¹Är det du som jagar upp rov åt lejoninnan och stillar de unga lejonens hunger,

¹Suangpia gam sathakten a suahsak hun uh na thei hia? ahihkeileh nou a neih lai uh na chiamteh thei hia?

²när de trycka sig ned i sina kulor eller ligga på lur i snåret?

²A chinsak zah khate na sim thei hia? Ahihkeileh a suahsak hun na thei hia?

³Vem är det som skaffar mat åt korpen, när hans ungar ropar till Gud, där de sväva omkring utan föda?

³A kun ua, a tate uh a suang uh, a lungkhamnate uh a pai khia uhi.

⁴Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?

⁴A tate uh deihhuai takin a om ua, gamlak ah a khang lian ua; a kuankhia ua, a hongkik nawn kei uh.

⁵Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?

⁵Kuan gam sabengtung a khah khiaa? Ahihkeileh kuan gam sabengtung honte a phel a?

⁶De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.

⁶Loupa gam a inin ka bawla, huan chi gam a tenna munin;

⁷Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.

⁷Khopi buai nuanua a musita, hawlmi kikounate leng a za sam kei hi.

⁸Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?

⁸Mual dungte a gantatna mun ahia, huan thilhing chiteng a zong hi.

⁹Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.

⁹Na na sem gingin gam bawngtal a lungkim diam? Ahihkeileh na anpiakna kiangah a omgige diam?

¹⁰Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.

¹⁰Leilehna ah khauin gam bawngtal na khih thei diam? Ahihkeileh na nungah guamte a toktam diam?

¹¹Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.

¹¹A hatna a thupi jiakin, amah na muang diam? Ahihkeileh a kiangah na sepgimna na khiat diam?

¹²Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?

¹²Na chi in a hontuta, na buhphuala buh a kaihkhawm theihna dingin amah na muang diam?

¹³Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?

¹³Ostrik-va kha kisathei takin a kijapa; himahleh a khavengte leh a multe a migi hia?

¹⁴Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?

¹⁴A tuite lah leitungah a nusiaa, leivui ah a lumsaka,

¹⁵Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?

¹⁵Khein a sikkham thei chih a mangngilha, ahihkeileh gamsain a sikgawp thei chih.

¹⁶Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?

¹⁶Amaha hi lou bangin, a noute siatna dingin a khauha: a sep gimna bangmahlou hita zongleh, a lau kei hi:

¹⁷Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.

¹⁷Pathian in pilna a ngolhsak jiakin, theihsiamna leng a pe sam kei hi.

¹⁸Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.

¹⁸Tungsang lama a kitawi sang chiangin, sakol leh a tungtuangmi a nuihsan.

¹⁹Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.

¹⁹Sakol a hatna na piak hia? Mul nemin a ngawng na tuam hia?

²⁰Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.

²⁰Khaukhup bangin na tawmsak hia? A hamna thupi a lauhuai ve.

²¹Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.

²¹Guam ah lei a tuana, a hatna ah a kipaka: mi kigalvante tuak dingin a pai khia.

²²Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?

²²Lauhuai a nuihsana, a lungdong keia; namsau leng a nungngat sam kei hi.

²³Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!

²³Amah ah thalbawm a ging lenglenga, teipi tezelzel leh chiangzum.

²⁴Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.

²⁴Kihtakhuaina leh hehnain lei a nawmvalha; Pengkul aw ahi chih leng a um sam kei hi.

²⁵Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.

²⁵Pengkul a gin tengin, Hah; a chi a, huan kidouna, heutute vanpiging leh kikou, gamlapi apan a thei.

²⁶Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.

²⁶Na pilnain mu sangpi a lengsakin, a khate simlamah a phalh hia?

²⁷Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.

²⁷Nang thupiakin muvanlai a tunglen in, tungsang ah a bu a sep hia?

²⁸För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.

²⁸Suangpi tungah a tenga, huailaiah giahna a neia, suangpi hengte ah leh kulh muanhuaite ah.

²⁹Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?

²⁹Huai akipanin matding a mu a; a miten gamla ah a mu hi.A nouten leng sisan a tep bei ua: huan thah omna mun ah, huailaiah a om hi.

³⁰Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?

³⁰A nouten leng sisan a tep bei ua: huan thah omna mun ah, huailaiah a om hi.

³¹På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.

³²Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.

³³Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.

³⁴Så svarade nu HERREN Job och sade:

³⁵Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare? Svara då, du som så klagar på Gud!

³⁶Job svarade HERREN och sade:

³⁷Nej, därtill är jag för ringa; vad skulle jag svara dig? Jag måste lägga handen på munnen.

³⁸En gång har jag talat, och nu säger jag intet mer; ja, två gånger, men jag gör det icke åter.