¹Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.

¹Ka tapa, ka thute kemin, na kiangah ka thupiakte khol khawm in;

²Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.

²Ka thupiakte kem inla hing in; huan ka dan na mit tang bangin

³Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.

³Na khutzungte tungah vial inla; na lungtang suangpek tungah gelh in.

⁴Säg till visheten: »Du är min syster», och kalla förståndet din förtrogna,

⁴Pilna kiangah, ka sanggamnu na hi, chiin la, huan theihsiamna na tanaunu chiin:

⁵så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.

⁵Numei lamdang akipan nang a honkep theihna ding un, a thutea maitangphatnu mikhual akipan.

⁶Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;

⁶Ka in tohlet ah ka tohletkhakna ah ka en paisuaka;

⁷då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.

⁷Huan mi mawlte lakah ka ena, tuailaite lakah ka theikaka, tangval theihsiamna beipa,

⁸Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,

⁸A omnaning china kongzinga paisuaka, a in lam juana pai jelpa;

⁹skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde

⁹Khomuiin, ni nitaklamin, jan mial bibek leh khomial ah.

¹⁰Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.

¹⁰Huan, ngaiin, numei khat, kijuak puansilh silh, lungtang kivain a nakituahpiha.

¹¹Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.

¹¹Amah ahi lawlawa, a tum tuntuna; a khe a in ah a om gige kei:

¹²Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.

¹²Konhzinga om ton a oma, mun liantea a om ton a oma, ning chiteng a buk jel hi.

¹³Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:

¹³Huchiin aman a manta, amah a tawpta, huan zummoh maitang tohin a kiangah:

¹⁴»Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.

¹⁴Lemna kithoihnate ka kiangah a om; tuiin ka thuchiamte ka peta hi,

¹⁵Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.

¹⁵Huaijiakin nang tuak dingin ka hongpai khiaa, na mel thanuamtaka zong dingin, ka honmuta hi,

¹⁶Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.

¹⁶Ka tutna nuam pialkhang phah ze hoihtea zep, ka phah khinta, Aigupta khau puan gialte toh.

¹⁷Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.

¹⁷Ka lupna murra, aloe, leh sinamonin ka namtui sakta.

¹⁸Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.

¹⁸Hongpai in, jingsang matan I itna dimset I la ding; itnain I kilungmuan tuah ding.

¹⁹Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.

¹⁹Ka pasal lah in ah a om ngal keia, khual gamla ah a zin hi:

²⁰Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»

²⁰Sum ip a kitawia; kha a lik chiangin in ah a hongpai ding, a chi a.

²¹Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.

²¹A thugen siamnain amah a kipe sakta, a muka maitangphatnatein amah a sawlmang ta hi.

²²Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;

²²Amah a jui paha, goh dinga bawngtal a pai bangin, hiam mihai bawlhoihna dia sikkhau khihmi bangin;

²³ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.

²³Thalin a sin a kap pailet tan; tang lama vasa a kintat bangin, huan huai tuh a hinna gun a hih a theikei hi.

²⁴Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.

²⁴Tuin, ka tapate, huaijiakin honngaikhia un, ka kama thute limsak un.

²⁵Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.

²⁵Na lungtang amah lampi lam ah awn kei henla, lampite lamah pai mang kei hen.

²⁶Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.

²⁶Amah lah tampi liamsain a pailumlettaa: ahi, a thahsate mi hat tampi ahi uh.A in Seol zotna lampi ahi, sihna dantante juana suk pai.

²⁷Genom hennes hus gå dödsrikets vägar, de som föra nedåt till dödens kamrar.

²⁷A in Seol zotna lampi ahi, sihna dantante juana suk pai.