¹Och Paulus fäste ögonen på Rådet och sade: »Mina bröder, allt intill denna dag har jag vandrat inför Gud med ett i allo gott samvete.»

¹Ai o Pavlo dikhlia pe lende, ai phendia, "Manushale! Murhe phral! Chachimasa ai ilesa kerdem o zakono le Devlesko zhi adies."

²Då befallde översteprästen Ananias dem som stodo bredvid honom, att de skulle slå honom på munnen.

²O baro rashai kai busholas Ananias dia ordina kodolen kai sas pasha leste te den les iek pa mui.

³Paulus sade då till honom: »Gud skall slå dig, du vitmenade vägg. Du sitter här för att döma mig efter lagen, och ändå bjuder du, tvärtemot lagen, att man skall slå mig!»

³Antunchi o Pavlo phendia leske, "O Del marela tu, tu baro zido parniardo! Tu beshes tele katse te des ma pe kris pala zakono, numa tu chi keres sar si o zakono ke des ordina te maren ma?"

⁴Då sade de som stodo därbredvid: »Smädar du Guds överstepräst?»

⁴Kodola kai sas pasha leste, mothonas, mardian mui katar o baro rashai le Devlesko!"

⁵Paulus svarade: »Jag visste icke, mina bröder, att han var överstepräst. Det är ju skrivet: 'Mot en hövding i ditt folk skall du icke tala onda ord.'»

⁵Ai o Pavlo phendia, "Chi zhanavas, murhe phral ke wo si o baro rashai. Ke E Vorba le Devleski mothol, "Na de duma bi malades pa baro kai poronchil pe cho narodo."

⁶Nu hade Paulus märkt att den ena delen av dem utgjordes av sadducéer och den andra av fariséer. Därför sade han med ljudelig röst inför Rådet: »Mina bröder, jag är farisé, en avkomling av fariséer. Det är för vårt hopps skull, för de dödas uppståndelses skull, som jag står här inför rätta.»

⁶Numa kana o Pavlo zhanelas ke uni anda narodo kai sas kotse sas andal Saduseanuria, ai kolaver rik sas andal Farizeanuria, anda kodia o Pavlo tsipilas angla lende, "Manushale, Murhe phral, Farisi sim, shav le Farizeanosko; ai ke pachav ma ke le mule sai zhuvindin, anda kodia den me pe kris!"

⁷Knappt hade han sagt detta, förrän en strid uppstod mellan fariséerna och sadducéerna, så att hopen blev delad.

⁷Kana ashunde so phendia o Pavlo, kerdilia iek bunto mashkar le Farizeanuria ai le Saduseanuria, ai ande kodo kher kai beshenas hulazhile.

⁸Sadducéerna säga nämligen att det icke finnes någon uppståndelse, ej heller någon ängel eller ande, men fariséerna bekänna sig tro på både det ena och det andra.

⁸Ke le Saduseanuria mothonas ke le mule nashti mai zhuvindin, ai ke nai angeluria, ai chi duxuria, numa le Farizeanuria pachanaspe ande kodola dieli.

⁹Och man begynte ropa och larma; och några skriftlärde som hörde till fariséernas parti stodo upp och begynte ivrigt disputera med de andra och sade: »Vi finna intet ont hos denne man. Kanhända har en ande eller en ängel verkligen talat med honom.»

⁹Baro bunto kerdilia, ai uni anda kodola manush kai sicharenas o zakono, kai won sas pe rig le Farizeanonge wushtile opre, ai tsipinas zurales, phenenas, "Ame chi arakhas chi iek bi lashimos ande kado manush! Amborim ek duxo vai ek angelo dia lesa duma!"

¹⁰Då nu en så häftig strid hade uppstått, fruktade översten att de skulle slita Paulus i stycken, och bjöd manskapet gå ned och rycka honom undan dem och föra honom till kasernen.

¹⁰Kadia de zurales buntuisaile, ai o baro le ketanengo darailo ke mudaren le Pavlos, anda kodia dia ordina peske ketanen te zhan mashkar o narodo, ai te len le Pavlos mashkar lende, ai te anen les kotse kai sas le ketani.

