¹Men från Judeen kommo några män ditned och lärde bröderna så: »Om I icke låten omskära eder, såsom Moses har stadgat, så kunnen I icke bliva frälsta.»

¹Uni manush avilo andai Judea ande Antioch te phenen le phralenge, te na avena shinde sar o zakono le Mosesosko manglia, won nashtin avena skepime.

²Då uppstod söndring, och Paulus och Barnabas kommo i ett ganska skarpt ordskifte med dem. Det bestämdes därför, att Paulus och Barnabas och några andra av dem skulle, för denna tvistefrågas skull, fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem.

²O Pavlo ai o Barnabas phenenas lenge te nas nai vorta, ai divininas pa kodia buchi, antunchi mangle o Pavlo ai o Barnabas ai aver manush te zhan ande Jerusalem, saxke te den duma pe kadia buchi le kolavre apostlonsa ai le mai phurensa.

³Och församlingen utrustade dem för resan, och de foro genom Fenicien och Samarien och förtäljde utförligt om hedningarnas omvändelse och gjorde därmed alla bröderna stor glädje.

³E khangeri tradia le pala kodia diela, nakhle andai Phoenicia ai andai Samaria, ai mothonas sar kodola kai Nas Zhiduvuria, dinesaspe ka Del, ai kana ashunde le kolaver phral kodia diela raduisaile sas.

⁴När de sedan kommo fram till Jerusalem, mottogos de av församlingen och av apostlarna och de äldste och omtalade huru stora ting Gud hade gjort med dem.

⁴Kana aresle ande Jerusalem, e khangeri akhardia le peste, ai le apostluria ai le mai phure, ai phende lenge so godi O Del kerdia sas lensa.

⁵Men några ifrån fariséernas parti, vilka hade kommit till tro, stodo upp och sade att man borde omskära dem och bjuda dem att hålla Moses' lag.

⁵Numa uni andal Farizeanuria kai vi won dine sas pe ka Del, wushtilo opre ai phende, trobul te shinen kodolen kai Nas Zhiduvuria ai kai dinepe ka Del, ai te lenpe pala zakono le Mosesosko.

⁶Då trädde apostlarna och de äldste tillsammans för att överlägga om denna sak.

⁶Le apostluria le Devleske ai le mai phure chidepe andek than te len sama pa kodia diela.

⁷Och sedan man länge hade förhandlat därom, stod Petrus upp och sade till dem: »Mina bröder, I veten själva att Gud, för lång tid sedan, bland eder utvalde mig att vara den genom vilkens mun hedningarna skulle få höra evangelii ord och komma till tro.

⁷Kerdilia ek baro bunto, numa o Petri wushtilo opre, ai phendia lenge, "Murhe phral, zhanen ke de dumult O Del alosardia mashkar tumende, saxke anda murho mui le Nas Zhiduvuria trobul te ashunen E Vorba le Devleski, ai te pachanpe.

⁸Och Gud, som känner allas hjärtan, gav dem sitt vittnesbörd, därigenom att han lät dem, likaväl som oss, undfå den helige Ande.

⁸Ai O Del, kai zhanel le ile, sikadia lenge o chachimos kana dia vi len O Swunto Duxo sar amen;

⁹Och han gjorde ingen åtskillnad mellan oss och dem, i det att han genom tron renade deras hjärtan.

⁹Le Devleske iek fialo sam, vi won ai vi ame, vi lengo ilo vuzhardia le pachamasa.

¹⁰Varför fresten I då nu Gud, genom att på lärjungarnas hals vilja lägga ett ok som varken våra fäder eller vi hava förmått bära?

¹⁰Akana sostar zumaven le Devles, te thon ek pharimos pe le disiplon, kai chi amare dada ai chi ame nashti rhevdisardiam.

¹¹Vi tro ju fastmer att det är genom Herren Jesu nåd som vi bliva frälsta, vi likaväl som de.»

¹¹Numa pala lashimos le Devlesko o Jesus Kristo avasa skepime, sam sa sar lende.

¹²Då teg hela menigheten, och man hörde på Barnabas och Paulus, som förtäljde om huru stora tecken och under Gud genom dem hade gjort bland hedningarna.

¹²Sa o narodo ande khangeri chi mai phendia kanch, ai ashunenas ka Pavlo ai ka Barnabas, sar mothonas pa le mirakluria ai le semnuria kai kerdia sas O Del lensa mashkar le Nas Zhiduvuria.

