¹För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David.

¹Ka leia thil ka hihkhelh louhna dingin ka omdante ka veng hoih dinga; mi gilou-saloute ka maa a om sung teng uh ka kam mukgak nain ka gak ding ka chi.

²Jag sade: »Jag vill akta på vad jag gör, så att jag icke syndar med min tunga; jag vill akta på att tygla min mun, så länge den ogudaktige är för mina ögon.»

²Huchiin dai didein pau louin ka om a, a hoihlam ah leng ka dai dide a; himahleh ka lungngaihna tuh tohthohin a om zosopa.

³Jag blev stum och tyst, jag teg i min sorg; man jag upprördes av smärta.

³Ka sung ah ka lung a sa vutvut; ka ngaihtuah ka ngaihtuah in mei tuh a kuang khia a; huan, ka leiin thu ka genta hi.

⁴Mitt hjärta blev brinnande i mitt bröst: när jag begrundade, upptändes en eld i mig; jag talade med min tunga.

⁴Toupa, ka tawpna ding leh, ka damchiang ding, bangchi ahi, chih, hon theisak inla; ka hinna bek in dan hontheisak in.

⁵HERRE, lär mig betänka att jag måste få en ände, och vad som är mina dagars mått, så att jag förstår huru förgänglig jag är.

⁵Ngaiin, ka damsung tuh khutpek tan phetin na siama; ka kum tuh na mitmuhin bangmah tham ahi keia; mi chih a hoih lai pen un a vek un bangmahlou lel ahi uhi. Selah.

⁶Se, såsom en handsbredd har du gjort mina dagars mått, och min livslängd är såsom intet inför dig; fåfänglighet allenast äro alla människor, huru säkra de än stå. Sela.

⁶Mi chih nuamsa bangin a vak ngei ua; a mawk buai ngei nak uhi. Gou a khawl khawm ua, a luah ding lah a theikei uhi.

⁷Såsom en drömbild allenast gå de fram, fåfänglighet allenast är deras ävlan; de samla tillhopa och veta icke vem som skall få det.

⁷Huan, Toupa, tunah bang ka ngak dia? Nangmah ah ahi ka lametna a om.

⁸Och nu, vad förbidar jag, Herre? Till dig står mitt hopp.

⁸Ka tatlekna tengteng lakah honhonkhia inla: mihai gensiat in hon omsak ken.

⁹Befria mig från alla mina överträdelser, låt mig icke bliva till smälek för dåren.

⁹Nangmah hih a hih jiak in ka pau keia, ka kam leng ka ka kei hi.

¹⁰Jag tiger och upplåter icke min mun; ty det är du som har gjort det.

¹⁰Na hasotna ka kiang akipan honlak suansak inla; na khut khaka hihman ka hi hi.

¹¹Vänd av ifrån mig din plåga; för din hands aga försmäktar jag.

¹¹Mi a tatlekna jiaka thuhilha na sawiin, a deihlai pen leikha bangin na hihse naka; mi chih bangmahlou lel ahi uhi. Selah.

¹²Om du tuktar någon med näpst för missgärning, så är det ute med hans härlighet, såsom när mal krossas. Fåfänglighet allenast äro alla människor. Sela.

¹²Toupa aw, ka thumna ngaikhia inla, ka kikou na ah na bil doh inla; ka khitui kia daihsan ken: na mikhual ka hi a, ka pipute tengteng bangin zintammi ka hi ngala.Aw, hiai a kipan ka pawta, ka omlouh paisuak vengveng main, ka halh nawnna ding in honhawi in.

¹³Hör min bön, o HERRE, och lyssna till mitt rop, tig icke vid mina tårar; ty jag är en främling i ditt hägn, en gäst såsom alla mina fäder.

¹³Aw, hiai a kipan ka pawta, ka omlouh paisuak vengveng main, ka halh nawnna ding in honhawi in.

¹⁴Vänd ifrån mig din blick, så att jag får vederkvickas, innan jag går hädan och icke mer är till.