fast och har intet att frukta.
15Huchiin gensiatna ding omlouin na mai na daksak taktak dinga; ahi, na kip dinga, na lau kei ding:
16Ja, då skall du förgäta din olycka, blott minnas den såsom vatten som har förrunnit.
16Na haksatna na mangngilh ding jiakin; tui luang mangsa bangin na theigige ding hi:
17Ditt liv skall då stråla klarare än middagens sken; och kommer mörker på, så är det som en gryning till morgon.
17Huan sunlai sangin na hinna a telzo dinga; khomial om mahleh, jingsang bang ahi ding hi.
18Du kan då vara trygg, ty du äger ett hopp; du spanar omkring dig och går sedan trygg till vila.
18Huan lametna a om jiakin, na kipta ding hi; ahi, amah tanchin na zong dinga, muangin na khawlta ding hi.
19Ja, du får då ligga i ro, utan att någon förskräcker dig, och många skola söka din ynnest.
19Lup leng na lum lai dinga, huan kuamahin nang honlausak kei ding uhi; ahi, mi tampiin nang a honzong ding uhi.Himahleh gilou mitte a juausuak dinga, taina ding lampi a neikei ding ua, huan a lametna uh kha khah ahi ding hi.
20Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta; ingen tillflykt skall mer finnas för dem, och deras hopp skall vara att få giva upp andan.
20Himahleh gilou mitte a juausuak dinga, taina ding lampi a neikei ding ua, huan a lametna uh kha khah ahi ding hi.