¹För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.

¹Ka aw in Pathian ka sam dinga; ka aw in Pathian ngei tuh ka sam dinga, amah kei lamah bil a hondoh ding hi.

²Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.

²Ka buai niin Toupa ka zonga: ka khut tuh jan chiangin leng khaikhe louin ka jak gige a; ka hinnain khamuanna a deih kei.

³På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.

³Pathian ka thei gige a, ka buai naknak: ka ngaihtuaha, ka kha a bah naknak. Selah.

⁴Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. Sela.

⁴Ka mitte mitmeisuanin non let saka: pau theilou khopin ka buai hi.

⁵Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.

⁵Nidanglaite khawng ka ngaihtuaha, tanga- tuana kumte.

⁶Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.

⁶Jana ka lasak tuh ka thithak nawna: ka lungtang ah ka kingaihtuah naka, ka khain leng phatuamngai takin a zong hi.

⁷Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.

⁷Toupan khantawnin a khahkhe dia eita aw? Chikmah chiangin a kipakta kei dia eita aw?

⁸Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?

⁸A chitna tuh a mang den tawntung dia eita aw? a thuchiam tuh suan tengteng phain a mang dia eita aw?

⁹Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?

⁹Pathianin hehpih a mangngilh a eita aw? hehin lainatnate tuh a khakta a eita aw? Selah.

¹⁰Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? Sela.

¹⁰Huan, huai tuh ka hatlouhna jiak ahi; himahleh Tungnungpen khut taklam kumte ka thei gige ding hi.

¹¹Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.

¹¹Toupa thilhih thute ka gen dinga: nidang laia na thillamdang hihte ka thei gige ding hi.

¹²Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;

¹²Na nasep tengteng ka ngaihtuah dinga, na thilhihte leng ka sut ding hi, ka chi a.

¹³jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.

¹³Pathian aw, na lampi tuh mun siangthou ah a oma: Pathian bang Pathian thupi kua a oma?

¹⁴Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?

¹⁴Nang thillamdang hihpa Pathian na hi a: mi chih lakahte na hatdan na theisak jel hi.

¹⁵Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.

¹⁵Na banin na mite na honkhia, Jakob leh Joseph tate. Selah.

¹⁶Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. Sela.

¹⁶Tuiten a honmu ua, Pathian aw, tuiten nang a honmu ua, a kikou ua; tui thukpite leng a ling uhi.

¹⁷Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.

¹⁷Meipiten tui a sungbua ua; vanten aw a suah ua: na thalte leng a phe zolzol hi.

¹⁸Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.

¹⁸Na van ging husa pingpei ah a oma; khophiaten khovel a tanvak zolzola: lei tuh kisingin a ling dopdop hi.

¹⁹Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.

¹⁹Na lampi tuh tuipi ah a om a, na lampite tuh tui zatakah a oma, na khapte theih ahi kei hi.Mosi leh Aron khutin na mite belam hon bangin na pipi hi.

²⁰Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.

²⁰Mosi leh Aron khutin na mite belam hon bangin na pipi hi.

²¹Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.