¹Fem dagar därefter for översteprästen Ananias ditned med några av de äldste och en sakförare, Tertullus; dessa anmälde inför landshövdingen klagomål mot Paulus.

¹Pansh dies pala kodia avilo o baro rashai o Anianas ai avre manushensa mai phure, ai ieke ablakatosa ka busholas Tertullus, won avile karing o Felix ando Caesarea te thon dosh po Pavlo.

²Och sedan denne hade blivit förekallad, begynte Tertullus sitt anklagelsetal; han sade:

²Akharde le Pavlos, ai o Tertullus liape te dosharel les, phenelas, "Tu kai san baro ando Caesarea, pala tute si ame iek bari pacha, ai but dieli kerdian te avel mishto amare themeske.

³»Att vi genom dig åtnjuta mycken frid och ro, och att genom din försorg, ädle Felix, goda åtgärder hava blivit vidtagna för detta folk, det erkänna vi på allt sätt och allestädes, med många tacksägelser.

³Ai so godi si ame, ande swako vriama, ai katar godi, ame naisisaras tuke.

⁴Men för att icke alltför länge besvära dig beder jag att du, i din mildhet, ville höra allenast några få ord av oss.

⁴Numa te na xasaras chi vriama, mangav ma tutar te ashunes ande cho lashimos so si ame te mothas tuke ande xantsi vorbi.

⁵Vi hava funnit att denne är en fördärvlig man, som uppväcker strid bland alla judar i hela världen, och att han är en huvudman för nasaréernas parti.

⁵Ame arakhliam kadale manushes ek manush nai lasho, ai buntuil sa le Zhidovon ande lumia, ai o baro le Nazarengo.

⁶Han har ock försökt att oskära helgedomen; därför grepo vi honom,

⁶Ai vi zumadia te marel mui katar o tampla, ai ame aterdiardiam les. Ame mangliam te das les pe kris pala amaro zakono,

⁷numa o baro le ketanengo o Lysias kana avilo, lia les anda amare vas ai xaliape amensa.

⁸och du kan nu själv anställa rannsakning med honom och så skaffa dig kännedom om allt det som vi anklaga honom för.»

⁸Ai dia ordina kodolen kai thon dosh pe kado manush te aven tute. Dikhesa tu kana phushesa lestar ai ashunesa lestar sa le dieli, kai ame dosharas les."

⁹De andra judarna instämde häri och påstodo att det förhöll sig så.

⁹Le Zhiduvuria mai zuravenas e dosh pe leste, ai mothonas ke kadia si.

¹⁰Då landshövdingen nu gav tecken åt Paulus att han skulle tala, tog han till orda och sade: »Eftersom jag vet att du nu i många år har varit domare över detta folk, försvarar jag min sak med frimodighet.

¹⁰Pala kodia o governori kerdia semno le Pavloske te del duma, o Pavlo dia atweto, "Zhanav ke tu san o baro kadale themesko de dumult, ai bi darako phenav angla tute ke chi sim doshalo.

¹¹Du kan själv lätt förvissa dig om att det icke är mer än tolv dagar sedan jag kom upp till Jerusalem för att tillbedja.

¹¹Sai dikhes tu korkorho ke nai mai but de sar desh u dui dies kai simas ande Jerusalem te rhugiv ma ka Del.

¹²Och varken i helgedomen eller i synagogorna eller ute i staden har man funnit mig tvista med någon eller ställa till folkskockning.

¹²Chi arakhle ma ande tampla, chi ande chi iek than, chi anda foro te dav duma varikasa, vai te chidav le narodos te buntuilpe.

¹³Ej heller kunna de inför dig bevisa det som de nu anklaga mig för.

¹³Ai nai le so te sikaven te dosharen ma akana.

¹⁴Men det bekänner jag för dig att jag, i enlighet med 'den vägen', vilken de kalla en partimening, så tjänar mina fäders Gud, att jag tror allt vad som är skrivet i lagen och i profeterna,

¹⁴Phenav tuke chachimasa, ke me kerav buchi le Devleski, O Del murhe dadengo, ai lav ma pala drom o nevo kai won mothon ke nai chacho, numa me pachav ma ande so godi si ramome ando zakono ai so mothon le profeturia.

