¹Detta är Agurs, Jakes sons, ord och utsaga. Så talade den mannen till Itiel -- till Itiel och Ukal.

¹Massa mi Jakeh tapa Agur thute: Huai miin Ithiel kiangah, Ithiel leh Ukal kiangah:

²Ja, jag är för oförnuftig för att kunna räknas såsom människa, jag har icke mänskligt förstånd;

²Chihtaktakin kuamah sangin ka hai jawa, mihing theihsiamna ka neikei:

³vishet har jag icke fått lära, så att jag äger kunskap om den Helige.

³Pilna ka sin naikeia, Mi siangthou theihna leng ka neikei, a chi.

⁴Vem har stigit upp till himmelen och åter farit ned? Vem har samlat vinden i sina händer? Vem har knutit in vattnet i ett kläde? Vem har fastställt jordens alla gränser? Vad heter han, och vad heter hans son -- du vet ju det?

⁴Van ah kua a kahtoutain a hongkum suka? A khuttun sungah kuan huih a lakhawmtaa? a puansilhin kuan tuite a tuna? Lei tawpna tengteng kuan a hihkiptaa? a min banga hia. huan a tapa min bang ahia, na theih leh?

⁵Allt Guds tal är luttrat; han är en sköld för dem som taga sin tillflykt till honom.

⁵Pathian thu chiteng ettel ahi: amaha muangte adingin lum ahi.

⁶Lägg icke något till hans ord, på det att han icke må beslå dig med lögn.

⁶A thute ah behlap ken, a honsal dia, juautheia muhin na om kha ding hi.

⁷Om två ting beder jag dig, vägra mig dem icke, intill min död:

⁷Thil nih ka hon ngen: ka sih main huaite honkitheihmoh-bawl ken:

⁸Låt fåfänglighet och lögn vara fjärran ifrån mig; och giv mig icke fattigdom, ej heller rikedom, men låt mig få det bröd mig tillkommer.

⁸Bangmahlou leh juau keia kipan gamlapi ah suan in: Gentheihna hiam hauhsaknate hiam hon pe ken: kei a kiphamoh anin hon vak in.

⁹Jag kunde eljest, om jag bleve alltför matt, förneka dig, att jag sporde: »Vem är HERREN?» eller om jag bleve alltför fattig, kunde jag bliva en tjuv, ja, förgripa mig på min Guds namn.

⁹Huchilouinjaw ka khamin, nang kon kitheihmawhbawlin, TOUPA kua ahia? Ka chi kha ding hi. Ahihkeileh, ka gentheiin, ka guin, ka pathian min thanghuaitakin ka bawl kha ding hi.

¹⁰Förtala icke en tjänare inför hans herre; han kunde eljest förbanna dig, så att du stode där med skam.

¹⁰A pu kiangah sikha gense ken, huchilouinjaw nang a honhamsiat dia, mohtansakin na om ding.

¹¹Ett släkte där man förbannar sin fader, och där man icke välsignar sin moder;

¹¹A pa uh hamsiat suan khat a oma, a nu uh vualjawl lou.

¹²ett släkte som tycker sig vara rent, fastän det icke har avtvått sin orenlighet;

¹²Amau mittea siangthou suan khat a oma, ahi alah a nitna ua kipan silsiang louh ahi uh.

¹³ett släkte -- huru stolta äro icke dess ögon, och huru fulla av högmod äro icke dess blickar!

¹³Suan khat aoma, Aw a mitte uh sanghah hina e: huan a mitkhu vunte sansakin a om hi.

¹⁴ett släkte vars tänder äro svärd, och vars kindtänder äro knivar, så att de äta ut de betryckta ur landet och de fattiga ur människornas krets!

¹⁴A hate uh namsau bang, leh a hate uh temta bang suan khat a om uh, lei akipan migenthei leh, tasamte mite laka kipana nekbeina dingin.

¹⁵Blodigeln har två döttrar: »Giv hit, giv hit.» Tre finnas, som icke kunna mättas, ja, fyra, som aldrig säga: »Det är nog»:

¹⁵Votin tanu nih a neia, honpia in, honpia in, chiin kikou ua. Thil thum lungkimsak theih ngeilouh a om uh, ahi, li, Hun e. chi lou:

¹⁶dödsriket och den ofruktsammas kved, jorden, som icke kan mättas med vatten, och elden, som aldrig säger: »Det är nog.»

