1Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
1TOUPA tuh phat un, Aw, TOUPA kiangah kipahthu hilh un; amah lah a hoih ngala: a chitna leng khantawna om ding ahi ngala.
2Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?
2Kua ahia TOUPA thilhih thupitakte gen theia a phatna tengteng theisak vek thei?
3Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.
3Vaihawmna kem hoihten nuam a sa uhi, chiklai peuha leng diktat taka hihmi toh.
4Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,
4TOUPA aw, na mite na deihsaknain hontheigige inla, aw, na hotdamna toh hongvehin;
5så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.
5Na mi telte hamphatna ka muhtheiha, na namte kipahna ah ka nopsak theiha, na gouluahte toh ka suan theihna dingin.
6Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.
6Ka pipute utoh thil ka na hihkhial ua, thilgilou ka hih ua, gilou takinka hihta uhi.
7Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.
7Ka pipute un Aigupta gama na thillamdang hihte a theisiam kei ua; na chitna thupitak a theigige ta kei ua; tuipi ah a hel zota ua, Tuipi San ah.
8Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.
8Huchi pipiin leng a mah minjiakin amau a hondamtaa, a thilhihtheihna thupitak a theihsakna dingin.
9Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.
9Tuipi San a taia, huchiin a kangta a; huan amau gamdaia pi paisuak bangin tui thukte ah a pi paisuakta hi.
10Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.
10Amau homi khut akipan a hondama, melma khut akipan a tanta hi.
11Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.
11Tuiten amau doute a khuh khina, khat leng dama pawt a om ta kei uhi.
12Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.
12Huai laiin a thute a gingta ua; a phatna la a sa uhi.
13Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.
13Himahleh a thilhihte tuh a mangngilh zok ua; a lunggelna tuh a ngak ngamta kei uhi;
14De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.
14Gamdai ah thil a lungulh mahmah ua, gam keu ah Pathian a zeetta uhi.
15Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.
15A thil nget uh a pia a; himahleh a hinna uah gawnna a lutsakta hi.
16Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.
16A giah mun uah Mosi a hazata ua, TOUPA mi siangthou Aron toh.
17Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.
17Lei tuh a kamkaa, Dathan a valhta, Abiram pawlte tuh a khuh khinvek hi.
18Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.
18A pawl lak uah mei hihkuanin a hongoma, meikuang ah mi gilousaloute a kangmangta uhi.
19De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;
19Horeb tang ah bawngnou lim a siam ua, a lim sun tuh a beta uhi.
20sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.
20Huchibangin a thupina uh bawngtal loupa ne bangphet a suaksakta uhi.
21De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,
21Pathian a hondampa uh a mangngilhta ua, Aigupta gama thil thupi taktak.
22så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
22Ham gama thillamdangte, Tuipi San dung athil mulkimhuaite hihte.
23Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.
23Huaijiakin, a hihmang kha dinga, chi-a, a hehna hihkik dingin a mi tel Mosi tuh a lutna dingah a maah na ding kei ngial le houh, a hihmang ding chih a gen hi.
24De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.
24A hi, gam deihhuai tak a ngaineu ua, a thu tuh a gingta nuam kei ua;
25De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.
25A puanin uahte khawng a phun zota ua, TOUPA aw tuh a ngaikhe nuam kei uhi.
26Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,
26Huaijiakin amau lamah a khut ajaka, amaute tuh gamdaia a hihpukna ding leh,
27att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.
27A chi suan dingte uh nam chih laka a hihpuka, gam china a hihjakna dingin.
28Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.
28Boal-peor lamah a velh ua, misi kianga thil latte tuh a ne samta uhi.
29De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.
29Huchibangin a thilhihte un amah a hihheh ua; huchiin a tunguah hi honlengta hi.
30Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;
30Huai laiin Phinehas a dinga, vai a hawma: huchiin hi tuh daihsakin a omta hi.
31det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
31Huai tuh amah tunga diktatnaa seh ahi, khantawnin suan tengteng tanin.
32De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.
32Meribah tuite ah tekhawng leng amah a hihheh ua, huchiin amau jiakin Mosi tungah thilhoihlou a tung hialta hi.
33Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.
33A kha tungah a hel ua, a mukin kilawmlou pi thu a gen jiakin;
34De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,
34TOUPAN a kiang ua hihman thu a piak bangin mipite a hihmang kei ua.
35utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.
35Nam chih tuh a kihelpih ua, a thilhihte uh tuh a ching jaw ua;
36De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.
36A milim nate khawng uh a sem ua; huaite tuh amau adingin thang a honghita:
37Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.
37A hi, dawi kiangah tekhawng a tapate a tanute un a kithoih ua.
38Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.
38Sisan gensiatbei, a tapate uleh a tanute u sisan ngei a suahta ua, huaitein Kanaan gam milimte kiangah a kithoih uhi; huai gam tuh sisanin a na ninta hi.
39Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.
39Huchibangin a nasepte ua hihbuahin a om ua, a thilhihte un ang a kawmta uhi.
40Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.
40Huaijiakin TOUPA a mit tungah a thangpaitaa, a gouluah tuh a kih hi.
41Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.
41Huchiin amau tuh nam chihkhut ah a paia; amau hoten a tunguah vai a hawmta uhi.
42Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.
42Amau douten a nuaisiah ua, a khut nuai uah hihneuin a omta uhi.
43Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.
43Tamveipi amau a humbita; himahleh a lunggelna uah a hel nak uhi, a gitlou a satlouhna uah hihniamin aomta uhi.
44Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.
44Huchi pipiin leng aman, a kikou husa uh a jain, a mangbat uh a limsak ahi.
45Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.
45A thukhun tuh amau a theisak gigea a chitna thupidan bang jelin alungsim a kisikta hi.
46Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.
46Sala pite tengteng tuh amau a hehpihsak hi.
47Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov. ----
47TOUPA ka Pathian u-aw, honhondam inla, nam chih laka kipan honpikhawmin, na min siangthou phat ding leh na phatna suang dingin.TOUPA, Israelte Pathian, phatin om heh, khantawn akipan khantawn phain leng. Mi tengtengin, Amen, chi uhen, TOUPA tuh phat un.
48Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: »Amen, Halleluja!» Femte boken
48TOUPA, Israelte Pathian, phatin om heh, khantawn akipan khantawn phain leng. Mi tengtengin, Amen, chi uhen, TOUPA tuh phat un.