¹Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.

¹Hiaiah leng ka lungtang a linga, a mun akipan suanin a om hi.

²Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.

²A awging leh a kam akipana ging paikhia nouten ngaikhia un.

³Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.

³Van pumpi nuaiah huai tuh a sawlkhiaa, huan a khophia lei tawpnate tannin.

⁴Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.

⁴Huai zohin aw a kikoua; a lalna awin vanpi a gingsaka: huan a aw jaka a om chiangin amau a len kei.

⁵Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.

⁵Pathianin a awin lamdangtakin vanpi a gingsaka; I theih theihlouh, thil thupite a hih jel hi.

⁶Se, åt snön giver han bud: »Fall ned till jorden», så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.

⁶Aman lah vuk kiangah, Lei ah kiain, a chi ngala; huchi mahbangin vuah malphin kiangah leng.

⁷Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.

⁷Mi chiteng khut a tuambita; huchia a bawlsa mite tengtengin huai a theihtheihna ding un.

⁸Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.

⁸Huailaiin gamsate a mun uah a lut ua, huan a kuate uah a om nilouh uh.

⁹Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;

⁹Simlam dantan akipan huihpi a honga: mallam akipan khovot.

¹⁰med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.

¹⁰Pathian huin tuikhal piak ahi: huan tuite nakna hihhaksatin a om.

¹¹Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.

¹¹A hi, meipi nawnna a posaka; a khophia meipi a phalhsak hi:

¹²De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.

¹²Huan amah piin a kivial heihei ua, tentheihna khovel maikaih tunga amaute thu a piak peuhmah a hihna ding un: S

¹³Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.

¹³Bawlhoihna ding hiam, a gam ading hiam, ahihkeileh chitna ding hiama, a hon paisakna ah.

¹⁴Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.

¹⁴Hiai ngaikhiain, Aw Job: Ding kinken inla, Pathian thilhih lamdangte ngaihtuah in.

¹⁵Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?

¹⁵Amaute tunga Pathianin a thupiak a koiha, a meipi khophia a tansak dan na thei hia?

¹⁶Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?

¹⁶Meipite kibukdiknate, amah theihna hoihkim thilhih lamdangte na thei hia?

¹⁷Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?

¹⁷Sim huih jiaka lei a daih sisip laia, na puansilhte a lum dan?

¹⁸Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?

¹⁸Amah toh van, suntawm limlang banga khauh, na phalh thei hia?

¹⁹Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.

¹⁹A kianga ka gen ding uh hon sinsak in; mialna jiakin lah ka thugen ding uh ka gelkhol theikei ua.

²⁰Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?

²⁰Thu ka gen ding chih amah hilh ding a diam? ahihkeileh mihingin valh khita om ut ding a diam?

²¹Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.

²¹Huchiin miten vantea om vak khovak a mu kei ua: himahleh huih a nunga, amaute a hihsiang hi.

²²I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;

²²Mal akipanin dangkaenga thupi a hongpaia: Pathianin lalna kihtakhuai a tungah a nei hi.

²³den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.

²³Thil bangkim hihthei thu ahihleh, mu theikei hang: thilhihtheihna ah a thupi pet mah hi: Huan vaihawmna leh dikna hauhna ah gim a thuaksak kei ding hi.Huaijiakin miten amah a lau ua: lungtanga pil kuamahmah a limsak kei hi.

²⁴Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.

²⁴Huaijiakin miten amah a lau ua: lungtanga pil kuamahmah a limsak kei hi.