1En psalm av Asaf. Gud, hedningarna hava fallit in i din arvedel, de hava orenat ditt heliga tempel, de hava gjort Jerusalem till en stenhop.
1Pathian aw, nam chih na gouluah dingah a lut ua; na biakin siangthou hihnin ua; Jerusalem suang chim a vum uhi.
2De hava givit dina tjänares kroppar till mat åt himmelens fåglar, dina frommas kött åt markens djur.
2Na sikhate luang tuh tungleng vasate an dingin a pia ua, na mi siangthoute sa tuh gamsate kiangah a pia ua.
3De hava utgjutit deras blod såsom vatten, runt omkring Jerusalem, och ingen fanns, som begrov dem.
3A sisan uh Jerusalem kimah tui bangin a sung bua ua; amau vui ding lah kuamah a om ngal kei ua.
4Vi hava blivit till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.
4I kim ua mite gensiatin I na om ua, I kiangnai khawnga mite muhsit leh nuihsatin I naom ta uhi.
5Huru länge, o HERRE, skall du så oavlåtligen vredgas, huru länge skall din nitälskan brinna såsom eld?
5TOUPA aw, bangtan ahia na heh nilouhlouh ding? Na mullitna tuh mei bangin a kuang ding ahia?
6Utgjut din förtörnelse över hedningarna, som ej känna dig, och över de riken som icke åkalla ditt namn.
6Nangmah theilou nam chih tungah na hehna sung buain, na min kou gam tungahte khawng leng.
7Ty de hava uppätit Jakob, och hans boning hava de förött.
7Jakobte tuh a ne khin ua; a omna uh a hihgamta ngal ua.
8Tänk ej, oss till men, på förfädernas missgärningar, låt din barmhärtighet snarligen komma oss till mötes, ty vi äro i stort elände.
8Ka pipute uh thulimlouhnate ka lak uah theigige ken: na lainatnain honnadon pah hen. Nakpitaka hihniamin ka omta ngal ua.
9Hjälp oss, du vår frälsnings Gud, för ditt namns äras skull; rädda oss och förlåt oss våra synder för ditt namns skull.
9Honhondampa Pathian aw, na min thupina dingin honpanpih inla; na min jiakin honbumbit inla, ka khelhnate uh sil siangin.
10Varför skulle hedningarna få säga: »Var är nu deras Gud?» Låt det inför våra ögon bliva kunnigt på hedningarna huru du hämnas dina tjänares utgjutna blod.
10Bangachia nam chihin, A Pathian uh koia om ahia leh? Na sikhate sisan pawt phulakna ka mitmuh un nam chih lakah theih hi hen.
11Låt de fångnas klagan komma inför ditt ansikte, låt efter din arms väldighet dödens barn bliva vid liv.
11Henta thumna na maah tung hen: na thilhihtheihna thupidan bang jelin si dinga sehte tuh humbit inla:
12Och giv våra grannar sjufalt tillbaka i deras sköte den smädelse varmed de hava smädat dig, Herre.
12TOUPA aw, nang a hon gensiatna uh, ka kiangnai uate tungah aleh sagih veiin thuk in.Huchiin, kou na mite, na gan tatna muna belamten, khantawnin kipahthu ka honhilh ding uhi: suan tengteng tanin nangmah phatna tuh ka theisak jel ding uhi.
13Men vi som äro ditt folk och får i din hjord, vi vilja tacka dig evinnerligen, vi vilja förtälja ditt lov från släkte till släkte.
13Huchiin, kou na mite, na gan tatna muna belamten, khantawnin kipahthu ka honhilh ding uhi: suan tengteng tanin nangmah phatna tuh ka theisak jel ding uhi.