1Halleluja! Lova HERREN, min själ.
1Toupa phat un! Ka hinna aw, Toupa phat in.
2Jag vill lova HERREN, så länge jag lever, jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.
2Ka damsung tengin Toupa ka phat dinga; ka hin laitengin ka Pathian phatin la ka sa ding hi.
3Förliten eder icke på furstar, icke på en människoson, han kan icke hjälpa.
3Mi liante gingta kei unla, mihing tapa panpihna himhim omlouhna, gingta sam kei un.
4Hans ande måste sin väg, han vänder tillbaka till den jord varav han är kommen; då varda hans anslag om intet.
4A naknain a pawtsana, amah tuh lei ah a kik nawna; huai ni mahin a ngaihtuahnate tuh a mang pah ahi.
5Säll är den vilkens hjälp är Jakobs Gud, den vilkens hopp står till HERREN, hans Gud,
5Jakob Pathian a panpih dia nei miin nuam a sa hi, a lametna tuh Toupa a Pathian ah a om:
6till honom som har gjort himmelen och jorden och havet och allt vad i dem är, till honom som håller tro evinnerligen,
6Aman van leh lei a bawla, tuipi leh a sunga om tengteng, aman tuh thudik a vom gige hi.
7som skaffar rätt åt de förtryckta, som giver bröd åt de hungrande. HERREN löser de fångna,
7Nuaisiaha omte adinga vai a hawm saka, gilkialte kiangah an a pia. Hentate Toupan a suaktasak hi;
8HERREN öppnar de blindas ögon, HERREN upprättar de nedböjda, HERREN älskar de rättfärdiga,
8Toupan mittawte mit a hihvak saka; kun kheukheute Toupan a kaitanga; Toupan mi diktatte a it hi;
9HERREN bevarar främlingar, faderlösa och änkor uppehåller han; men de ogudaktigas väg vänder han i villa.
9Toupan mikhualte a venga; nu-bei-pabeite leh meithaite a khotuaha; ahihhangin migiloute lampi a lumlehsak hi.Toupan khantawnin vai a hawm ding. Zion aw, na Pathianin, suanteng tanin. Toupa phat un!
10HERREN är konung evinnerligen, din Gud, Sion, från släkte till släkte. Halleluja!
10Toupan khantawnin vai a hawm ding. Zion aw, na Pathianin, suanteng tanin. Toupa phat un!