¹För sångmästaren, efter »Liljor»; av David.

¹Pathian aw, honhondam in; tuite lah ka hinna phain a lutta ngala.

²Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.

²Buannawi thukpi, siksan himhim om louhna ah, ka tum hulhul hi: Tui thukpi tui lian hontupna ahte, ka na lutta hi.

³Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.

³Ka kikouna lamin ka baha; ka dang a keu khinta; ka Pathian ka ngakna ah ka mit a vai khinta hi.

⁴Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.

⁴Bangmahlou a honhote ka samzang sangin a tam ua: dikloupi a hondou a honhihmangthat tumte tuh mi hat tak ahi uhi: huchiin ka lak het louh tuh ka penawn hi.

⁵Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.

⁵Pathian aw, nang ka haidan na thei hi; ka siamlouhnate leng na lakah sel ahi kei hi.

⁶Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.

⁶Toupa aw, sepaihte Pathian, nangmah ngakte keimah jiakin zahlak kei uhen: Israelte Pathian aw, nangmah zongte keimah jiakin hihzumin om kei uhen.

⁷Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.

⁷Nangmah jiaka gensiat ka thuak jiakin, zumnan ka mai a khuh khinta hi.

⁸Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;

⁸Ka unaute lakah mikhual ka na hitaa, ka nu naute lakah theih ngeilouh mi ka na hita hi.

⁹främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.

⁹Na in a ka phatuamngaihnain honne khina; nangmah gensete gensiatnate ka tungah kibungta hi.

¹⁰Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.

¹⁰Ka kaha, anngawl kawma ka hinna ka sawi leh, huai lah gensiata ka omna phet ahia.

¹¹Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.

¹¹Ka puansilha saiip ka zat leh, amau dia hoihlou lama gentehna ka na hi jela.

¹²Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.

¹²Kulh konga tuten ka tungtangthu a gen ua; zukhamhatte lasak ka nahita hi.

¹³Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.

¹³Himahleh, Toupa aw, ken jaw, hun kipahhuaiah ahi, ka thum; Pathian aw, na chitna thupi jiakin na hotdamna thupi takin hondawng in.

¹⁴Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.

¹⁴Buannawi akipan honhumbit inla, hontum sak mahmah ken; honhote lakah leh tui thukpi akipan humbitin hon omsak in.

¹⁵Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.

¹⁵Tui lianin hontum mang kei henla, tui thuk piin leng honvalh kei hen, kokhuk inleng a kam honchih khum kei hen.

¹⁶Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.

¹⁶Toupa aw, hondawng in; na chitna a hoih ngala; na lainatna thupidan bang jelin kei lam hongnga in.

¹⁷Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.

¹⁷Na sikha lakah na mai leng sel ken; ka mangbang ngala; hondawng meng in.

¹⁸Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.

¹⁸Ka hinna honnaihin, tan inla; hondoute jiakin hon humbit in.

¹⁹Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.

¹⁹Nang mi hon gensiatnate, ka zahlaknate, ka zumnate na thei hi: hondoute na maah a om vek uhi.

²⁰Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.

²⁰Mi hon gensiatna in ka kha a sia a; nakpi takin ka lungkham behlap hi: huchiin hon hehpih ding ka zonga, himahleh kuamah a om ngal kei ua; honkhamuan dingte ka zong nawna, himahleh kuamah ka mu sam kei hi.

²¹Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.

²¹Ka an dingin banghiam kha a honpiak behlap ngal ua; ka dangtakin lah uain thuk dawn dingin honpia uhi.

²²De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.

²²A ma ua a dohkan uh thang honghi hen; khamuang taka a om lai un pial honghi hen.

²³Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;

²³A mitte uh, a muh theihlouhna ding un, hihmialin om hen; a kawngte uh kivuang sak gige in.

²⁴må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.

²⁴Na lungkimlouh mahmahna tuh a tunguah sungbua inla, na heh thangpaihnain amau tuh man hen.

²⁵Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.

²⁵A omna uh gam henla; a puanin khawng uah kuamah om kei hen.

²⁶Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,

²⁶Na satpa tuh a sawi ua, na sukliamte lungkhamna leng a gen ngal nak uhi.

²⁷eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.

²⁷A thulimlouhna uh thulimlouhnain behlap inla; amau na diktatna ah lut kei uhen.

²⁸Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.

²⁸Amau tuh hinna bu akipan nulmang in om uhenla, mi diktat lakah gelh hi kei uhen.

²⁹Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.

²⁹Himahleh kei genthei tak leh lungkham tak ka hia: Pathian aw, na hotdamna in mun sangah honkoih in.

³⁰Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.

³⁰Pathian min lain ka phat dinga, kipahthu genin amah ka pahtawi ding hi.

³¹Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.

³¹Huchibangin bawngtal hiam, ki leh chinnei bawngpa hiam, sangin Toupa a kipaksak zo ding hi.

³²Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.

³²Thunuailutten huai a mu ua, a kipak uhi: nou Pathian zongte aw, na lungtang uh hingin om hen.

³³När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.

³³Toupan tagahte ngaikhiain, a hentate tuh a musit ngal kei hi.

³⁴Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.

³⁴Lei leh vanin amah phat hen, tuipite leh a sung ua thil tang thei peuhmahte toh.

³⁵Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.

³⁵Pathianin Zion honkhiain, Juda khuate a siam dek ngala: huchiin huaiah a om ding ua, neih toh a thuah ding uh.A sikhate suanten leng a gouluah ding ua; a min itte a sungah a om ding uhi.

³⁶Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet.

³⁶A sikhate suanten leng a gouluah ding ua; a min itte a sungah a om ding uhi.

³⁷Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.