¹En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.

¹Ka mite aw, ka dan thu-ah bil nadoh unla: ka kama thute ah na bil uh hondoh un.

²Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.

²Gentehna thuin ka kamka dinga: nidanglaia thugil gente ka gen khe ding:

³Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,

³Huaite i bil un i ja ua, i lungsimin leng I thei uhi, a piputen leng a honhilh uhi.

⁴det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.

⁴Huaite tuh a tate uh lakah i im kei ding ua, khangthak hongom ding kiangah TOUPA phatna thu leh, a hatdan leh a thillamdang pipi hih dante I hilh zo ding uhi.

⁵Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.

⁵Jakobte laka thutheihsak tuh a hihkipa, Israelte lakah dan a sepa, huaite tuh i pipute kiangah thupiakin a piaa, amau huai thu tuh a tate u kianga a theihsak ding un:

⁶Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.

⁶Khangthak hongom ding naupang hongpiang dingten, a theihtheihna ding uh, huaite tuh a thou ua, a thou ua, a tate u kianga a hilh sawn jel ding un:

⁷Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.

⁷A lametna uh Pathiana a a koih theih ua, Pathian thilhihte a mangngilh louhna ding ua, a thupiakte a zon jawkna ding un:

⁸Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.

⁸Leh, a pipute bang ua, suan genhak tak leh helhat suan lungtang bawl diklou, Pathian laka lungsim ginomlou pua a om louhna ding un.

⁹Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.

⁹Ephraim suante galthuama kithuama, thalpeu tawiin, kisual niin a taikek ua:

¹⁰De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.

¹⁰Pathian thukhun a jui kei ua, a dana om leng a ut kei ua:

¹¹De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.

¹¹A thilhihte a mangngilh ua, a thil lamdang hih a muhsakte toh.

¹²Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.

¹²A pipute uh mitmuhah thillamdang pipite ahih jela. Aigupta gamah Zoan pawnah.

¹³Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.

¹³Tuipi a khen hoka, amau a galkaisaka: tuite tuh bangkhat koih khawm venvon bangin a khawlsak meuhmouh hi.

¹⁴Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.

¹⁴Sun chiangin meiin a pi a, jan khuain mei vakin leng a pipi hi.

¹⁵Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.

¹⁵Gamdai ah suangpite a kitam saka, tui thukpi akipan bang maiin dawnding tampi a pia hi.

¹⁶Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.

¹⁶Suangpi akipanin luite a pawt khe saka, tuite luipi bangin a luang khe sak hi.

¹⁷Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.

¹⁷Huchi pipiin leng a tungah thil a hihkhial lailai ua, gam keu ah Tungnungpen tungah a hel uhi.

¹⁸De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.

¹⁸A gongthak uh hihdamna dinga anek ding uh ngenin a lungtang un Pathian a zeet uhi.

¹⁹Och de talade mot Gud, de sade: »Kan väl Gud duka ett bord i öknen?

¹⁹Ahi, Pathian kalhin thu a gen ua; Gamdai ah Pathianin dohkan a bawlkhol thei diam maw?

²⁰Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?»

²⁰Ngaiin, suangpi a sat a, tuite khawng a hongkikhoh khiaa, luite tuh a piau ah a dimleta; an leng a pe thei nalai diam maw? A mite adingin sa a bawlkhol diam maw? A chi ua.

²¹Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,

²¹Huchiin TOUPAN a na jaa, a hehta a: Jakobte tungah mei a hongkuang kheta a, Israelte tungah hehna hongsuakta hi;

²²eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.

²²Pathian a gingta kei ua, a hotdamna leng a muan louh jiak un.

²³Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;

²³Himahleh tunglam van dumte thu a pia a, van kongkhakte a honsaka:

²⁴han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.

²⁴A nek ding un manna a tunguah a zu saka, van buh tuh a kiang uah a pia hi.

²⁵Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.

²⁵Mihingten angel ann a ne ua: vahna khopin ann a honpia a.

²⁶Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.

²⁶Suahlam huih van ah a nungsaka: a thilhihtheihnain sim huih a nung sak hi.

²⁷Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;

²⁷Sa tuh leivui zah khawng tak a tunguah a zusaka, vasa kha nei tuipi-a piaunel zah tak:

²⁸han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.

²⁸A giahna mun tak uah a ke saka, a omna buk kim khawng uah.

²⁹Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.

²⁹Huchiin a ne ua, a vah ngial ua; a lunggulh uh a kiang uah a pia hi.

³⁰Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,

³⁰A gongthakna uh a dai naikei a, a an uh a kam uah a om laia,

³¹då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.

³¹Huchih laitakin Pathian hehna tuh a tunguah a tunga, a mi hoihhoihte uh khenkhat a thata, Israel tangvalte a sat puk helhhulh hi.

³²Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.

³²Huchi piin leng thil a hihkhial lailai ua, thillamdang hihte a gingta tuan kei uh,

³³Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.

³³Huaijiakin a damsung nite uh bangmahlou phetin a hihmangsaka, a damsung kumte uh launain a hihmansak lai hi.

³⁴När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.

³⁴Amaute a thah chiangin amah a zong ua: a kik nawn ua, jingsangpiin Pathian a zonguhi.

³⁵De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;

³⁵Pathian tuh a suangpi uh ahi chih leh Pathian Tungnungpen a tanpa uh ahi chih a thei khe jel uhi.

³⁶och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.

³⁶Himahleh amah a kam un achiamnuih phat ua, a lei un a kiangah juauthu a gen uhi.