¹³När de hade slutat att tala, tog Jakob till orda och sade: »Mina bröder, hören mig.

¹³Kana aterdile te divinin, o Iakov phendia, "Murhe phral, ashunen mande."

¹⁴Simeon har förtäljt huru Gud först så skickade, att han bland hedningarna fick ett folk som kunde kallas efter hans namn.

¹⁴O Simon phendia sar O Del mai anglal dikhlia pe thema, ai te alol mashkar lende narodos kai ingeren la lesko anav.

¹⁵Därmed stämmer ock överens vad profeterna hava talat; ty så är skrivet:

¹⁵Ai kodola sa kerdion le vorbi kai le profeturia phende sas kai sas ramome,

¹⁶'Därefter skall jag komma tillbaka och åter bygga upp Davids förfallna hydda; ja, dess ruiner skall jag bygga upp och så upprätta den igen,

¹⁶ai pala kodia avava palpale, ai vazdava palpale o kher le Davidosko, kai sas perado; vazdava opre so sas tele, ai vortova.

¹⁷för att ock övriga människor skola söka Herren, alla hedningar som hava uppkallats efter mitt namn. Så säger Herren, han som skall göra detta,

¹⁷Saxke, so ashelia andal manush te roden le Devles, ai sa le thema kai murho anav si luvudime, phenel O Del. Wo kerel sa kadala dieli.

¹⁸såsom han ock har vetat det förut av evighet.'

¹⁸Mothol O Del kai dia te zhanen kadale buchi de anda gor la lumiake.

¹⁹Därför är min mening att man icke bör betunga sådana som hava varit hedningar, men omvänt sig till Gud,

¹⁹Amos 9:11-12. Anda kodia, me mangav te na keren bunto mashkar le manush kai chi zhanen le Devles ai kai denpe le Devleske.

²⁰utan allenast skriva till dem att de skola avhålla sig från avgudastyggelser och från otukt och från köttet av förkvävda djur och från blod.

²⁰Numa te ramon lenge, te arakhenpe te na xan mas bi vuzho kai sas dino ando anav le ikonengo, ai te arakhenpe katar le biznibraznia, ai te na xan mas zhigeniengo kai sas tasade, ai te na pen rat.

²¹Ty Moses har av ålder sina förkunnare i alla städer, då han ju var sabbat föreläses i synagogorna.»

²¹Ke demult le mai phure manush mothon o zakono le Mosesosko ande swako foro, ai jinen o zakono andel khangeria swako Savato.

²²Därefter beslöto apostlarna och de äldste, tillika med hela församlingen, att bland sig utvälja några män, som jämte Paulus och Barnabas skulle sändas till Antiokia; och de valde Judas, som kallades Barsabbas, och Silas, vilka bland bröderna voro ledande män.

²²Ai pelia drago le apostlonge ai le mai phurenge ai sa le khangeriake, te alon mashkar lende, ai te traden ande Antioch le Paulosa ai o Barnabas; o Judas kai akharenas les Barsabas, ai o Silas, manush kai jinenas pe leste le phral.

²³Och man översände genom dem följande skrivelse: »Apostlarna och de äldste, edra bröder, hälsa eder, I bröder av hednisk börd, som bon i Antiokia, Syrien och Cilicien.

²³Ai dine le lila kai mothol, "Le apostluria ai le mai phure ai tumare phral traden but bax, sastimos kal phral kai chi zhanen le Devles kai traiin ande Antioch, ande Syria, ai ande Cilicia.

²⁴Alldenstund vi hava hört att några som hava kommit från oss hava förvirrat eder med sitt tal och väckt oro i edra själar, utan att de hava haft något uppdrag av oss,

²⁴Ashundiam, ke uni manush kai gele tumende amendar, ai kai ame chi tradiam le, dziliarde tume, phenenas, trobul te aven shinde ai garaven o zakono; ame chi phendiam lenge te phenen kadala vorbi.

²⁵så hava vi enhälligt kommit till det beslutet att utvälja några män, som vi skulle sända till eder jämte Barnabas och Paulus, våra älskade bröder,

²⁵Anda kodia ame diam andek than, ai mangliam te alosaras lashe manush, ai te tradas le tumenge, kodolensa kai si amenge drago o Barnabas ai o Paul.

