1Åter hov Job upp sin röst och kvad:
1Huan Jobin a gentehna thu a gen nawna, hichiin a chi a:
2Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,
2Aw nidanglai khate banga om hileng, Pathianin a honveh lai nite bangin;
3då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!
3Ka lu tunga a khawnvak a tana, amah vakna a khomiala ka vak lai;
4Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda,
4Ka hoihlai nitea ka om banga, ka puanin tunga a Pathian thuguk a om laiin;
5då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig,
5Ka kianga Thilbangkimhihthei a om laia, ka kima ka tate a om lai un;
6då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!
6Ka kalsuante bawngnawia sawp a hiha, suangpiin sathau luipite a honbut khiaklaiin:
7När jag då gick upp till porten i staden och intog mitt säte på torget,
7Khopia kongpi juana ka pai laiin, kongzinga ka tutna ka bawl laiin,
8då drogo de unga sig undan vid min åsyn, de gamla reste sig upp och blevo stående.
8Tangvalten a honmu ua, huan a bu ua: huan upate a thou ua a ding uh:
9Då höllo hövdingar tillbaka sina ord och lade handen på munnen;
9Lalte houlim a kidek ua, huan a kam uah a khut uh a koih uh:
10furstarnas röst ljöd då dämpad, och deras tunga lådde vid gommen.
10Miliante aw a daia, huan a lei uh a kam dangtawng uah a belh hi.
11Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll, och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig;
11Bilin a honjak laiin, hampha a honchia; huan mitin a honmuh laiin, pom a honchia;
12ty jag räddade den betryckte som ropade, och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade.
12A kap mi genthei, amah panpih ding kuamah neilou, pa bei leng ka suahtaksak jiakin.
13Den olyckliges välsignelse kom då över mig, och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.
13Mangthang dinga mansa vualjawlna ka tungah a hongtunga: huan meithai lungtang kipah jiaka lasa dingin ka omsaka.
14I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad; rättvisa bar jag såsom mantel och huvudbindel.
14Diktatna ka silha, huan a hontuam hi: ka dikna puannak thupi bang leh suangmantam bang ahi.
15Ögon blev jag då åt den blinde, och fötter var jag åt den halte.
15Mittaw adingin mitte ka hi a, khebai adingin khete ka hi.
16Jag var då en fader för de fattiga, och den okändes sak redde jag ut.
16Tasam adingin pa ka hia: huan ka theihlouh thubul ka zong khia hi.
17Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet undan hans tänder.
17Diktatlou mi haijek ka hihtana, huan aha akipan a samat ka khahsak.
18Jag tänkte då: »I mitt näste skall jag få dö, mina dagar skola bliva många såsom sanden.
18Huan ken, Ka bu ah ka si dinga, piaunel bangin ka nite ka pungsak ding, ka chi a:
19Min rot ligger ju öppen för vatten, och i min krona faller nattens dagg.
19Ka zungte tuite phain a dalh jaka, huan ka hiangah jankhuain daitui a kai:
20Min ära bliver ständigt ny, och min båge föryngras i min hand.»
20Kei ah ka thupina a thak gige a, huan ka khut ah ka thalpeu a thak gige.
21Ja, på mig hörde man då och väntade, man lyssnade under tystnad på mitt råd.
21Miten a honngai ua, a ngak ua, ka thuhilh adingin a dai dide uh.
22Sedan jag hade talat, talade ingen annan; såsom ett vederkvickande flöde kommo mina ord över dem.
22Ka thute zohin a pau nawn kei uh; huan ka thugen a tunguah a takkhia.
23De väntade på mig såsom på regn, de spärrade upp sina munnar såsom efter vårregn.
23Huan vuah ngak bangin a honngak ua; huan vuah nanungte ading bangin lianpiin a kamka uh.
24När de misströstade, log jag emot dem, och mitt ansiktes klarhet kunde de icke förmörka.
24Kimuanna a neih louh chiangun a tunguah ka nuihmai a; huan ka mel tang a paikhe kei uh.A lampi ding uh ka telsaka, hausa bangin ka tua; sepaihpawl laka kumpipa bangin ka lenga, sunmite lungmuanmi bangin.
25Täcktes jag besöka dem, så måste jag sitta främst; jag tronade då såsom en konung i sin skara, lik en man som har tröst för de sörjande.
25A lampi ding uh ka telsaka, hausa bangin ka tua; sepaihpawl laka kumpipa bangin ka lenga, sunmite lungmuanmi bangin.