³⁷Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.

³⁷A lungtang uh amah lakah a dik ngal keia, a thukhun ah lah a ginom sam kei uh.

³⁸Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.

³⁸Himahleh, amah bel lainatnaa dim a hih jiakin a thulimlouhna uh a ngaidama, amau a hihmang kei hi. ahi, tamvei pi a hehna a la kika. a thangpaihna a vekin a tokthou nuam kei jel hi.

³⁹Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.

³⁹Sa leltak a hih uh a theigige a: huih, kik nawnlou dinga nung mang jel bangin.

⁴⁰Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!

⁴⁰Gamdai ah a tungah hel munin, gam keu ah amah hihlungkham mun hina tel u e!

⁴¹Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.

⁴¹A kihei kik nawn un Pathian a zeet ua, Israelte mi siangthou a hihvui naknak uhi.

⁴²De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,

⁴²A khut a theigige kei ua, melma laka a humbit ni a theigige sam kei uhi.

⁴³då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.

⁴³Huchi-a Aigupta gama achiamtehnate a koiha, Zoan pawnah a thillamdang hihte leng a koiha;

⁴⁴Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;

⁴⁴A luipi uh sisan a suaksaka, a luite uh leng sisan a suaksak hi, huchiin a dawn theita kei uhi.

⁴⁵han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.

⁴⁵A lak uah thou tampi a sawla, huaiin amau a ne khina; ukengte leng a sawla, huaiin amau a hihmangta hi.

⁴⁶Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;

⁴⁶A thil poute u leng lung kiangah a piaa, a sepgim gah uh khaupe kiangah a pia hi.

⁴⁷han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;

⁴⁷A grep guite uh gialin a hihsia a. a theipi kungte u leng vukin a hihsia hi.

⁴⁸han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.

⁴⁸A ganta u leng gial kiangah a pia a, a ganhonte uh kek sa velvol kiangah a pia hi.

⁴⁹Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.

⁴⁹A hehna thupi tak a tunguah a khia a, thangpaihna te, lunghihlouhna mahmahte, mangbatna te, gilou angel honte,

⁵⁰Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.

⁵⁰A hehna adingin lam a bawlsaka’a hinna uh sihna lakah a humbit keia, a hinna uh hi kiangah a pezota hi.

⁵¹Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.

⁵¹Aigupta gama ta chil om tengteng a hihluma, Ham puanintea a hatna gah masa pente uh.

⁵²Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.

⁵²Himahleh amah mite tuh belam bangin a pi khia a, ganhon bangin gamdai ah a pi hi.

⁵³Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.

⁵³Bit takin a pi a, huchiin bangmah a lau kei ua: himahleh tuipiin a melmate uh a khuh khinta hi.

⁵⁴Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.

⁵⁴Huan, a mun siangthou gamgi a pi tunga, hiai tang, a khut taklama a lei.

⁵⁵Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.

⁵⁵Nam chih a ma uah a delh khia a, amau khaua tehin gouluah dingin a hawma, a puaninte uah Israel namte a omsakta ahi.

⁵⁶Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;

⁵⁶Himahleh, Pathian Tungnungpen tuh a zeet ua, a tungah a hel ua, a thutheihsakte lah a jui ngal kei uhi.

⁵⁷de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.

⁵⁷Kihei nawnin, a pipute u bangin lepchiah takin a gamta zota uhi: thalpeu muanhuai lou bangin a pai kawi uhi.

⁵⁸De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.

⁵⁸A mun sangte un amah tuh a hihheh ngala, a milim siamte un a mullit sak ahi.

⁵⁹Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.

⁵⁹Pathianin huai a najakin a heha, Israelte a kih mahmah hi.

⁶⁰Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;

⁶⁰Huchiin Shiloh biakbuk mihing laka apuanin koih, a paisan a:

⁶¹han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.

⁶¹A hatna salah a mansaka, a thupina melma khut ah a mansak nawn hi.

⁶²Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.

⁶²A mite namsau kiangah a piaa; a gouluah ding tungah a hehta hi.

⁶³Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.

⁶³Meiin a tangvalte uh a kangmanga, a nungakte un kitenna himhim a neita kei uhi.

⁶⁴Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.

⁶⁴A siampute uh namsaua hihpukin a om ua; a meithaite uh a kap himhim kei uhi.

⁶⁵Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.

⁶⁵Huchih laiin, TOUPA, mi ihmu a khanglou bangin a khangloutaa, mi hat uain jiaka kikou bangin.

⁶⁶Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.

⁶⁶Amah melmate tuh a sat kika, khantawn min siatna a lohsakta hi.

⁶⁷Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.

⁶⁷Huailou leng Jospeh puanin a deih keia, Ephraim nam leng a telta kei hi;

⁶⁸Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.

⁶⁸Juda nam tuh a tel zota a, a it Zion tang mah.

⁶⁹Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.

⁶⁹A in siangthou tuh van sangte bangin a lama, khantawn dinga a hihkip leilung bangin.

⁷⁰Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.

⁷⁰A sikha David tuh a tela, belam huang akipante a la khiaa:

⁷¹Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.

⁷¹Belampu nou kaite zuihna akipanin a pi khiaa, a mite Jakobte leh a gouluah ding Israelte vak dingin.Huchiin aman a lungtang uh hoihna bangjelin amaute a vaka; khut siamin a pita hi.

⁷²Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand.

⁷²Huchiin aman a lungtang uh hoihna bangjelin amaute a vaka; khut siamin a pita hi.