¹Och dessa äro de arvslotter som Israels barn fingo i Kanaans land, de som prästen Eleasar och Josua, Nuns son, och huvudmännen för familjerna inom Israels barns stammar utskiftade åt dem,

¹Hiaite ahi Israel suanten Kanan gama a lak uh, simpu Eleazar te, Nun tapa Josua te, Israel suante nam inkuan intekpenten a gouluah ding ua a nahawm uh,

²nämligen genom lottkastning om vars och ens arvedel, såsom HERREN hade bjudit genom Mose angående de nio stammarna och den ena halva stammen.

²Nam kuate leh nam kimkhatte tuam dinga TOUPAN Mosi zanga thu a napiak bangin.

³Ty de två övriga stammarna och den andra halva stammen hade av Mose fått sin arvedel på andra sidan Jordan, men leviterna hade han icke givit någon arvedel bland dem.

³Mosiin nam nih leh nam kimkhatte Jordan galah a gouluah ding uh a napeta ngala; Levi chite bel a lak uah gouluah ding a pe tei kei hi.

⁴Ty Josefs barn utgjorde två stammar, Manasse och Efraim; och åt leviterna gav man icke någon särskild del av landet, utan allenast några städer att bo i, med tillhörande utmarker för deras boskap och deras övriga egendom.

⁴Joseph suante nam nih ahi ua, Manassi leh Ephraim: Levi chite huai gamah tantuam a pe kei uh, a omna ding uh khopite leh a daikim gan tatna ding mun leh a in u leh a lou uh bawlna ding loungal.

⁵Såsom HERREN hade bjudit Mose, så gjorde Israels barn, när de utskiftade landet

⁵TOUPAN Mosi thu a piak bangin Israel suanten a hih ua, gam a hawm uh.

⁶Men Juda barn trädde fram inför Josua i Gilgal, och kenaséen Kaleb, Jefunnes son, sade till honom: »Du vet själv vad HERREN sade till gudsmannen Mose angående mig och dig i Kades-Barnea.

⁶Huchiin Juda suante Gilgal khua ah Josua kiangah a vahoh ua: Keiniz mi Jephuni tapa Kalebin a kiangah, Kadesbarnea muna Pathian mi Mosi kianga TOUPAN ka tungtang leh na tungtang thua a thugen na thei hi.

⁷Jag var fyrtio år gammal, när HERRENS tjänare Mose sände mig åstad från Kades-Barnea för att bespeja landet, och jag avgav sedan min berättelse därom inför honom efter bästa förstånd.

⁷TOUPA sikha Mosiin Kades-barnea mun akipana gamvaenkhe dinga a honsawl lain kum sawmlia upa ka nahitaa; huan, ka lungsima om bang tak a kiangah ka tun nawna.

⁸Mina bröder, som hade varit däruppe med mig, gjorde folkets hjärtan försagda, men jag efterföljde i allt HERREN, min Gud.

⁸Ahihhangin ka unau ka kianga pai teiten mipite lungtang a tuisuaksak ua; ken bel TOUPA ka Pathian ka pom kip a.

⁹Då betygade Mose på den dagen med ed och sade: 'Sannerligen, det land som din fot har beträtt skall vara din och dina barns arvedel för evärdlig tid, därför att du i allt har efterföljt HERREN, min Gud.'

⁹Huchiin Mosiin huai niin, TOUPA ka Pathian na pom kip jiakin na khein a nasiksa gam khantawnin nang leh na suante gouluah ding ahi ngeingei ding, chiin a kichiama.

¹⁰Och se, nu har HERREN låtit mig leva, såsom han lovade, i ytterligare fyrtiofem år, sedan HERREN talade så till Mose -- de år Israel vandrade i öknen; se, jag är nu åttiofem år gammal.

¹⁰Huchiin ngaiin, TOUPAN Mosi kianga huai thute a gen nung Israelte gamdaia a vakvak sung un TOUPAN a gensa bangin kum sawmli leh Kum nga tak a hondamsaka; huchiin ngaiin, tuin kum sawmgiat leh kum nga ka hita hi.

¹¹Ännu i dag är jag lika stark som jag var den dag då Mose sände mig åstad, ja, sådan min kraft då var, sådan är den ännu, vare sig det gäller att strida eller att vara ledare och anförare.

¹¹Huchipipiin leng Mosi honsawl lai mahbangin ka hat lailaia, nidanglaia kidouna dia leh nasepsilbawlna dia thagui ka neih mahbangin tuin leng ka nei lailai hi.

¹²Så giv mig nu denna bergsbygd om vilken HERREN talade på den dagen. Du hörde ju själv då att anakiterna bo där, och att där finnas stora befästa städer; måhända är HERREN med mig, så att jag kan fördriva dem, såsom HERREN har lovat.»

¹²Huchiin hiai tang, TOUPAN huai nia a gensa pen honpe tanla; huchia Anakimte a om ua, a khopite a thupiin, kulha umsuak ahi chih huai niin na jaa; TOUPAN a honom pihin, amaute ka delhkhe thei kha mai deh, TOUPAN a nagensa bangin, a chi a.

¹³Då välsignade Josua Kaleb, Jefunnes son, och gav honom Hebron till arvedel.

¹³Huchiin Josuain a vualjawla; huan, Jephuni tapa Kaleb tuh a gouluah dingin Hebron khua a peta hi.

¹⁴Alltså fick då kenaséen Kaleb, Jefunnes son, Hebron till arvedel, såsom det är ännu i dag, därför att han i allt hade efterföljt HERREN, Israels Gud.

¹⁴Huchiin Hebron khua tu tanin Keniz mi, Jephuni tapa Kaleb gouluah a honghita hi; TOUPA, Israelte Pathian a pom kip jiakin.Huan, Hebron kho min pen amain Kiriatharba ahi a. Huchiin gam tuh galmuangin a om phot hi.

¹⁵Men Hebron hette fordom Kirjat-Arba efter den störste mannen bland anakiterna. Och landet hade nu ro från krig.

¹⁵Huan, Hebron kho min pen amain Kiriatharba ahi a. Huchiin gam tuh galmuangin a om phot hi.