¹Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,

¹Ka tapa, ka pilna limsak in; ka theihsiamna na bil doh in:

²så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.

²Ngentelna na vom theihna, na mukten theihna a kep theih ding un.

³Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.

³Numei lamdang mukten lah khuaiju a takkhe sak ngala, huan a kam sathau sangin a nal jaw:

⁴Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.

⁴Himahleh a tawpna nanung gamsai bangin a khaa, namsau hiamtuah bangin ahiam hi.

⁵Hennes fötter styra nedåt mot döden till dödsriket draga hennes steg.

⁵A khete sihna lamah a pai suka; a kalsuanten Seol a pom a len chinten;

⁶Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.

⁶Huchiin hinna lampi phei a mu kei hi: a lampite a kip keia aman a theikei hi.

⁷Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.

⁷Huaijiakin tuin, ka tapate, honngaikhia unla, ka kama thute akipan pai mang kei un.

⁸Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.

⁸Amah akipanin na lampi gamla pi ah suan mangin, a in kongkhak naiah hongpai ken:

⁹Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;

⁹Huchilouin jaw midangte kiangah na zahtakhuaina na pe kha ding a, na kumte gilou kiangah:

¹⁰må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,

¹⁰Huchilouin jaw na hatna in mikhualte a vah kha ding ua, gamdang mi in ah na seogimnate a om kha ding;

¹¹så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.

¹¹Huan, na sa leh na pumpi hihgawpa a om laiin na tawpna nanung ah na sun kha ding:

¹²och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!

¹²Huan, hilhna naza nuam lou hina tel ing e, ka lungtangin salhna namusitna tel e, na chi kha ding;

¹³Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?

¹³hon sinsakmite aw na mang keia, kei honhilhte lam leng ka bilin ka nadoh kei:

¹⁴Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.

¹⁴Omkhawmte leh kikhawmpite lakah gilou tengteng ah siatna ka nahita mahmah hi.

¹⁵Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.

¹⁵nangmah tuibem akipanin tuite dawn in, nangmah tuileh akipanin tuiluang laite.

¹⁶Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?

¹⁶Na tuinakneite sukthanghuai gawpa om ding hia, kongzing ahte na tui luite?

¹⁷Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.

¹⁷Nangmah ading kia hi uhenla, nang kianga mikhualte ding hi louin.

¹⁸Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;

¹⁸Na tuikhuk vualjawlin om hen; huan na tuailai ji ah kipak in.

¹⁹hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.

¹⁹Deihhuai sazukpi leh heksiam sakhipi bang. A itna leh ngaihnatnain chik lai peuhin leng nang honlungkimsak gige hen; huan a itnaa vakin om gige in.

²⁰Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?

²⁰Bangdingin ahia, ka tapa, numei lamdang vaka om ding na hia, mikhual ang kawi ding na hia?

²¹Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.

²¹Mihing lampite lah Toupa mit maah a om ngala, huan aman a lampi te tengteng a pheisak hi.

²²Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.

²²Amah thulimlouhnaten giloute aman dinga, a khelhna guitea kanin a om ding hi.Hilhna taksap jiakin a si dinga; a khelhna thupina ah a pai khial ding hi.

²³Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.

²³Hilhna taksap jiakin a si dinga; a khelhna thupina ah a pai khial ding hi.