1Allting har sin tid, och vart företag under himmelen har sin stund.
1 Guna, hay kulu gonda nga alwaato, Alwaati go no mo hay kulu kaŋ go beena cire se.
2Födas har sin tid, och dö har sin tid. Plantera har sin tid, och rycka upp det planterade har sin tid.
2 Hayyaŋ alwaati go no, Buuyaŋ alwaati mo go no, Tilamyaŋ alwaati go no, Alwaati go no mo i ma hari kaŋ i tilam dagu.
3Dräpa har sin tid, och läka har sin tid. Bryta ned har sin tid, och bygga upp har sin tid.
3 Wiyaŋ alwaati go no, Yayyaŋ alwaati mo go no. Bagu ka say-say alwaati go no, Cinayaŋ alwaati mo go no.
4Gråta har sin tid, och le har sin tid. Klaga har sin tid, och dansa har sin tid.
4 Hẽeni alwaati go no, Haari alwaati mo go no. Barayyaŋ alwaati go no, Gaani alwaati mo go no.
5Kasta undan stenar har sin tid, och samla ihop stenar har sin tid. Taga i famn har sin tid, och avhålla sig från famntag har sin tid.
5 Tondi catuyaŋ alwaati go no, Tondi marguyaŋ alwaati mo go no. Gandayyaŋ alwaati go no, Fay da gandayyaŋ alwaati mo go no.
6Söka upp har sin tid, och tappa bort har sin tid. Förvara har sin tid, och kasta bort har sin tid.
6 Ceeciyaŋ alwaati go no, Darayyaŋ alwaati mo go no. Gaayyaŋ alwaati go no, Furuyaŋ alwaati mo go no.
7Riva sönder har sin tid, och sy ihop har sin tid. Tiga har sin tid, och tala har sin tid.
7 Kortuyaŋ alwaati go no, Taayaŋ alwaati mo go no. Dangayyaŋ alwaati go no, Sanni alwaati mo go no.
8Älska har sin tid, och hata har sin tid. Krig har sin tid, och fred har sin tid.
8 Baakasinay alwaati go no, Konnari alwaati mo go no. Wongu alwaati go no, Baani alwaati mo go no.
9Vad förmån av sin möda har då den som arbetar?
9 Man no riiba go kaŋ goy-teeri ga du nga goyo kaŋ ra a taabi se?
10Jag såg vilket besvär Gud har givit människors barn till att plåga sig med.
10 Ay di taabi kaŋ Irikoy no Adam-izey se i ma goy a ra.
11Allt har han gjort skönt för sin tid, ja, han har ock lagt evigheten i människornas hjärtan, dock så, att de icke förmå att till fullo, ifrån begynnelsen intill änden, fatta det verk som Gud har gjort.
11 A naŋ hay kulu ma sogo ngey alwaatey ra. A na hal abada jisi i biney ra mo. Amma a n'a te mate kaŋ boro si du ka Irikoy muraadey kaŋ a te din ceeci ka bay za sintina wane hala bananta wane.
12Jag insåg att intet är bättre för dem, än att de äro glada och göra sig goda dagar, så länge de leva.
12 Ay bay mo kaŋ hay kulu si bisa borey se i ma farhã ka ihanno te i fundey jirbey kulu ra.
13Men om någon kan äta och dricka och njuta vad gott är under all sin möda, så är också detta en Guds gåva.
13 Woodin banda, boro ma ŋwa, a ma haŋ ka maa kaani nga goyo kulu ra -- woodin mo Irikoy nooyaŋ no.
14Jag insåg att allt vad Gud gör skall förbliva evinnerligen; man kan icke lägga något därtill, ej heller taga något därifrån. Och Gud har så gjort, för att man skall frukta honom.
14 Ay bay kaŋ hay kulu kaŋ Irikoy ga te ga goro hal abada. I si hay fo tonton a gaa, i si hay fo zabu a gaa mo. Irikoy na hay kulu te mo zama borey ma humburu nga se.
15Vad som är, det var redan förut, och vad som kommer att ske, det skedde ock redan förut; Gud söker blott fram det förgångna.
15 Hay kulu kaŋ go no sohõ, a go no mo za doŋ. Koyne, haŋ kaŋ ga aniya ka te jin ka te za doŋ. Haŋ kaŋ jin ka bisa din mo, Irikoy ga boro hã d'a.
16Ytterligare såg jag under solen att på domarsätet rådde orättfärdighet, och på rättfärdighetens säte orättfärdighet.
16 Woodin banda, ay di woone ndunnya ra: Cimi ciiti gurbo ra, guna, laala go no. Adilitaray gurbo ra mo, guna, laala go no.
17Då sade jag i mitt hjärta: Både den rättfärdige och den orättfärdige skall Gud döma; ty vart företag och allt vad man gör har sin tid hos honom.
17 Ay ne ay bina ra: «Irikoy ga ciiti adilantey da boro laaley kulu se. Zama alwaati go noodin miila kulu da goy kulu se.»
18Jag sade i mitt hjärta: För människornas skull sker detta, på det att Gud må pröva dem, och på det att de själva må inse att de äro såsom fänad.
18 Adam-izey ciine ra mo, ay ne ay bina ra: «Daahir, Irikoy n'i deedandi, zama i ma di kaŋ ngey wo almanyaŋ no.»
19Ty det går människors barn såsom det går fänaden, dem alla går det lika. Såsom fänaden dör, så dö ock de; enahanda ande hava de ock alla. Ja, människorna hava intet framför fänaden, ty allt är fåfänglighet.
19 Zama haŋ kaŋ ga du boro izey, nga no ga du ganji hamey, hay folloŋ no ga du i kulu. Danga mate kaŋ yongo wane ga bu, yaadin no woone mo. Oho, fulanzamyaŋ dumi folloŋ no i kulu se. Boro sinda bisayaŋ fo ka bisa alman, zama hay kulu yaamo no.
20Alla går de till samma mål; alla have de kommit av stoft, och alla skola de åter varda stoft.
20 I kulu, nangu folloŋ no i ga koy. I kulu fun laabo ra, i ga ye mo ka furo laabo ra.
21Vem kan veta om människornas ande att den stiger uppåt, och om fänadens ande att den far ned under jorden?
21 May no ga bay binde hala boro biya ga ziji beene no, almaney biya mo ga do ganda laabo ra?
22Och jag såg att intet är bättre för människan, än att hon är glad under sitt arbete; ty detta är den del hon får. Ty vem kan föra henne tillbaka, så att hon får se och hava glädje av vad som skall ske efter henne?
22 Ay di mo kaŋ hay kulu si boori Adam-ize se ka bisa woone: a ma farhã nga goyo ra, zama woodin ga ti a baa. Zama may no ga ye ka kand'a hal a ma di haŋ kaŋ ga te nga banda?