¹Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?

¹Tuin samin; nang hondawng kuamahmah a om a? huan misiangthoute lakah a kua pen lam na nga dia?

²Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.

²Lungjinnain lah mi hai a that ngala, huan thiknain mi mawl a hihlum sek hi.

³Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.

³Mihai zungkai ka mutaa; himahleh thakhatin a tenna ka hamsiat hi.

⁴Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.

⁴A tate bitna akipan gamla pi ah a om ua, huan kongpi ah hihgawpin a om uh, kuamah amaute suakta ding a om sam kei uhi.

⁵Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.

⁵Kua anlak ding ahia gilkialmiin a gaih khita, ling laka kipan nasana a lak khiak, thangin a sum uh duhin a kam lianpiin a ka hi.

⁶Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;

⁶Gimthuakna lah leivui akipanin a hongpawt keia, lei a kipanin buaina leng a hongdawn khe sam kei hi;

⁷nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.

⁷Himahleh mihing buai ding maha piang ahi, meiekte a tou len bangin.

⁸Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,

⁸Himahleh ken ahihleh, Pathian lamah ka zong dinga, huan Pathian kiangah ka thu ka koih ding hi.

⁹åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,

⁹Thil thupite hihpa leh zonkhiaktheihlouh; sim zohlouh thil lamdangte:

¹⁰åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,

¹⁰Lei tunga vuah pepa leh, loute tunga tui sawlpa:

¹¹när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.

¹¹Huchiin aman a niamsate tung sangah a koihtou a; huan misi sunte muanna ah a tawisang hi.

¹²Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;

¹²Zekhemhatte lunggelte bangmahlou a suaksaka, huchiin a khutte un a thiltup uh a hih theikei uhi.

¹³han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:

¹³Mi pilte a zekhemhatna un a mana: huan mihoihloute thugen akhupathalin a paihsak hi.

¹⁴mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.

¹⁴Sunlaiin khomialna a thuak ua, janlai bangin suntang laiin a mai maimah uh.

¹⁵Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.

¹⁵Himahleh a kam ua kipanin pabeite ahondama, mi hatte khut akipanin tasamte mahmah.

¹⁶Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.

¹⁶Huchiin gentheiin lametna a neia, huan, thulimlouhnain a kam a humsak hi.

¹⁷Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.

¹⁷Ngaiin, Pathianin a bawlhoih min nuam a sa hi; huaijiakin Bangkim hihthei sawina musit ken.

¹⁸Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.

¹⁸Aman lah meima a bawla, a tuama: a liamsaka, huan a khutin a damsak hi.

¹⁹Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.

¹⁹Buaina gukah a honsuakta sak dinga; ahi, sagih ah gilouin nang a honkhoih kei ding hi.

²⁰I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.

²⁰Kial chiangin nang sihna akipan a hontan ding; namsau thilhihtheihna akipan, kidou chiangin.

²¹När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.

²¹Lei jepna akipanin selin na om dinga; siatna ahongtun chiangin na lau sam kei ding hi.

²²Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;

²²Siatna leh kialna ah na nui dinga, lei gamsate na kihta sam kei ding hi.

²³ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.

²³Gama suangte toh na kithuahtheih ding jiak un; huan gama gamsate nang tohna kituak ding uhi.

²⁴Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.

²⁴Huan na puanin muangin a om chih na thei ding; huan na ganhuang na veh dinga, bangmah kimlou a om kei ding hi.

²⁵Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.

²⁵Na chite leng a thupi ding chih na thei dinga, huan na suante lei loupa bangin.

²⁶I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.

²⁶Kum chingin na han na juan dinga, a huna buh lak bangin.Ngaiin, hiai, i zongta ua, huchiin a om, jain, na hoihna dingin theiin.

²⁷Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.

²⁷Ngaiin, hiai, i zongta ua, huchiin a om, jain, na hoihna dingin theiin.