¹För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.

¹Ka phat Pathian aw, dai nilouh ken:

²Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.

²Migilou-salou kam leh kam khemhat tuh ka tungah a hang ngal ua: amau tuh lei juautheiin ka kiangah thu a gen uhi.

³Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.

³Huatna thuin honum suak ua, bangmahlouin a hondou uhi.

⁴Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.

⁴Ka it jiakin a hondoute a honghita uhi: himahleh kei jaw thum thum dingin ka kipe chinten hi.

⁵De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.

⁵Aman thil hoih tuh thil gilouin honthuk ua, ka itna tuh huatna mahin a honthuk uhi.

⁶Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.

⁶Nang a tungah mi gilou koih inla: a tak lamah hekmi ding hen.

⁷När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.

⁷Vaihawmsaka a om chiangin siamlouh tangin pawt henla: a thumna tuh khelhna ah suak hen.

⁸Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.

⁸A damsung nite tuh tom henla; a heutu hihna midangin tang hen.

⁹Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.

⁹A tate tuh pa louin om uhenla, a ji mahleng meithaiin om hen.

¹⁰Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.

¹⁰A tate tuh mi vakvai honghiin, khutdoh uhenla; a nekding uh a mun gamsiate ah zong uhen.

¹¹Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.

¹¹A pung delha dangka leitawisakin a neih tengteng laksak vek henla; mikhualten a sepgim gah lok uhen.

¹²Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.

¹²A tunga chitna langsak jel ding kuamah om sam kei uhenla; a ta paneiloute hehpihpa ding kuamah om kei hen.

¹³Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.

¹³A suante hihmanin om uhen la; khangthak hongom nawnah a min uh nul mangin om hen.

¹⁴Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.

¹⁴A pipute uh gitlouh-satlouhna TOUPA kiangah theigigein om henla: a nu khelhna tuh nul mangin om kei hen.

¹⁵Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.

¹⁵Huaite tuh TOUPA maah om gige heh. Aman a mau theihgigena lei akipan a hihmang theihna dingin.

¹⁶Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.

¹⁶Chitna latsak nadan a theihlouh ua, mi genthei tagah leh khasiate hihlup tuma a sawi zosop jiak un:

¹⁷Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.

¹⁷A hi, mi hamsiat tuh a utlam ahi a, huchiin amah tungah a hongtunga: mi vualjawl tuh a kipahlam ahi keia, huchiin amah gamlat piin a om hi.

¹⁸Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.

¹⁸Puanak tual silh bangin hamsiatnain a kivana, huai tuh a gilsung khawngah tui bangina luta, a guh khawngah thau bangin a leng lut hi.

¹⁹Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.

¹⁹Huai tuh amah a dingin silh gige puansilh bangin om henla, a kigak jelna kawnggak mahleng hi hen.

²⁰Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.

²⁰Huai tuh hondoute leh ka hinna gensete TOUPAN a thukna ahi.

²¹Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.

²¹Himahleh, TOUPA Pathian aw, nang na min jiakin honhehpih inla: na chitna a hoih jiakin honhumbit in.

²²Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.

²²Genthei leh tagah tak ka hia, ka lungtang tuh ka gilsungah liamin a om ngal hi.

²³Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.

²³Lim kiamlam bangin ka manga: khaupe bangin mutlengin ka om hi.

²⁴Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.

²⁴Ka khukte ann ngawl jiakin a hatta keia; ka sain thau himhim a puta kei hi.

²⁵Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.

²⁵Amau gensiat ka nahita a; honmuh tak un a lu uh a sing jel uhi.

²⁶Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;

²⁶TOUPA ka Pathian aw, honpanpih inla; aw na chitna bang jelin honhondamin;

²⁷och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.

²⁷Huai tuh na khut ahi, chih a theih ua, TOUPA, nang na hih ahi chih a theihna ding un.

²⁸Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.

²⁸Amau hamsiat uhen, nang jaw vualjawl jawin: a thoh tak un a zahlak ding ua, na sikha bel a nuamsa ding hi.

²⁹Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.

²⁹Hondoute zumna puansilh sakin om uhenla, puannak-a kivan bangin amau zahlaknain kivan uhen.

³⁰Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.

³⁰Ka kamin TOUPA kiangah kipahthu nakpi takin ka gen dinga; ahi, mipi lakah amah ka phat ding hi.Amah tuh tagahte taklamah a dinga, a hinna vaihawmsakte laka hondam dingin.

³¹Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.

³¹Amah tuh tagahte taklamah a dinga, a hinna vaihawmsakte laka hondam dingin.