1Vidare sade Elihu:
1Elihu mahin a gen jela, huchiin a chi a:
2Bida ännu litet, så att jag får giva dig besked, ty ännu något har jag att säga till Guds försvar.
2Honna thuakzou zek inla, huan ka hon ensak ding; Pathian sikin lah banghiam khat gending ka nei ngala.
3Min insikt vill jag hämta vida ifrån, och åt min skapare vill jag skaffa rätt.
3Gamla akipan ka theihna kon la dinga, huan diktatna kei Bawlpa tungah ka nga ding hi.
4Ja, förvisso skola mina ord icke vara lögn; en man med fullgod insikt har du framför dig.
4Diktakin ka thute lah juau ahi ngal keia: hoihkim khat lah ka kiangah a om hi.
5Se, Gud är väldig, men han försmår dock ingen, han som är så väldig i sitt förstånds kraft.
5Ngaiin, Pathianin thil a hihtheia, kuamah a musit kei: theihsiamna hatna ah thil a hihthei hi.
6Den ogudaktige låter han ej bliva vid liv, men åt de arma skaffar han rätt.
6Gilou hinna a hawi keia: himahleh gimthuakte kiangah a dikna uh a pia hi.
7Han tager ej sina ögon från de rättfärdiga; de få trona i konungars krets, för alltid låter han dem sitta där i höghet.
7Mi diktat akipan a mit a la kik keia: himahleh laltutphah tunga kumpipa toh amau khantawnin a koiha, huchiin hihletin a om uhi.
8Och om de läggas bundna i kedjor och fångas i eländets snaror,
8Huan sikkhautea gaka a om ua, gimthuakna guitea laka a om uleh;
9så vill han därmed visa dem vad de hava gjort, och vilka överträdelser de hava begått i sitt högmod;
9Huchiin a thilhih uh amau a ensaka, huan a tatlekna uh, huchia kisatheitaka a na omna uh.
10han vill då öppna deras öra för tuktan och mana dem att vända om ifrån fördärvet.
10Thuhilhna lamah a bil uh leng a honsaka, thulimlouhna akipan kik dingin thu a pia hi.
11Om de då höra på honom och underkasta sig, så få de framleva sina dagar i lycka och sina år i ljuvlig ro.
11Amah thu a ngaihkhiak ua, a na a sep uh leh, a nite uh hausaknain a hihbei ding ua, a kumte uh kipahnain.
12Men höra de honom ej, så förgås de genom vapen och omkomma, när de minst tänka det.
12Himahleh a ngaihkhiak kei ua leh, namsauin a mangthang ding ua, huan theihna beiin a si ding uh.
13Ja, de som med gudlöst hjärta hängiva sig åt vrede och icke anropa honom, när han lägger dem i band,
13Himahleh amau lungtanga pathianilimsaklouhnaten hehna a khol khawm uhi: amau a hen laiin panpih deihin a kikou kei uh.
14deras själ skall i deras ungdom ryckas bort av döden, och deras liv skall dela tempelbolares lott.
14Tuailaiin a si ua, siangloute lakah a hinna uh a mangthang hi.
15Genom lidandet vill han rädda den lidande, och genom betrycket vill han öppna hans öra.
15A gimthuaknain gimthuakte a suaktasaka, nuaisiah na ah a bil uh a honsak hi.
16Så sökte han ock draga dig ur nödens gap, ut på en rymlig plats, där intet trångmål rådde; och ditt bord skulle bliva fullsatt med feta rätter.
16A hi, gakchihna om louhna mun, mun lian lamah dahna akipan nang a honpi mang ta ding a; huan na donkan tunga kilui thaunain a dimta ding hi.
17Men nu bär du till fullo ogudaktighetens dom; ja, dom och rättvisa hålla dig nu fast.
17Himahleh giloute vaihawmnain na dima: vaihawmna leh diktatnain nang nang a honlen hi.
18Ty vrede borde ej få uppegga dig under din tuktans tid, och huru svårt du än har måst plikta, borde du ej därav ledas vilse.
18Thangpaihna a om jiakin, pilvangin huchilouin jaw na kichinnain nang a honpi mangkha ding hi; tatna letnain leng nang honpialsak sam kei hen.
19Huru kan han lära dig bedja, om icke genom nöd och genom allt som nu har prövat din kraft?
19Dahna a na om louhna dingin, na hauhsaknate a hun diam, ahihkeileh na hatna thilhihtheihna tengteng?
20Du må ej längta så ivrigt efter natten, den natt då folken skola ryckas bort ifrån sin plats.
20Mite tengteng a mun ua sat khiaka a om lai un, jan deih ken.
21Tag dig till vara, så att du ej vänder dig till vad fördärvligt är; sådant behagar dig ju mer än att lida.
21Pilvangin, gilou limsak ken: gimthuakna sangin hiai lah na telta ngala.
22Se, Gud är upphöjd genom sin kraft. Var finnes någon mästare som är honom lik?
22Ngaiin, Pathianin a thilhihtheihnain sangtakin a hih: amah bang sinsakmi kua ahia?
23Vem har föreskrivit honom hans väg, och vem kan säga: »Du gör vad orätt är?»
23Kuan amah a lampi thu a piaa? ahihkeileh, kuan, Diklouhna na bawlta, a chi thei dia?
24Tänk då på att upphöja hans gärningar, dem vilka människorna besjunga
24Miten la a asak uh, a thilhih hihlian dingin theigige in.
25och som de alla skåda med lust, de dödliga, om de än blott skönja dem i fjärran.
25Huaiah mite tengteng a en ua; huai mihing in gamla pi ah a mu hi.
26Ja, Gud är för hög för vårt förstånd, hans år äro flera än någon kan utrannsaka.
26Ngaiin, Pathian a liana, amah I theikei uh: a kumte zah zontheih ahi kei.
27Se, vattnets droppar drager han uppåt, och de sila ned såsom regn, där hans dimma går fram;
27Tui takte aman a tawi khin ngala, huai a tuihu akipan vuah a ju:
28skyarna gjuta dem ut såsom en ström, låta dem drypa ned över talrika människor.
28Huai vanten a sungkhe suk ua, tampipiin mihing tungah a tak.
29Ja, kan någon fatta molnens utbredning, braket som utgår från hans hydda?
29A hi, meipi kiphahte, a in vanpigingte kuamahmahin a theisiam dia?
30Se, sitt ljungeldsljus breder han ut över molnen, och själva havsgrunden höljer han in däri.
30Ngaiin, a kimah a khovak a jaka: huan tuipi nuai a tuam hi.
31Ty så utför han sina domar över folken; så bereder han ock näring i rikligt mått.
31Hiaitein lah mite a vaihawmsak ngala; an tampi a pia hi.
32I ljungeldsljus höljer han sina händer och sänder det ut mot dem som begynna strid.
32Khophiain a khutte a tuama; huan chiamtehna khoh dingin thu a pia hi.Huai husain a tungtang thu a gena, ganhonten leng hongkuan tou huihpi tungtang thu.
33Budskap om honom bär hans dunder; själva boskapen bebådar hans antåg.
33Huai husain a tungtang thu a gena, ganhonten leng hongkuan tou huihpi tungtang thu.