¹För sångmästaren; av Koras söner; en psalm.

¹Mi khempeuhte aw, hiai ngaikhia unla; khovela om tengtengte aw, bil na doh un.

²Hören detta, alla folk, lyssnen härtill, I alla som leven i världen,

²Mi neu leh mi lian, mi hau leh mi jawng in leng.

³både låga och höga, rika såväl som fattiga.

³Ka kamin pilna thu a gen dinga; ka lungtang ngaihtuah tuh theihsiamna thu ahi ding hi.

⁴Hin mun skall tala visdom, och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.

⁴Genteh thu ah ka bil ka doh dinga: ka thugil gen tuh kaihging in ka gentel ding hi.

⁵Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.

⁵Ni hoihloute ah, ka khetul bula thulimlouhna in honum suak inleng, bangdingin ka lau dia!

⁶Varför skulle jag frukta i olyckans dagar, när mina förföljares ondska omgiver mig?

⁶Amau sum muanga, amau hauhna thupitak suangten.

⁷De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.

⁷Kuamah in a unau leng a tan theikei hial ding uh, Pathian kiangah tatna leng a piaksak thei sam kei ding uhi.

⁸Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.

⁸(A hinna uh tatna dingin thil thupi zat ding ahi a, khantawn a leng a ngimangim louh mai ding ahi).

⁹För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid,

⁹A dam gige a, muatna a muhlouhna ding in.

¹⁰så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.

¹⁰Mi pilte leng a si ua, mi hai leh mi mawlte leng a mang tuaktuak ua, a sum uh midangte a nawtsiat jelte utuh a thei ngala.

¹¹Nej, man skall se att visa män dö, att dårar och oförnuftiga förgås likasom de; de måste lämna sina ägodelar åt andra.

¹¹A lungsim ngaihtuah dan utuh, a inte uh khantawna om ding bang leh, a om nate uh suan tengteng tana om ding bang in ahi; a gamte uh amau min mah a tamsak uhi.

¹²De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.

¹²Himahleh mihing pahtawi in a om gige kei ua: gamsa mangthangte bang phet ahi uhi.

¹³Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres.

¹³Hiai tuh kihaimuante tuah ahia, a tan ua kipakte tawpna. Selah.

¹⁴Den vägen gå de, dårar som de äro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. Sela.

¹⁴Belam hon bangin Sheol a dinga seh ahi ua, sihna amau in a kivak ding hi: jingsang lamin mi diktatten a tunguah thu a nei ding ua; a omna himhim uh a omlouh na dingin, a kilawmna uh Sheol hihsiat ding ahi ding hi.

¹⁵Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket, där döden bliver deras herde. Så få de redliga makt över dem, när morgonen gryr, medan deras skepnader förtäras av dödsriket och ej få annan boning.

¹⁵Ka hinna bel Pathianin Sheol khua akipan a tan khe dinga; aman honkipahpih ding ahi ngala. Selah.

¹⁶Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. Sela.

¹⁶Mi hihhauha a hong oma, a insung thupina a hongthupi huthut inleng, lau ken.

¹⁷Frukta icke, när en man bliver rik, när hans hus växer till i härlighet.

¹⁷A sih hun chiang in bangmah a keng kei ding hi; a thupina in jui khe lou ding ahi ngala.

¹⁸Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans härlighet följer honom icke ditned.

¹⁸A damlaiin nuamsa kisa mahleh, amah adia hoih a hih laiin phat loh mahleh.

¹⁹Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv, ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar, så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte, till dem som aldrig mer se ljuset.

¹⁹A suangte suante lam ah a pai dia, vak a mu ngeikei ding uh.Mihing, pahtawia oma, theihsiamna nei tuanlou jaw, gamsa mangthang jelte bang phet ahi uhi.

²⁰En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.

²⁰Mihing, pahtawia oma, theihsiamna nei tuanlou jaw, gamsa mangthang jelte bang phet ahi uhi.