¹⁵och att jag har samma hopp till Gud som dessa hysa, att de döda skola uppstå, både rättfärdiga och orättfärdiga.

¹⁵Ai si ma o pachamos ando Del, sar sas murhe daden ke zhuvindina, vi le manush kai si vorta ai vi le manush kai nai vorta.

¹⁶Därför lägger också jag mig vinn om att alltid hava ett okränkt samvete inför Gud och människor.

¹⁶Anda kodia thav murhi zor te avel sagda murho gindo bi doshako angla Del, ai angla manush.

¹⁷Så kom jag nu, efter flera års förlopp, tillbaka för att överlämna några allmosor till mitt folk och för att frambära offer.

¹⁷But bersh gelemtar anda Jerusalem, numa akana avilem te anav zhutimos le lovensa ka murhe narodos.

¹⁸Därunder påträffades jag i helgedomen, sedan jag hade låtit helga mig, utan att hava vållat någon folkskockning eller något larm,

¹⁸Uni Zhiduvuria andai Asia arakhle ma ande tampla vuzhardo. Nas narodo mansa, ai nas chi iek bunto.

¹⁹av några judar från provinsen Asien, vilka nu borde vara här tillstädes inför dig och framställa sina klagomål, om de hava något att anklaga mig för.

¹⁹Won trobunas te aven tute, ai te mothon le dosha, kai won sas le pe mande.

²⁰Eller ock må dessa som äro här tillstädes säga vad orätt de funno mig skyldig till, när jag stod inför Stora rådet,

²⁰Vai kakala te mothon, savestar baio won arakhle ke me sim doshalo, kana simas anglal bare kai keren la krisa.

²¹om det icke skulle vara i fråga om detta enda ord, som jag ljudeligen uttalade, där jag stod ibland dem: 'Det är för de dödas uppståndelses skull som jag i dag står inför rätta här bland eder.'»

²¹Vai amborim kai tsipisardem kana simas mashkar lende, ai kai phendem ke pachav ma ke le mule wushten, anda kodia dino sim pe kris adies angla tute."

²²Men Felix, som mycket väl kände till »den vägen», uppsköt målet och sade: »När översten Lysias kommer hit ned, vill jag undersöka eder sak.»

²²Ai o Felix zhanelas mishto kodo zakono, ai phendia, "Dikhasa mai angle pa kadia diela, kana o baro le ketanengo o Lysias avela, dikhava so kerava anda chi diela."

²³Och han befallde hövitsmannen att hålla honom i förvar, dock så, att man skulle behandla honom milt och icke hindra någon av hans närmaste från att vara honom till tjänst.

²³Ai dia ordina ka ek ketana te lel sama katar o Pavlo, te na nashel, numa te meken leske vortachen te dikhen les vai te den les vari so.

²⁴Någon tid därefter infann sig Felix tillsammans med sin hustru Drusilla, som var judinna; och han lät hämta Paulus och hörde honom om tron på Kristus Jesus.

²⁴Xantsi dies pala kodia o Felix avilo peska rhomniasa, woi bushol Drusilla, woi si Zhidovaika. Ai akhardia le Paulos te ashunen sar del duma pa pachamos ando Kristo.

²⁵Men när Paulus talade med dem om rättfärdighet och återhållsamhet och om den tillstundande domen, blev Felix förskräckt och sade: »Gå din väg för denna gång; när jag får läglig tid, vill jag kalla dig till mig.»

²⁵Numa o Pavlo delas duma sar te traiis ek traio vorta, ai te les tutar sama, ai e kris kai si te avel pe lumia, o Felix darailo, ai phendia, "Zhatar ai mai ashunava tute aver data kana avela ma vriama."

²⁶Han hoppades också att han skulle få penningar av Paulus, varför han ock ganska ofta lät hämta honom och samtalade med honom.

²⁶Ai vi gindilas ke o Pavlo del les love, anda kodia akharela les butivar te del duma lesa.

²⁷När två år voro förlidna, fick Felix till efterträdare Porcius Festus. Och eftersom Felix ville göra judarna sig bevågna, lämnade han Paulus kvar i fängelset.

²⁷Dui bersh nakhle kadia, porme o Porcius Festus lia o than le governorosko o Felix, ai o Felix te avel drago le Zhidovonge, meklia le Pavlos ande temnitsa.