¹För sångmästaren; av David; en psalm.

¹Toupa ka ngakngaka: huchiin aman a ngeingaiha, ka kikou tuh a zata hi.

²Stadigt förbidade jag HERREN, och han böjde sig till mig och hörde mitt rop.

²Manthatna kokhuk a kipan, buannawi diadua a kipan a honkhai khetou a: huan, ka khe tuh suangpi tungah a nga a, ka kalsuante a hihkip hi.

³Han drog mig upp ur fördärvets grop, ur den djupa dyn; han ställde mina fötter på en klippa, han gjorde mina steg fasta;

³La thak ka kam ah koiha, i Pathian phatna: mi tampi in huai tuh a mu ding ua, a lau ding ua, Toupa a muang ding uh.

⁴han lade i min mun en ny sång, en lovsång till vår Gud. Det skola många se och varda häpna, och skola förtrösta på HERREN.

⁴Toupa a muana nei a, ki sathei te leh thujuau a kipana kihemkhiate tuh a hampha hi.

⁵Säll är den man som sätter sin förtröstan till HERREN; och icke vänder sig till dem som äro stolta och vika av i lögn.

⁵Toupa ka Pathian aw, nang thillamdang na hihte leh koumau lam non ngiahtuahnate a tam mahmaha, huaite na maa hihlat zoh vual ahi kei ding.

⁶Stora äro de under du har gjort, HERRE, min Gud, och de tankar du har tänkt för oss; dig är intet likt. Jag ville förkunna dem och tala om dem, men de stå icke till att räkna.

⁶Kithoihna leh thillat tungah kipahna himhim na neikeia; ka bilte non honsakta a; halmanga thillat leh khelhna dinga thillat na phut kei hi.

⁷Till slaktoffer och spisoffer har du icke behag -- öppna öron har du givit mig -- brännoffer och syndoffer begär du icke.

⁷Huaitakin, ken, Ngaiin, ka hongpai hi; laibu jial ah ka thu gelh ahi.

⁸Därför säger jag: »Se, jag kommer; i bokrullen är skrivet vad jag skall göra.

⁸Ka Pathian aw, na deihlam hih ka kipahlam tak ahi; ahi, na dan thu ka lungtang ah a om gige hi, ka chi a.

⁹Att göra din vilja, min Gud, är min lust, och din lag är i mitt hjärta.»

⁹Kikhopna thupitak ah diktatna thu hoih ka tangkoupiha; Toupa aw, ngaiin, ka kam ka it kei ding chih na thei hi.

¹⁰Jag bådar glädje, jag förkunnar din rättfärdighet i den stora församlingen; se, jag tillsluter icke mina läppar; du, HERRE, vet det.

¹⁰Na diktatna ka lungtang sungah ka im keia; na ginomna leh na hotdamna thu ka tangkoupih zo ding; Na chitna leh na takna kikhopna thupi taka mite lakah ka selkei ding hi.

¹¹Din rättfärdighet fördöljer jag icke i mitt hjärta, om din trohet och din frälsning talar jag; jag förtiger icke din nåd och din trofasthet för den stora församlingen.

¹¹Toupa aw, na lainatnate ka lakah it kenla; na chitna leh na takna in honhumbit gige in.

¹²Du, HERRE, skall icke tillsluta din barmhärtighet för mig; din nåd och din trofasthet må alltid bevara mig.

¹²Thil hoihlou sim zohlouh in hon umsuak ngala, ka thulimlouhnaten hon delhphaa, huchiin ka dak theita keia; huaite tuh ka samzang te sangin a tamjaw a, ka lungtang a tawlta hi.

¹³Ty lidanden omvärva mig, flera än jag kan räkna; mina missgärningar hava tagit mig fatt, så att jag icke kan se; de äro flera än håren på mitt huvud, och mitt mod har övergivit mig.

¹³Toupa aw, hehpihtak in honhumbit inla; Toupa aw, honpanpih ding in kin in.

¹⁴Värdes, o HERRE, rädda mig; HERRE, skynda till min hjälp.

¹⁴Ka hinna hihmang tuma zongte zahlak leh zum takin om chiat uhen; ka siatna tunga kipakte kik nawn in hih zuminom uhen.

¹⁵Må alla de komma på skam och varda utskämda, som stå efter mitt liv för att förgöra det; må de vika tillbaka och blygas, som önska min ofärd.

¹⁵Awihang, awihang! Honchite a zahlak jiak un mangbang takin om uhen.

¹⁶Må de häpna i sin skam, som säga till mig: »Rätt så, rätt så!»

¹⁶Nang hon zongte tengteng nangmah ah nuamtak leh kipak takin om uhenla; na hotdamna itten, Toupa pahtawiin om hen, chi gige uhen.Kei jaw genthei leh jawngsan ka hi a, himahleh Toupan honngaihtuah jela; nang hon panpihpa leh hon humbitpa na hia; ka Pathian aw, sawt hal mahmah ken.

¹⁷Men alla de som söka dig må fröjdas och vara glada i dig; de som åstunda din frälsning säge alltid: »Lovad vare HERREN!»

¹⁷Kei jaw genthei leh jawngsan ka hi a, himahleh Toupan honngaihtuah jela; nang hon panpihpa leh hon humbitpa na hia; ka Pathian aw, sawt hal mahmah ken.

¹⁸Är jag ock betryckt och fattig, Herren sörjer dock för mig. Min hjälp och min befriare är du; min Gud, dröj icke.