1En psalm av David; till åminnelse.
1Toupa aw, hehin hontai kenla; thangpaiin honsawi sam ken.
2HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
2Na thalte tuh ka sa ah a tala, na khut tuh ka tungah a tu bukbuk ngala.
3Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
3Na lunghihlouhna jiakin ka sa ah damlai himhim a om kei hi; ka thulimlouhna jiakin ka guhte ah damlai himhim a om sam kei hi.
4Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
4Ka thulimlouhnaten ka lu a tum manga, puakgik tak bang, ka puak zoh vuallouh ahi.
5Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
5Ka haina jiakin ka chikehte a uihin a se khinta hi.
6Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
6Ka chi a na a, ka kun ngiungiaua; nitumin lungkham in ka mau ka mau hi.
7Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
7Ka kawng a lum huthut veka; ka sa ah leng damlai himhim a om kei hi.
8Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
8Ka baha, ka sidup keihkuiha; ka lungtang noplouhna jikain ka thum hithit hi.
9Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
9Toupa ka deihlam tengteng na theia; ka thumna leng na lakah sel ahi kei hi.
10Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
10Ka lung a phu dupdupa, hatna ka neita kei; ka mit vakna nasanin hon omlouh santa hi.
11Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
11Hon itte leh ka lawmte ka natna lakah a kihuikhe jel ua; ka sanggamte leng gamla pi ah a ding uhi.
12Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
12Ka hinna hihmang tuma zongten honmatna ding un thang a kam ua; ka siatna ding zongten leng thu hoihlou takte a gen nak uhi; nitumin khemna thute a ngaihtuah uhi.
13Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
13Himahleh kei tuh bengngong bangin za louin ka om a; pau theilou mi kamka ngeilou bangin ka om hi.
14Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
14A hi, mi pau za theilou, a kama taihilhna mawngmawng pawt ngeilou bang in ka om hi.
15ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
15Toupa aw, nangmah kon lamen ngala; Toupa ka Pathian aw, nang non dawng hi.
16Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
16Huchilou in jaw hon otsan dia, ka khe a teu takin ka tungah a kihihlian kha ding uh, ka chi ahi.
17Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
17Ka puk dekdek ngala, ka lungngaihna leng ka maah a om gige hi.
18Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
18Ka thulimlouhna tuh ka pulak dinga; ka khelhna jiaka lungngaiin ka om ding ahi.
19ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
19Himahleh hondoute a halh ua, a hat uhi: diklou pi a hon hote kilawmlou piin a pung ua.
20Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
20Thilhoih thil gilou a thuk nakte tuh thilhoih ka delh jiak in hondoute ahi uhi.
21de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
21Toupa aw, honpai san mahmah kenla; ka Pathian aw, hon gamlat mahmah ken.Toupa hondampa aw, hon panpih ding in, kin meng in.
22Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig.
22Toupa hondampa aw, hon panpih ding in, kin meng in.
23Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.