²⁶vilka hava vågat sina liv för vår Herres, Jesu Kristi, namns skull.

²⁶Kadala manush dine pengo traio pala anav amaro Devlesko Jesus Kristo.

²⁷Alltså sända vi nu Judas och Silas, vilka ock muntligen skola kungöra detsamma för eder.

²⁷Ame tradiam tumenge o Judas ai o Silas, kai phenena tumenge te traiin sar ame ramosardiam.

²⁸Den helige Ande och vi hava nämligen beslutit att icke pålägga eder någon ytterligare börda, utöver följande nödvändiga föreskrifter:

²⁸Ke O Swunto Duxo, ai ame mangliam te na thas pe tumende mai but pharimos de ferdi so trobul tumen te keren.

²⁹att I skolen avhålla eder från avgudaofferskött och från blod och från köttet av förkvävda djur och från otukt. Om I noga tagen eder till vara för detta, så skall det gå eder väl. Faren väl.»

²⁹Te na xan anda mas kai sas dino angla ikoni, ai rat zhigeniengo kai sas tasade, arakhen tume katar e biznibraznia, ai traiina mishto, te na kerena kadala dieli. Ashen Devlesa."

³⁰De fingo så begiva sig åstad och kommo ned till Antiokia. Där kallade de tillsammans menigheten och lämnade fram brevet.

³⁰Kana won geletar kotsar katar kodia khangeri, gele ando Antioch; ai dine o lil ka narodo kai pachalaspe ando Del ando Antioch.

³¹Och när menigheten läste detta, blevo de glada över det hugnesamma budskapet.

³¹Kana jinde o lil, le phral raduisaile ke anelas lenge lashimos ai zor.

³²Judas och Silas, som själva voro profeter, talade därefter många förmaningens ord till bröderna och styrkte dem.

³²O Judas ai o Silas, kai vi won sas profeturia, sicharenas le, ai denas le zor kana divininas lensa.

³³Och sedan de hade uppehållit sig där någon tid, fingo de i frid fara ifrån bröderna tillbaka till dem som hade sänt dem.

³³Pala xantsi vriama, mekle le phral te zhantar karing kodola kai trade sas le.

³⁴Numa o Silas gindilas kai mai mishto te beshela.

³⁵Men Paulus och Barnabas vistades fortfarande i Antiokia, där de undervisade och, jämte många andra förkunnade evangelii ord från Herren.

³⁵Vi o Pavlo ai o Barnabas beshle ando Antioch, sicharenas ai mothonas e lashi Vorba le Devleski le kolavren phralensa.

³⁶Efter någon tid sade Paulus till Barnabas: »Låt oss nu fara tillbaka och besöka våra bröder, i alla de städer där vi hava förkunnat Herrens ord, och se till, huru det är med dem.»

³⁶Neskolki dies nakhle, porme o Pavlo phendia le Barnabasoske, "Aven, dikhas le phralen ande sa le foruria kai phendiam E Vorba le Devleski, te dikhas sar si kodala phral."

³⁷Barnabas ville då att de skulle taga med sig Johannes, som ock kallades Markus.

³⁷O Barnabas manglia te ingerel pesa vi le Iovanos, kai akharenas le Mark.

³⁸Men Paulus fann icke skäligt att taga med sig en man som hade övergivit dem i Pamfylien och icke följt med dem till deras arbete.

³⁸Numa o Pavlo miazolas leske kai nai mishto te len pesa kodoles kai mekliasas le andai Pamphilia, ai kai chi avilo te zhutil le ande penge buchi.

³⁹Och så skarp blev deras tvist att de skilde sig ifrån varandra; och Barnabas tog med sig Markus och avseglade till Cypern.

³⁹Xolaile, ai meklepe o Pavlo, ai o Barnabas lia pesa le Markos ai line o paraxodo, ai gele andek izula kai bushol Cyprus;

⁴⁰Men Paulus utvalde åt sig Silas; och sedan han av bröderna hade blivit anbefalld åt Herrens nåd, begav han sig åstad

⁴⁰O Pavlo alosardia o Silas, lia les pesa, ai geletar, kai trade le le phral ando lashimos de Devlesko.

⁴¹och färdades genom Syrien och Cilicien och styrkte församlingarna.

⁴¹Ai gele ande Syria ai ande Cilicia, te den zor le khangeria.