¹För sångmästaren, efter »Vittnesbördets lilja»; en sång, till att inläras; av David,

¹Al Músico principal: sobre Susan-Heduth: Michtam de David, para enseñar, cuando tuvo guerra contra Aram-Naharaim y contra Aram de Soba, y volvió Joab, é hirió de Edom en el valle de las Salina doce mil. OH Dios, tú nos has desechado, nos disipaste; Te has

²när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man.

²Hiciste temblar la tierra, abrístela: Sana sus quiebras, porque titubea.

³Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.

³Has hecho ver á tu pueblo duras cosas: Hicístenos beber el vino de agitación.

⁴Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.

⁴Has dado á los que te temen bandera Que alcen por la verdad. (Selah.)

⁵Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.

⁵Para que se libren tus amados, Salva con tu diestra, y óyeme.

⁶Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. Sela.

⁶Dios pronunció por su santuario; yo me alegraré; Partiré á Sichêm, y mediré el valle de Succoth.

⁷På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.

⁷Mío es Galaad, y mío es Manasés; Y Ephraim es la fortaleza de mi cabeza; Judá, mi legislador;

⁸Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

⁸Moab, la vasija de mi lavatorio; Sobre Edom echaré mi zapato: Haz júbilo sobre mí, oh Palestina.

⁹Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;

⁹¿Quién me llevará á la ciudad fortalecida? ¿Quién me llevará hasta Idumea?

¹⁰Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land.»

¹⁰Ciertamente, tú, oh Dios, que nos habías desechado; Y no salías, oh Dios, con nuestros ejércitos.

¹¹Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

¹¹Danos socorro contra el enemigo, Que vana es la salud de los hombres.

¹²Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?

¹²En Dios haremos proezas; Y él hollará nuestros enemigos.

¹³Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.

¹⁴Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.