¹Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:

¹Huan Zophar Naaman miin a dawng a, hichiin a chi a:

²På sådant tal giva mina tankar mig ett svar, än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.

²Huaijiakin ka ngaihtuahnaten kei dawnna a honpiaa, ka sunga om ka kinna thu jiak mahmahin.

³Smädlig tillrättavisning måste jag höra, och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.

³Kei honzahlaksak salhna ka zataa, huan ka theihsiamna khain a hondawng hi.

⁴Vet du då icke att så har varit från evig tid, från den stund då människor sattes på jorden:

⁴Lei tunga mihing koiha a om nungsiah, hun lui thu hiai na theikei maw;

⁵att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlöses glädje ett ögonblick?

⁵Gilou vualzohna a toma, huan pathianlimsakloute nuamsakna mitphiat kal sunglel ahi chih?

⁶Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen och hans huvud når intill molnen,

⁶A hoihkimna vante phain tuangtou mahleh, a luin meipite pha mahleh;

⁷Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck; de som sågo honom måste fråga: »Var är han?»

⁷Himahleh amah ek bangin khantawnin a mangthang dinga: Koia om ahia? amah muten a chi ding uh.

⁸Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer; han förjagas såsom en syn om natten.

⁸Mang bangin a lengmang dinga, huan muhin a omkei ding hi: ahi, jan mengmuh banga hawlmangin a om ding hi.

⁹Det öga som såg honom ser honom icke åter, och hans plats får ej skåda honom mer.

⁹Amah mu mitin amah a muta kei ding hi; a munin leng amah a muta kei ding hi.

¹⁰Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma, hans händer återbära hans vinning.

¹⁰A taten gentheite deihsakna a zong ding ua, huan a khutten a hauhsakna ape nawn ding hi.

¹¹Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.

¹¹A guhte a tuailainain a dima, himahleh leivui ah amah toh a lum ding hi.

¹²Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun, så att han gömmer den under sin tunga,

¹²Gitlouhna a kam ah khum mahleh, a lei ah sel mahleh;

¹³är rädd om den och ej vill gå miste därom, utan håller den förvarad inom sin gom,

¹³Sitin, paisak keiin, a kam sungah kem gige zo mahleh;

¹⁴så förvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.

¹⁴Himahleh a gila a an a kitoka, a sunga khuai gu ahi hi.

¹⁵Den rikedom han har slukat måste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.

¹⁵Hauhsaknate a nawmvalha, huan a lokhe nawn ding hi: Pathianin a gilpi akipanin apaikhe ding hi.

¹⁶Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dräpt.

¹⁶Khuai gu a tep dia: gul leiin amah a that ding.

¹⁷Ingen bäck får vederkvicka hans syn, ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.

¹⁷Luipite, khuaiju leh nawituidat lui luangte a en kei ding hi.

¹⁸Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav; hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.

¹⁸Sepgim gah a pe nawn dia huan a nawmvalh suk kei ding hi; a muhsa ah kipahna a neikei ding.

¹⁹Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där; han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.

¹⁹Aman lah gentheite a nuaisiaha, a mangngilh hi; a lam louhpi in hiamgamtakin alata.

²⁰Han visste ej av någon ro för sin buk, men han skall icke rädda sig med sina skatter.

²⁰A deihgawlnain tawp aneihlouhjiakin, a kipahpih thil himhim a khol kei ding.

²¹Intet slapp undan hans glupskhet, därför äger och hans lycka intet bestånd.

²¹A nekgaihlouh bangmah omlai a om kei hi; huaijiakin a hauhnain a daih sawt kei ding.

²²Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd, och envar eländig vänder då mot honom sin hand.

²²A nian san lain haksa sakna a nei dia: gimthuak mi chiteng khut a tungah a hongtung ding.

²³Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld; sin vredes glöd skall Gud sända över honom och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.

²³A gilpi hihdim dinga a kisaklaiin, Pathianin a tungah a thangpaihna kihtakhuaina a khe dinga, a nek laiin a tungah a zusak ding hi.

²⁴Om han flyr undan för vapen av järn, så genomborras han av kopparbågens skott.

²⁴Sik galvan akipan a tai dia, huan dal thalin amah a kap pailet ding.

²⁵När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, när den ljungande udden kommer fram ur hans galla, då falla dödsfasorna över honom.

²⁵A dok khiaa, huan a pumpi akipanin a hongpai khia: ahi a sinkha apat a mukzum te velvel hongpai khiaa launate a tungah a hongtung hi.

²⁶Idel mörker är förvarat åt hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den förtär vad som är kvar i hans hydda.

²⁶A gou dingin mialna tengteng kholkhawmin a om: mi mutlouh meiin amah a negai ding; a puanina nutsiata om a negai ding hi.

²⁷Himmelen lägger hans missgärning i dagen, och jorden reser sig upp emot honom.

²⁷Vanten a thulimlouhna a taklang ding ua, huan lei amah dou dingin a thou ding.

²⁸Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos, likt förrinnande vatten, på vredens dag.

²⁸A ina punna a paimang dinga, a vante a heh niin a luang mang ding hi.Hiai bel Pathian akipana mi gilou tantuan ahi, a gouluah dia Pathianin a sehsak.

²⁹Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud, sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.

²⁹Hiai bel Pathian akipana mi gilou tantuan ahi, a gouluah dia Pathianin a sehsak.