¹Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.

¹Ngaiin, ka mitin hiai tengteng a muta hi, ka bilin huai a jaa a theisiam ta hi.

²Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.

²Na thei uh, huaimah ken leng ka thei hi: nou sangin ka niamzo kei hi.

³Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.

³Thilbangkimhihthei kiangah thu ka gen mahmah ding, huan Pathian toh houlim ka ut hi.

⁴Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.

⁴Himahleh nou jaw juau phuakte na hi ua, a phattuamlou daktolte na hi vek uhi.

⁵Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.

⁵Aw na vek un dai sipsip le uchin maw; na pilna uh hi ding hiven.

⁶Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.

⁶Tuin ka thusut ja un, ka mukte ngetna ngaikhia un.

⁷Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?

⁷Pathian adingin diktatloutakin thu na gen ding uam, amah adingin khemhat takin na houlim ding uam?

⁸Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?

⁸Ami na zahtak ding uam? Pathian adin na sual ding uam?

⁹Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?

⁹Nou a honzonkhiak a hoih hia? ahihkeileh min mi a khem bangin, amah na khem ding uam?

¹⁰Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.

¹⁰Nou a honsal mahmah ding, a guka mite na zahtak uleh.

¹¹Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.

¹¹A hoih tungtuannain nou a honlausak kei dia hia, nou tungah a kihtakhuaina a ke kei diam?

¹²Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.

¹²Na thugen minthangte uh vut paunakte ahi, na kidalnate uh tungman kidalnate ahi.

¹³Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.

¹³Dai unla, thu ka gen theihna dingin, honomsak maimai un, ka tungah a hongtung ding hongtung heh.

¹⁴Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.

¹⁴Bangdingin ka hain ka sa ka lain, ka khut ah ka koih dia?

¹⁵Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.

¹⁵Aman honhihlum mahleh, amah ka ngak lai ding: ama ah ka lampite ka kemhoih lailai ding hi.

¹⁶Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.

¹⁶Hiai leng ka hotdamna ahi ding; pathianlimsaklou mi a maa hongpai lou ding a hih jiakin.

¹⁷Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.

¹⁷Ka thugen thanuam takin ja un, ka thuphuan na bil sung uah om hen.

¹⁸Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.

¹⁸Ngai un, tuin ka thu ka bawlhoihtaa; ka diktat ahi chih ka thei hi.

¹⁹Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.

¹⁹Kei hon kiselpih ding amah kua ahia? kei lah tuin ka dai dia kha ka khah ding hi.

²⁰Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:

²⁰Ka tungah thil nih hih kei phot le uchin, huan na mai akipan ka bu kei ding hi.

²¹din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.

²¹Kei akipanin gamla ah na khut kai kikin; huan na lauhuainain honlausak ken.

²²Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.

²²Huaichiangin honsam lechin, ka hondawng ding; ahihkeileh honpausak inla, hondawng in.

²³Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.

²³Ka thulimlouhnate leh khelhnate bang ahia? Ka tatlekna leh ka khelhna hontheisakin.

²⁴Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?

²⁴Bangdia na mai sela na melma dia honbawl na hia?

²⁵Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?

²⁵Singnah mutleng na hihbuai dia hia? buhpawl keu na delh dia hia?

²⁶Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;

²⁶Nang lahkei demin thil kha taktak na gelh ngala, ka tuailai thulimlouhnate na honluahsak hi:

²⁷du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.

²⁷Ka khete leng kol na bunsaka, ka lampite tengteng na chiamteh hi; ka khenuai kimah gi na khunga.Mihing jaw thil muat bangin a mangthanga, nget nekgawp puansilh bangin.

²⁸Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!

²⁸Mihing jaw thil muat bangin a mangthanga, nget nekgawp puansilh bangin.