1Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
1Huchiin Bildad Sua miin a dawnga, hichiin a chi a:
2Huru länge vill du hålla på med sådant tal och låta din muns ord komma såsom en väldig storm?
2Bangtan hiai thilte gen ding na hia? huan bangtan na kama thute huih hat bang ding ahi ua?
3Skulle väl Gud kunna kränka rätten? Kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten?
3Pathianin vaihawmna a hekkawi ahia? ahihkeileh Thilbang-kimhih theiin dikna a hekkawi ahia?
4Om dina barn hava syndat mot honom och han gav dem i sina överträdelsers våld,
4Na tate a tunga a khelh ua, hua a tatlekna uh khuta amaute a pikhiak a leh:
5så vet, att om du själv söker Gud och beder till den Allsmäktige om misskund,
5Pathian lam kuhkaltaka na zona, hua Thilbangkimhihthei kianga na thilnget na bawl leh;
6då, om du är ren och rättsinnig, ja, då skall han vakna upp till din räddning och upprätta din boning, så att du bor där i rättfärdighet;
6Na siangthoua na dik leh; nang jiakin tuin ka khanglou mahmah dia, huan na diktatna omna a lohching sak ding hi.
7och så skall din första tid synas ringa, då nu din sista tid har blivit så stor.
7Huan na kipatna neu mahleh, ahihhangin na tawpna na nunglam nakpiin a khang ding hi.
8Ty fråga framfarna släkten, och akta på vad fäderna hava utrönt
8Huai jiakin ka honngen ahi, hun masa thu kan inla, a pipute un a na zonkhiak uh lamah kisuk in:
9-- vi själva äro ju från i går och veta intet, en skugga äro våra dagar på jorden;
9(Ei lah jana lel i hi ua, bangmah i theikei uh, leitungah i nite uh lah limliap ahi a: )
10men de skola undervisa dig och säga dig det, ur sina hjärtan skola de hämta fram svar:
10Amauten nang a honsinsak un, a honhilh un, a lungtang ua kipanin thute a gen kei ding ua hia?
11»Icke kan röret växa högt, där marken ej är sank, eller vassen skjuta i höjden, där vatten ej finnes?
11Buannawi louin phaipek a khang khe thei ahia? tui louin loupa a khangthei ahia?
12Nej, bäst den står grön, ej mogen för skörd, måste den då vissna, före allt annat gräs.
12Hinga a oma, sat puk louh a hihlaiin, loupa dangte main a vuai nak hi.
13Så går det alla som förgäta Gud; den gudlöses hopp måste varda om intet.
13Huaibangmahin Pathian manghilhte tengteng lampi ahi; huan pathianlimsaklou mi lametna a mangthang ding:
14Ty hans tillförsikt visar sig bräcklig och hans förtröstan lik spindelns väv.
14A muanna a kitam dinga, a kingakna maimomlen ahi hi.
15Han förlitar sig på sitt hus, men det har intet bestånd; han tryggar sig därvid, men det äger ingen fasthet.
15A intung a ngai dia, himahleh a ding kei ding: huaiah a lenchinten dia, himahleh a pangsawt kei ding hi.
16Lik en frodig planta växer han i solens sken, ut över lustgården sträcka sig hans skott;
16Ni suah main a hinga, huan a selte a huan tuamin a meng khia uh.
17kring stenröset slingra sig hans rötter, mellan stenarna bryter han sig fram.
17A zungte leivum kimah a jam ua, suangte omna mun ah a hing hi.
18Men när så Gud rycker bort honom från hans plats, då förnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'
18A mun akipan lakmang hi leh, huchiin amah a kitheihmohbawl dinga, Ka honmu ngeikei, chiin.
19Ja, så går det med hans levnads fröjd, och ur mullen få andra växa upp.»
19Ngaiin, hiai a lampi kipahna ahia, huan lei akipanin adangte a hongsuak ding uh.
20Se, Gud föraktar icke den som är ostrafflig, han håller ej heller de onda vid handen.
20Ngaiin, Pathianin mi hoihkim a paikhe kei ding, gilouhihmite leng a tungding sam kei ding hi.
21Så bida då, till dess han fyller din mun med löje och dina läppar med jubel.
21Na kam nuihin a hondimsak lai lai dia, na mukte kikounain.Nang honmudahte zumnain akhuh dinga; huan gilou puanin omta kei ding hi.
22De som hata dig varda då höljda med skam, och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.
22Nang honmudahte zumnain akhuh dinga; huan gilou puanin omta kei ding hi.