¹¹Natten därefter kom Herren och stod framför honom och sade: »Var vid gott mod; ty såsom du har vittnat om mig i Jerusalem, så måste du ock vittna i Rom.»

¹¹Pe terharin e riat O Del sikadilo le Pavloske, ai phendia leske, "Na dara, ke sar dian duma pa mande ande Jerusalem, trobul te mothos pa mande vi ande Rome."

¹²När det sedan hade blivit dag, sammangaddade sig judarna och förpliktade sig med dyr ed att varken äta eller dricka, förrän de hade dräpt Paulus.

¹²Kana phuterdilo o dies, le Zhiduvuria denas pe duma, ai phende ke lenpe armaiansa, te na xan kanch ai te na pen zhi kai mudaren le Pavlos.

¹³Och det var mer än fyrtio män som så hade sammansvurit sig.

¹³Kodola kai linepe te keren kodia diela sas mai but sar shtarvardesh zhene.

¹⁴Dessa gingo till översteprästerna och de äldste och sade: »Vi hava med dyr ed förpliktat oss att ingenting smaka, förrän vi hava dräpt Paulus.

¹⁴Gele kal bare le rashange ai kal mai phure, ai phendia lenge, "Ame liam ame armaiansa pe amende, te na xas zhi kai mudaras le Paulos.

¹⁵Så mån I nu, tillsammans med Rådet, hemställa hos översten att han låter föra honom ned till eder, detta under föregivande att I tänken grundligare undersöka hans sak. Vi skola då vara redo att röja honom ur vägen, innan han hinner fram.»

¹⁵Akana tume ai le mai bare mangen ka baro le ketanengo te anel le Pavlos tumenge terhara, ai mothon ke mangen te dikhen mai mishto so kerdia, ai ame, mai anglal ke sar te pashol tumende, mudaras les."

¹⁶Men Paulus' systerson fick höra om försåtet. Han kom därför till kasernen och gick ditin och omtalade för Paulus vad han hade hört.

¹⁶Kana o shav le Pavloski phei ashundia so mangenas te keren, gelo kal ketani, dia andre ando kher ai phendia le Pavloske.

¹⁷Paulus bad då att en av hövitsmännen skulle komma till honom, och sade: »För denne yngling till översten; ty han har en underrättelse att lämna honom.»

¹⁷O Pavlo akhardia iekes andal ketani, ai phendia, "Anger kakale terne manushes ka baro le ketanengo; ke si les vari so te mothol leske."

¹⁸Denne tog honom då med sig och förde honom till översten och sade: »Fången Paulus har kallat mig till sig och bett mig föra denne yngling till dig, ty han har något att säga dig.»

¹⁸Le ketana lia kodole terne manushes pesa, ai angerdia les ka baro le ketanengo, ai phendia, "O Pavlo kai si phandado, akhardia ma, ai manglia mandar te anav tuke kadale terne manushes, ke si les vari so te mothol tuke."

¹⁹Då tog översten honom vid handen och gick avsides med honom och frågade honom: »Vad är det för en underrättelse du har att lämna mig?»

¹⁹O baro lia le terne manushes vastestar, ai gelo lesa mai dur, ai phushlia lestar, "So si tu te mothos mange?"

²⁰Han svarade: »Judarna hava kommit överens om att bedja dig att du i morgon låter föra Paulus ned till Rådet, detta under föregivande att det tänker skaffa sig grundligare kunskap om honom.

²⁰Ai wo phendia, "Le Zhiduvuria mangen tutar te anes le Pavlos anglal bare terhara, ai mothon ke le bare mangen te dikhen mai mishto so kerdia ai te phushen vari so lestar.

²¹Gör dem nu icke till viljes häri; ty mer än fyrtio av dem ligga i försåt för honom och hava med dyr ed förpliktat sig att varken äta eller dricka, förrän de hava röjt honom ur vägen. Och nu äro de redo och vänta allenast på att du skall bevilja deras begäran.»

²¹Numa tu na pachas so mothon, ke mai but sar shtarvardesh mashkar lende, keren narozhno te len les ai dinepe armaia pe pende te na xan kanch ai te na pen zhi kai mudaren les. Won azhukeren akana, ai azhukeren pala tute so keresa.

