1En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --
1Ka naupan chik akipan min tamveipi honmangbangsak ua. Israelten chi uhen:
2mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.
2Ka naupan chik akipan min tamveipi honmangbangsak ua: himahleh hon zou tuan kei ua.
3På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.
3Leiletten ka nungjang ah lei a let ua; a leileh kuangte uh a sausak ngial uhi.
4Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.
4Toupa a diktat ahi: mi gilou- saloute khauhualte tuh a at tatta a: chiin.
5De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.
5Amau zahlak leh taijak sakin om uhen, Zion hote tengteng mah.
6De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;
6A khansang maa vuai maimah jel, in tunga loupa bangin om uhen:
7ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,
7Huai loupain buh atmin a khut a hihdim ngei keia, buhphal tel khawm-min leng a angsung a hihdim ngei sam kei hi.Toupa vualjawlna na tunguah om hen: Toupa minin vual hon jawl uhi, a paikhenmiten a chi ngal sam kei uhi.
8och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»
8Toupa vualjawlna na tunguah om hen: Toupa minin vual hon jawl uhi, a paikhenmiten a chi ngal sam kei uhi.