¹En stridsmans liv lever ju människan på jorden, och hennes dagar äro såsom dagakarlens dagar.

¹Lei tungah mihing adin kidouna a om kei mo? huan a nite kilohmi nite bang ahi ka hia?

²Hon är lik en träl som flämtar efter skugga, lik en dagakarl som får bida efter sin lön.

²Lim deih mahmah sikha bangin, a loh lamen kilohmi bangin:

³Så har jag fått till arvedel månader av elände; nätter av vedermöda hava blivit min lott.

³Huaibangin bangmahlou khate nei dinga bawl ka hi, huan kei adingin jan chimhuaite seh ahi hi.

⁴Så snart jag har lagt mig, är min fråga: »När skall jag då få stå upp?» Ty aftonen synes mig så lång; jag är övermätt av oro, innan morgonen har kommit.

⁴Ka lup chiangin, Chikchiangin ka thou dia? ka chi a; himahleh jan a sawt hi; huan khatlam khatlamah ni suah matan kilumlehnain ka dim hi.

⁵Med förruttnelsens maskar höljes min kropp, med en skorpa lik jord; min hud skrymper samman och faller sönder.

⁵Ka sa than leh leivui khalin a tuama; ka vun a kimata a puakkham thak hi.

⁶Mina dagar fly snabbare än vävarens spole; de försvinna utan något hopp.

⁶Ka nite siamganmi khohthei sangin a kin jawa, lametna beia zatbei ahi.

⁷Tänk därpå att mitt liv är en fläkt, att mitt öga icke mer skall få se någon lycka.

⁷Aw ka hinna huih ahi chih theigige in: ka mitin hoih a mu nawn kei ding hi.

⁸Den nu ser mig, hans öga skall ej vidare skåda mig; bäst din blick vilar på mig, är jag icke mer.

⁸Kei honmu mitin honen thei nawn takei dinga; na mitte ka tugnah a om ding ua, himahleh ka omta kei ding hi.

⁹Såsom ett moln som har försvunnit och gått bort, så är den som har farit ned i dödsriket; han kommer ej åter upp därifrån.

⁹Meipi a mangthanga a omta kei bangin, huchiin kuapeuh Seola pai suk a hongpai tou nawnta kei uhi.

¹⁰Aldrig mer vänder han tillbaka till sitt hus, och hans plats vet icke av honom mer.

¹⁰A in ah a kik nawnta kei dinga, a munin amah a thei nawnta kei ding hi.

¹¹Därför vill jag nu icke lägga band på min mun, jag vill taga till orda i min andes ångest, jag vill klaga i min själs bedrövelse.

¹¹Huaijiakin ka kam ka khou kei dinga; ka lungsim gimnaah thu ka gen ding; ka kha haksatna ah ka phun ding hi.

¹²Icke är jag väl ett hav eller ett havsvidunder, så att du måste sätta ut vakt mot mig?

¹²Tuipi ka hi hia, a hihkeileh tuipiganhinglian, huchia kei na honchin nak?

¹³När jag hoppas att min bädd skall trösta mig, att mitt läger skall lindra mitt bekymmer,

¹³Ka lupnain honlungmuan dinga, ka tutna nemin ka phunna a jangkhaisak ding, ka chih chiangin;

¹⁴då förfärar du mig genom drömmar, och med syner förskräcker du mig.

¹⁴Huaichiangin mangtein na honlau saka, mengmuhnatein na honmulkimsak hi:

¹⁵Nej, hellre vill jag nu bliva kvävd, hellre dö än vara blott knotor!

¹⁵Huchiin ka khain heklup leh sihna a tela, hiai ka guhte sangin.

¹⁶Jag är led vid detta; aldrig kommer jag åter till liv. Låt mig vara; mina dagar äro ju fåfänglighet.

¹⁶Ka hinna ka chimtaka; ka hing gige kei ding: honom sak maimai un; ka nite lah bangmahlou ahi ngala.

¹⁷Vad är då en människa, att du gör så stor sak av henne, aktar på henne så noga,

¹⁷Mihing bang ahi, amah na hihlet dinga, amah tunga na lungtang na koih dinga.

¹⁸synar henne var morgon, prövar henne vart ögonblick?

¹⁸Jingsang tenga amah na veh dinga, mitphiat chiha amah na ettel ding?

¹⁹Huru länge skall det dröja, innan du vänder din blick ifrån mig, lämnar mig i fred ett litet andetag?

¹⁹Bangtan vei kei honlehngatsan lou ding na hia, bangtanvei ka chil ka nawmvalh matan honomsak maimai lou ding na hia?

²⁰Om jag än har syndar, vad skadar jag därmed dig, du människornas bespejare? Varför har du satt mig till ett mål för dina angrepp och låtit mig bliva en börda för mig själv?

²⁰Na khial hita leng, na tungah bang ka hiha, Aw mite chingpa nang? bangdia nang adia chiamtehna banga konkoih na hia, huchia keimaha dia puakgik ka hih maimah?Huan bangdia ka tatlekna ngaidam loua, ka thulimlohna la mang lou oi? Kei tuin leivuia lum ding ka hi a; kuhkaltakin na honzong dia, himahleh ka omta kei ding.

²¹Varför vill du icke förlåta mig min överträdelse, icke tillgiva mig min missgärning? Nu måste jag ju snart gå till vila i stoftet; om du söker efter mig, så är jag icke mer.

²¹Huan bangdia ka tatlekna ngaidam loua, ka thulimlohna la mang lou oi? Kei tuin leivuia lum ding ka hi a; kuhkaltakin na honzong dia, himahleh ka omta kei ding.