¹En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.

¹TOUPA, nang tuh suan tengteng tana ka omna uh na hia.

²Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.

²Tangte pian maa, leitung leh khovel na bawlkhiak ma inleng; khantawn akipan khantawn phain leng nang tuh Pathian na hi.

³Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: »Vänden åter, I människors barn.»

³Nang mihing tuh manthatna ah na kiksaka; Mihingtate aw, kik un, na chi jel hi.

⁴Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt.

⁴Nang sehin kum sang khat tuh janmangta bang phet ahi ngala, jan ven khat sung bang phet ahi.

⁵Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas;

⁵Amau tuh tui lian bangin na taimang a; khang khat ihmu bang phet ahi uh: jingsanga loupa dawn khia bang ahi uh.

⁶det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar.

⁶Jingsangin a hongpouin a hongdawn khiaa; nitaklamin phukin a oma, a vuai hi.

⁷Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort.

⁷Na hehna a hihmanin ka om ua, na thangpaihna a hihmangbata leng ka om jiak un.

⁸Du ställer våra missgärningar inför dig, våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.

⁸Ka thulimlouhnate uh na maah na koiha, ka khelhna gukte uh na mel vakah na koihta hi.

⁹Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse, vi lykta våra år såsom en suck.

⁹Ka damsung ni tengteng uh na hehna ah a mang jela: ka dam sung kumte uh tangthu bangin ka tawpsak uhi.

¹⁰Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.

¹⁰Ka damsung kumte uh kum sawmsagih a hi-a, hatna jiakin kum sawmgiat leng ahi thei hi; himahleh a sawtna tuh sepgimna leh lungngaihna lel a hi-a; a mang paha, kou leng ka leng mang jel uhi.

¹¹Vem besinnar din vredes makt och din förgrymmelse, så att han fruktar dig?

¹¹Kuan ahia na hehna thilhihtheihdan theia, nangmah kihtak dingdan banga na hehna theilou?

¹²Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.

¹²Ka damsung nite uh simdan honhilhin, pilna lungtang ka neih loh hialna ding un.

¹³HERRE, vänd åter. Huru länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare.

¹³TOUPA aw, hong kik nawnin; bangtan ahia na heh ding? Na sikhate tungthuah na lungsim kihei sakin.

¹⁴Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr, så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar.

¹⁴Aw, jingsangin na chitnain hontai sakin; ka damsung tengteng ua ka nuam ua ka kipah theihna ding un.

¹⁵Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss, så många år som vi hava lidit olycka.

¹⁵Nang na honhihgim ni leh, thil hoihlou ka tuah kum sung hu te bang un honkipaksakin.

¹⁶Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn.

¹⁶Na nasep tuh na sikhate kiangah kithei henla, na thupina tuh a tate kiang uah kithei hen.Huan, TOUPA ka Pathian uh kilawmna tuh ka tunguah om hen: ka khut nasep uh ka tunguah leng hihkipin; ahi, ka khut nasep uh hihkipin.

¹⁷Och HERRENS, vår Guds, ljuvlighet komme över oss. Må du främja för oss våra händers verk; ja, våra händers verk främje du.

¹⁷Huan, TOUPA ka Pathian uh kilawmna tuh ka tunguah om hen: ka khut nasep uh ka tunguah leng hihkipin; ahi, ka khut nasep uh hihkipin.