²²Översten bjöd då ynglingen att icke för någon omtala att han hade yppat detta för honom, och lät honom sedan gå.

²²O baro le ketanengo phendia le terne manusheske te zhaltar. Numa mai anglal phendia leske te na mothol kanikaske o divano kai phendia leske.

²³Därefter kallade han till sig två av hövitsmännen och sade till dem: »Låten två hundra krigsmän göra sig redo att i natt vid tredje timmen avgå till Cesarea, så ock sjuttio ryttare och två hundra spjutbärare.»

²³Porme akhardia duien andal ketani, ai phendia lenge, "Chiden kal inia e riate dui shela ketani, shovardesh ketani pel gras, ai dui shela ketani kai meken le fleshensa te zhan zhi ando Caesarea.

²⁴Och han tillsade dem att skaffa åsnor, som de skulle låta Paulus rida på så att han oskadd kunde föras till landshövdingen Felix.

²⁴Ai lasharen grasten te ingeren le Pavlos, ai arakhen les pa drom te aresel ka governori, o Felix.

²⁵Och han skrev ett brev, så lydande:

²⁵Ai ramosardia iek lil leste. Ai mothol "Me o Claudius Lysias, tradav tuke lasho dies, tu o lasho governori o Felix.

²⁶»Klaudius Lysias hälsar den ädle landshövdingen Felix.

²⁷Le Zhiduvuria line kadale manushes, ai mangenas te mudaren les, numa me avilem ketanensa, ai lem les ke ashundem ke wo Romano sas.

²⁷Denne man blev gripen av judarna, och det var nära att han hade blivit dödad av dem. Då kom jag tillstädes med mitt manskap och tog honom ifrån dem, sedan jag hade fått veta att han var romersk medborgare.

²⁸Ai mangavas te zhanav sostar thon dosh pe leste, angerdem les angla lengo baro.

²⁸Men då jag också ville veta vad de anklagade honom för, lät jag ställa honom inför deras Stora råd.

²⁹Ai dikhlem ke thonas dosh pe leste pa uni vorbi kai motholas pa lengo zakono, numa chi mudardia kanikas te mudaren les vai te phandaven les.

²⁹Jag fann då att anklagelsen mot honom gällde några tvistefrågor i deras lag, men att han icke var anklagad för något som förtjänade död eller fängelse.

³⁰Phende mange ke le Zhiduvuria rodenas te len les, ai strazo me tradem les tuke, ai phenava kodolenge kai thon dosh pe leste te aven tute. Ash Devlesa."

³⁰Sedan har jag fått kännedom om att något anslag förehaves mot honom, och därför sänder jag honom nu strax till dig. Jag har jämväl bjudit hans anklagare att inför dig föra sin talan mot honom.»

³¹Le ketani, palai ordina kai sas dini lende, line le Pavlos, ai angerde les e riate zhi ande Antipatris.

³¹Så togo nu krigsmännen Paulus, såsom det hade blivit dem befallt, och förde honom om natten till Antipatris.

³²Pe terharin mekle le ketanen kai sas pel gras te ingeren les, ai won geletar palpale khere.

³²Dagen därefter vände de själva tillbaka till kasernen och läto ryttarna färdas vidare med honom.

³³Kana aresle ando Caesarea, le ketani pel gras dine o lil ka governori kotse, ai dine les le Pavlos.

³³När dessa kommo till Cesarea, lämnade de fram brevet till landshövdingen och förde jämväl Paulus fram inför honom.

³⁴Ai kana o governori kotsar jindia o lil, phushlia anda savi rik o Pavlo sas. Ai phende leske, ke sas andai Cilicia.

³⁴Sedan han hade läst brevet, frågade han från vilket landskap han var; och när han hade fått veta att han var från Cilicien, sade han:

³⁵"Ashunava tute," phendia leske, "Kana kodola kai thon dosh pe tute avena. Ai dia ordina te garaven les kotse kai o amperato Herod kerelas peske krisa.

³⁵»Jag skall höra vad du har att säga, när också dina anklagare hava kommit tillstädes.» Och så bjöd han att man skulle förvara honom i Herodes' borg.