¹⁶Han; leh sul hut; lei tuia hihlungkima om lou; huan mei, hun e chi lou.

¹⁷Den som bespottar sin fader och försmår att lyda sin moder hans öga skola korparna vid bäcken hacka ut, och örnens ungar skola äta upp det.

¹⁷Mit a pa nuihsan leh, a nu thuman musit, guam vaakten a tawm ding ua, muvanlai nouten a ne ding uh.

¹⁸Tre ting äro mig för underbara, ja, fyra finnas, som jag icke kan spåra:

¹⁸Thil thum kei adingin lamdang lua a om ua, ahi, ka theih louh li:

¹⁹örnens väg under himmelen, ormens väg över klippan, skeppets väg mitt i havet och en mans väg hos en ung kvinna.

¹⁹Huihkhuaa muvanlai lampi; suangpi tunga gulpi lampi; tuipi laka long lampi leh pasal nungak toh a lampi.

²⁰Sådant är äktenskapsbryterskans sätt: hon njuter sig mätt och stryker sig så om munnen och säger: »Jag har intet orätt gjort.»

²⁰Huaimah bangin angkawmhat numei lampi ahi; a nea, zapiin a kamkaa, Gitlouhna ka hih kei, achi hi.

²¹Tre finnas, under vilka jorden darrar, ja, fyra, under vilka den ej kan uthärda:

²¹Thil thum jiakin lei a linga, huan thil li a puak zohlouh jiakin;

²²under en träl, när han bliver konung, och en dåre, när han får äta sig mätt,

²²Sikha kumpipa honghih lai leh mihai an kham lai;

²³under en försmådd kvinna, när hon får man och en tjänstekvinna, när hon tränger undan sin fru.

²³Numei huathuaitakin pasal a neiha, sikha nungakin a pi a luahin.

²⁴Fyra finnas, som äro små på jorden, och likväl är stor vishet dem beskärd:

²⁴Lei tungah aneu thil li a om ua himahleh apil mahmah uh:

²⁵myrorna äro ett svagt folk, men de bereda om sommaren sin föda;

²⁵Miksite hatlou mite ahi ua, himahleh nipi laiin a nek ding uh a sutuah ua;

²⁶klippdassarna äro ett folk med ringa kraft, men i klippan bygga de sig hus;

²⁶Kawlsajawte hatlou pawl tak ahi ua, himahleh suangpi hengte ah a in uh a bawl uhi:

²⁷gräshopporna hava ingen konung, men i härordning draga de alla ut;

²⁷Khaukhupten kumpipa a neikei ua, himahleh a honhonin a vekun kilemin a pai uh;

²⁸gecko-ödlan kan gripas med händerna, dock bor hon i konungapalatser.

²⁸Inhikte na khuta na tawi theih ahi ua; himahleh kumpipate inpite ah a teng uh.

²⁹Tre finnas, som skrida ståtligt fram, ja, fyra, som hava en ståtlig gång:

²⁹A paichiang ua thupi thil thum a om ua, ahi, apai chiangua thupi, li:

³⁰lejonet, hjälten bland djuren, som ej viker tillbaka för någon,

³⁰Humpinelkai, gamsa laklaka hatpenpen, bangmah ma ah a kihei mang kei hi;

³¹en stridsrustad häst och en bock och en konung i spetsen för sin här.

³¹Kidouna-sakol; keltal leng; huan kumpipa, a mite maa pai,

³²Om du har förhävt dig, evad det var dårskap eller det var medveten synd, så lägg handen på munnen.

³²Na kiletsaka haitaka na gamtat leh, ahihkeileh ngaihtuahna gilou na neih leh, na kam tungah na khut koih in,Nawitui peiin mokhon a omsaka, nak hekin sisan a suahkhe sak: huchimahbangin thangpaihna paisuakin kilaina a omsak hi.

³³Ty såsom ost pressas ut ur mjölk, och såsom blod pressas ut ur näsan, så utpressas kiv ur vrede. ----

³³Nawitui peiin mokhon a omsaka, nak hekin sisan a suahkhe sak: huchimahbangin thangpaihna paisuakin kilaina a omsak hi.