1Silvret har ju sin gruva, sin fyndort har guldet, som man renar;
1Chihtaktakin dangka adingin khuk a oma, huan a hihsiang uh dangkaeng adingin mun.
2järn hämtas upp ur jorden, och stenar smältas till koppar.
2Lei akipanin sik a kilakhia a, huan suang akipanin dal a ki sungkhia hi.
3Man sätter då gränser för mörkret, och rannsakar ned till yttersta djupet,
3Mihingin khomial phaktawp a neisaka, huan khomial sah leh thukah phaktawp gamlapen tanin sik-bua a zongkhia.
4Där spränger man schakt långt under markens bebyggare, där färdas man förgäten djupt under vandrarens fot, där hänger man svävande, fjärran ifrån människor.
4Mite om louhna ah kokhuk lutna hawm a tou vangua, mite apat gamla ah a kikhai ua, khatlam khatlamah a ki vei uh.
5Ovan ur jorden uppväxer bröd, men därnere omvälves den såsom av eld.
5Lei ahihleh, huai akipanin tanghou a hongsuaka: huan a nuaiah meia hihbangin a kilumlet hi.
6Där, bland dess stenar, har safiren sitt fäste, guldmalm hämtar man ock där.
6Huailaia suangte saphir suang mun ahi a, huan dangkaeng nen a nei hi.
7Stigen ditned är ej känd av örnen, och falkens öga har ej utspanat den;
7Huai lampi sasial ne vasain a theikei a, mu-akla mitin leng a mu ngei sam kei hi.
8den har ej blivit trampad av stolta vilddjur, intet lejon har gått därfram.
8Gamsa kisatheiten a sikkha ngeikei ua, humpinelkai lunlai leng huailaiah a paikha neikei hi.
9Ja, där bär man hand på hårda stenen; bergen omvälvas ända ifrån rötterna.
9Meisah suanpi tungah a khut a koiha; a zungin mualte a lumlet a lumlet hi.
10In i klipporna bryter man sig gångar, där ögat får se allt vad härligt är.
10Suangpite lakah lam a tou honga; huan a mitin thil mangpha chiteng a mu hi.
11Vattenådror täppas till och hindras att gråta. Så dragas dolda skatter fram i ljuset.
11A takkhiak louhna ding un lui luangte a tuama; huan thilkisel khovak ah a honlakhia a.
12Men visheten, var finnes hon, och var har förståndet sin boning?
12Himahleh ko ilaiah a pilna a kimu dia? Huan theihsiamna mun koilaia om ahia?
13Priset för henne känner ingen människa; hon står ej att finna i de levandes land.
13Mihingin a lampi a theikei hi; mihing gamah leng muhin a om kei hi.
14Djupet säger: »Hon är icke här», och havet säger: »Hos mig är hon icke.»
14Tui thukin, Ka kiangah a omkei, a chi a.
15Hon köper icke för ädlaste metall, med silver gäldas ej hennes värde.
15Dangkaenga muh theih ahi keia, huai man dingin dangka leng buk theih ahi kei hi.
16Hon väges icke upp med guld från Ofir, ej med dyrbar onyx och safir.
16Ophir dangkaeng toh a manphatna teh theih ahi kei ding, onik mantam hiam saphir toh hiam.
17Guld och glas kunna ej liknas vid henne; hon får ej i byte mot gyllene klenoder.
17Dangkaeng leh limlangin a kimpih theikei ua: huai khenna dingin dangkaeng hoih suangmantam leng ahi theikei ding hi.
18Koraller och kristall må icke ens nämnas; svårare är förvärva vishet än pärlor.
18Suang dum hiam suang muhpaisuak theih a kigen kei ding: A hi, pilna man rubi suang sangin a sangjaw hi.
19Etiopisk topas kan ej liknas vid henne; hon väges icke upp med renaste guld.
19Ethiopia topazi suangin a pha kei dia, dangkaeng tak toh leng a manphatna teh ding ahi kei.
20Ja, visheten, varifrån kommer väl hon, och var har förståndet sin boning?
20Ahihleh pilna koi akipana hongpai ahia? Huan theihsiamna mun koia om hia?
21Förborgad är hon för alla levandes ögon, för himmelens fåglar är hon fördold;
21Mihing tengteng mit akipana sel ahi chih leh, huihkhua a vasate akipan sitsa a om ahi chih theiin.
22avgrunden och döden giva till känna; »Blott hörsägner om henne förnummo våra öron.»
22Siatna leh sihnain, huaia thuthang ka bil un ka ja uh, a chi ua.
23Gud, han är den som känner vägen till henne, han är den som vet var hon har sin boning.
23Huaia lampi Pathianin a theisiam, huai amun a thei hi.
24Ty han förmår skåda till jordens ändar, allt vad som finnes under himmelen ser han.
24Lei mong tanin a en ngala, huan van nuai thil tangtang a mu hi.
25När han mätte ut åt vinden dess styrka och avvägde vattnen efter mått,
25Huiha dinga gikna a piak lain, leh tuite tehna a a teh laiin;
26när han stadgade en lag för regnet och en väg för tordönets stråle,
26Vuah adinga thupiak a bawla, vanging khophia adia lampi a bawl laiin;
27då såg han och uppenbarade henne, då lät han henne stå fram, då utforskade han henne.
27Huailaiin aman a mua, a phuanga; ahih kipa, ahi, a zong khia hi.Huan mihing kiangah, Ngaiin, TOUPA kihtak, huai pilna ahi: huan hoihlou akipan pai mang theisiamna ahi, a chi hi.
28Och till människorna sade han så: »Se Herrens fruktan, det är vishet, och att fly det onda är förstånd.»
28Huan mihing kiangah, Ngaiin, TOUPA kihtak, huai pilna ahi: huan hoihlou akipan pai mang theisiamna ahi, a chi hi.